söndag, december 03, 2006

Lucka 3 - Älskade Kösverige

Dagens lista i saoms julkalender: Älskade Kösverige

Förutom folk som tränger sig före, folk som gör allt orimligt långsamt och det faktum att man alltid väljer fel, finns det också fler finurliga falluckor att trampa igenom i kösystemens förlovade land.

Topp fem mest frustrerande köfenomen. Jag börjar nerifrån för spänningens skull.

5. när man stått väldigt väldigt länge i en lång kö, så man hamnat nånstans i mitten, och det plötsligt öppnas en ny kassa, och alla bakom en springer dit, så man vips står sist igen. Visserligen har det ingen betydelse för hur lång kötiden blir, men det är ändå jobbigare att stå sist än att kunna vara lite nöjt halvvägs.


4. när man hamnar i telefonkö hos nåt företag med såna där talstyrda menyer, och mitt bland folk tvingas säga vissa nyckelord på ett absurt tydligt sätt. Jag känner mig alltid som en idiot när jag artikulerar "art-ond-e feb-ru-ari" eller "till Stock-holm" och försöker vara så begriplig som möjligt, och framför allt är det svåra att inte bli irriterad när automatrösten svarar: "Du vill åka till - Alingsås - den - tionde - september".


3. när man är supersuperhungrig och har jättebråttom och bara har en person före sig i kön till McDonalds och den personen glatt säger: "och så fem happy meal tack". Och så vet man att praktikanten där bakom disken omsorgsfullt ska vika fem kartonger och göra i ordning fem små individuella måltider och fem små ungar som inte kan bestämma sig för nånting ska välja vilken liten leksak dom vill ha.


2. när det är rea och extremmycket folk och det ringlar en enda lång kö till två eller flera kassor, och 90 procent av alla köande förstår att det är en enda kö som sedan delar upp sig på de olika kassorna och att detta är ett mycket rättvist och väl fungerande system, medan de resterande 10 procenten tänker: "varför står alla i den här långa kön när det är så kort kö till den där kassan?" och resolut kliver före ett tjugotal personer. Stressen är alltid lika total. Vem säger till, nån säger väl till, hon gick ju före, nån måste säga åt henne, ska jag också gå dit, nej det går ju inte, alla kommer att stirra och sen är det alltid nån som säger till, för det är det alltid, och personen i fråga blir antingen väldigt generad eller väldigt sur. Båda sakerna är jobbiga. Och sen har man förflyttat sig ett halvt steg framåt och man vet att denna procedur kommer att upprepas om och om igen ända tills man är längst fram.


1. när man släpper före sig en liten tant eller farbror som bara köper ättika och en rova, och känner sig urnöjd med sin goda gärning trots att man håller på att missa bussen, och kassören börjar med att säga: "vet du vad den här kostar..?" och det vet förstås inte den söta lilla tanten eller farbrorn och så måste kassören gå och titta och sen vill tanten eller farbrorn betala allting med mynt men efter mycket skrammel och noggrannt räknande inser dom att det inte räcker och då ska tanten eller farbrorn betala med ett kort som dom inte kan med riktigt och det är förmodligen inte aktiverat eller nåt för det fungerar inte och den svettiga kassören hämtar chefen och sen kommer tanten eller farbrorn på att dom glömt att visa den där rabattkupongen, och sen när allt är löst och klart och kallsvetten börjat torka och ättikan och rovan är nedlagd i den medhavda tygpåsen och man tror att det äntligen är ens tur, då kraxar den söta tanten eller farbrorn: "ja och så var det ju en trisslott också."


Fotnot: Jag är ofta en väldigt balanserad köperson, och bryr mig sällan om hur lång tid det tar om jag inte har bråttom av en speciell anledning. De flesta i min närhet blir bra mycket mer stressade av köer än vad jag blir. Det är dessutom absolut inte min mening att verka nedlåtande mot lite äldre personer av det slaget som ofta handlar ättika och en rova (vad äter dom? vad gör man med ättika egentligen?) eller mot lite yngre personer som har svårt att bestämma sig för vad dom vill äta eller leka med.

2 kommentarer:

mymlan sa...

Bra lista! Fast själv brukar jag inte bli stressad eller irriterad i kö, det är liksom onödigt. Däremot så brukar jag tjuvlyssna, spana in andra och vad dom handlar.

(fast jo jag kan bli irriterad på McDonalds, eftersom själva principen där är att det ska gåg snabbt. På McDonalds bestämmer man vad man ska ha INNAN man ställer sig i kö, så att det går fort sen... )

Ättika är jättebra att ha när man kokar bruna bönor, och när man gör negerkyssar...

saom sa...

Mmm, jag blir oftast inte så stressad jag heller. Är rätt tålmodig i köer om jag jämför med andra i min närhet... Om det inte är som jag skriver om i punkt 2, det tycker jag är jättestressande!

Tack för tipset om ättikan! Det har jag alltid funderat över.