Ibland önskar jag att jag vore lite mer som den här killen.
Jag vet, den är riktigt gammal, men är det inte härligt att titta på den ibland och påminnas om att det finns såna här människor ute i världen? Nördiga kunskaps-nissar som ändå är så coola att Alex Schulman blir grön av avund.
(Och nej, jag menar inte Regis Philbin).
Kul 1: Från Tjuvlyssnat.
(Två svenska killar ~30 står i kö på libanesisk restaurang för att beställa mat)
Kille 1: Jag tar en kyckling med couscous, tack!
Kille 2: Jag tar samma!
Killen i kassan med invandrarbakgrund: Du kan inte få samma, men du kan få en likadan om du vill! Du måste lära dig prata svenska ifall du vill stanna kvar i Sverige, det vet du väl!!
Kille 2: Men jag är inte folkpartist.
Kul 2: Blomman Brunöga.
Okej, lite lågt, men vad heter den? Hur ser den ut? Och vad heter den på latin?!
Kul 3. Roliga liknelser.
Mina favoriter: "The little boat gently drifted across the pond exactly the way a bowling ball wouldn’t".
"He spoke with the wisdom that can only come from experience, like a guy who went blind because he looked at a solar eclipse without one of those boxes with a pinhole in it and now goes around the country speaking at high schools about the dangers of looking at a solar eclipse without one of those boxes with a pinhole in it."
"Her vocabulary was as bad as, like, whatever."
Topp fem TV-serier med hög nostalgifaktor:
(Om man är av typ samma årgång som jag)
1. The Wonder Years - En härlig tid 1988-1993
Jag var vansinnigt förälskad i Fred Savage.
2. Beauty and the Beast - Skönheten och odjuret 1987-1990
Ja, jag var lite småkär i Vincent också.
3. The Commish - Scali 1991-1995
Hittade ingen vinjett tyvärr. Läs mer här.
4. Dr Quinn 1993-1998
5. Alf 1986-1990
Bubblare: The Macahans, Dårfinkar och Dönickar, Lagens änglar, Varuhuset och MacGyver.
Jag älskar vackra fotografier.
Kolla in grymma naturfoton här. Jag gillar ettan och tvåan. Och den här strutsen.
Nu var det flera inlägg sen jag gjorde ett test. Hittade det här: Om mitt liv var en film, vilken typ av film skulle det vara?
| The Movie Of Your Life Is A Cult Classic |
 Quirky, offbeat, and even a little campy - your life appeals to a select few. But if someone's obsessed with you, look out! Your fans are downright freaky. Your best movie matches: Office Space, Showgirls, The Big Lebowski |
Horace Engdahl är en idol. Har ni läst hans svar på stureplan.se:s förfrågan om att fylla i en liten enkät?
Alex Schulman skriver i sin blogg: "Vi har ett format på sajten som heter "What's eating", som går ut på att vi skickar ett frågeformulär till intressanta personer och låter dem fylla i svaren. Frågorna är av typen: När googlade du sitt namn senast? Om du skulle drabbas av en psykisk sjukdom, vilken skulle det bli fråga om? Berätta om en minnesvärd bakfylla. "
Och Horace Engdahl svarar tydligen:
Hej Jonatan,
Jag har läst igenom dina frågor, men jag klarar inte av dem. De är för svåra. Jag har inte till närmelsevis den självcentrering som krävs för att berätta om egna bakfyllor eller fundera över vilken psykisk sjukdom jag skulle drabbas av om det ville sig illa. Inkommande sms raderar jag direkt och glömmer, och jag googlar aldrig på mitt namn. Det finns knappast en fråga i ditt e-brev som inte gör mig stum av förundran över hur någon människa skulle vilja se sitt namn i tryck tillsammans med ett svar på den. (Möjligen kunde du i detta se ett svar på frågan vad som är min största fåfänga!)
Du får inte uppfatta dessa ord som en ovänlighet. De är bara ett vittnesbörd om en ofantlig kommunikationsklyfta.
Hälsningar
Horace Engdahl
Jag hoppas verkligen att detta är ett autentiskt brev. Åh vilken integritet. Vilken intelligens. Vilken formuleringsförmåga.
[x] Rökt en cigarr.
[x] Varit kär.
[x] Blivit dumpad.
[-] Fått sparken.
[-] Varit i knytnävsslagsmål.
[x] Haft känslor för någon som inte känt samma sak.
[-] Blivit arresterad.
[x] Skolkat.
[-] Sett någon död.
[-] Varit i Mexiko.
[x] Varit i USA.
[-] Varit i Afrika.
[-] Spytt i en bar.
[x] Ätit sushi.
[x] Åkt snowboard.
[-] Crowdsurfat under en konsert.
[x] Gjort en snöängel.
[x] Byggt ett sandslott.
[x] Fuskat när jag spelat spel.
[x] Varit ensam.
[-] Använt ett falskt id.
[x] Rört en orm.
[-] Blivit rånad.
[x] Vunnit en tävling.
[x] Fått böter.
[x] Varit vilse.
[x] Sjungit karaoke.
[-] Skrivit ett brev till tomten.
[x] Varit sambo.
[-] Gift mig.
[x] Sjungit i duschen.
[x] Fastnat med tungan i metall.
[-] Varit en cheerleader.
[x] Pratat i telefon i mer än sex timmar.
[x] Stannat uppe hela natten.
[-] Varit rädd för att titta på skräckfilm ensam.
[-] Trott på spöken.
[x] Skrattat så mycket att jag grät.
[x] Snott den här listan från någon.
[x] Snattat någonting.
[x] Spelat med i en teaterpjäs.
[-] Varit med i en film som gått på biografen.
[x] Varit ärlig när du fyllt i detta formuläret hittills.
[-] Tatuerat mig.
[x] Hånglat med en främling.
[-] Gått på en blinddejt.
[x] Ljugit för en kompis.
[x] Varit kär i en lärare.
[-] Piercat mig.
[x] Avfyrat ett vapen.
[-] Somnat i skolan eller på jobbet.
[x] Sovit under stjärnorna.
[x] Legat på sjukhus.
[-] Brutit ett ben.
[-] Haft en Britney Spears-skiva.
[x] Varit alldeles för snäll.
[x] Fjällvandrat.
[x] Badat naken.
[-] Blivit utslängd från krogen.
[-] Hoppat fallskärm.
Stulet från cherry. (Något förkortad).
Åh, Tom Alandh. Vilken berättare. Och Jesper Odelberg, vilken hjälte. Missade ni "Lindansaren" på SVT missade ni nåt bra.
"Jag har kommit på en lösning. Den stavas ITR - Internationell Total Rasism.
Vad den går ut på?
Alla är sämre.
Sämre än vadå?
Sämre än förut.
Alla ska ut. Ur alla länder."
(Fritt ur minnet, förlåt Jesper om jag inte gör dig rättvisa.)
Fråga Anders och Måns-programmet om lukter och nors var det roligaste jag sett på länge.
"Om ni beställer inom tio sekunder får ni också bokserien 1000 sidor om bräckt korv, 1000 sidor om kokt potatis och 1000 sidor om Meg Westergren."
Hahaha!
Love Anders och Måns.
"Kära Kalle&Hobbe-prenumerant. Tyvärr måste vi meddela att tidningen ska läggas ner. Eftersom du har några nummer kvar på din prenumeration kommer vi att flytta över dig till tidningen Larson!"
Vilket skitbrev. Hur kan man lägga ner Kalle och Hobbe? Suck. Och Larson! prenumererar jag ju redan på. Jag vill ha Kalle!
Oh my God, skäms lite för mitt förra inlägg. Det kanske ser lite... märkligt ut om man inte var med back in the days.
Nåja. Till och med framgångsrika grabbar som dom i Boyzone har väl en del lik i garderoben. Eller vad sägs om det här - deras första TV-framträdande. Jag garvade mig igenom hela andra halvan. Underbart.
Men det gick ju bra för den där Ronan-killen ändå har jag hört.
Okej, varning varning, här kommer ett omoget, urbarnsligt och ganska äckligt inlägg. Kräsmagade, titta bort.
Anyway, jag påmindes nyligen om en spännande diskussion för mycket länge sen. Jag tror vi skrev C-uppsats och kände oss rätt enspåriga på vårt forskarämne, när en studiekamrat roade sig med att genomföra följande undersökning:
Grattis Sanna Martinez-Matz som kom tvåa i MGP Nordic (nordiska finalen av Lilla Melodifestivalen). Vettig och talangfull tjej som sjunger bra a capella också (även om det är snöstorm ute och elaka saom vill att hon ska sjunga sin låt om och om igen för kameran).
Gah. Nu är jag skitarg. Jag hittade en blogg av en slump, och läste ett otroligt idiotiskt inlägg, och började skriva en kommentar till det - men ändrade mig. Helt enkelt eftersom jag inte ville att den här människan skulle hitta till min blogg och börja jiddra här. Jag vill inte på något sätt förknippas med det här puckot, och vill inte att han ska veta nånting alls om mig. Fegt? Kanske. Kanske borde man ta diskussionen, måste man ta diskussionen närhelst den dyker upp.
Jag hade det här snacket med en kollega bara för nån dag sen, om hur viktigt det är att säga ifrån och argumentera emot till exempel vardagsrasismen, och hur jag vill förakta såna som bara hummar med - fast det går inte eftersom det är så lätt så lätt att hamna där själv. För ibland är det ju så svårt, och det är ett känsligt läge, och det är någon man inte känner, eller någon man känner, eller någon man är beroende av, eller bara vill hålla sig väl med. Och ofta är det någon som man vet att man inte kan påverka, hur hårt man än skulle försöka, eftersom dom har unkna värderingar och åsikter så djupt rotade i sig. Men ändå? Det är väl mitt ansvar, min uppgift att säga emot? Eller? Jo.
Jag hoppas på kraft och styrka att argumentera i varje situation som kräver det.
Tills dess fortsätter jag vara strutsen i sanden, i alla fall när det gäller den här människan. (För helst vill jag låtsas att han inte finns - en sverigedemokrat som vill försvara den "demokratiska nationalismen". Just det aktuella idiotiska inlägget handlade i princip om hur dumt det är att försöka bryta könsrollerna, och hur viktigt det är att barn vet vilka som är killar och vilka som är tjejer och hur såna ska se ut och bete sig. Hulk gulp urghh kräääääk).
Andra bloggar om: rasism, genus
Jag gillar treans vana att sända hela säsonger av en TV-serie under en helg. Om det är en dålig serie, typ For love or money, så vet man att det inte är nån idé att titta på kanalen på några timmar. Och är det en bra serie - som den här helgens Project Runway, och man inte har så mycket för sig - då är det underbart.
Skummande av TV-utbudet fredag 24 november:
Oprah Winfrey show - Gammal repris. Oprah och CNN:s Anderson Cooper pratar om fattigdom. Viktigt, självklart, men ger ändå en svagt sur smak i munnen när en av världens rikaste människor besöker sina grann-amerikaner i total misär, utan rinnande vatten och middagsmat. Oprah kommer ändå undan med det mesta eftersom hon 1. Föddes fattig och därför faktiskt vet hur det är, och 2. Utnyttjar sin framgång till att åstadkomma en hel del, framför allt i Afrika.
Blir ändå smått skrämd av hennes program ibland, på grund av den frirasande kommersialismen (och också hennes häxjakt på sexualförbrytare, men det är en annan historia).
Extreme makeover home edition - Ett hus byggs till en krigshjälte som tappat sitt ben. Patriotismen flödar, flaggor vajar och tårar fälls. Äckligt, men obegripligt fängslande. Gråter som alltid.
Söderlund & Bie - Gud vad skönt med en förälder som gör allt fel och erkänner det. Hög sympatifaktor.
Nanny - En klassiker som känns lite förlegad. Men bjuder ändå på hygglig underhållning om man är på det humöret.
Förkväll - Såg bara inledningen. Carina Berg rules.
Doobidoo - Vem 17 bjöd in Peter Jidhe? Det där är ett program för entertainers, inte tävlingsmänniskor.
The Tyra Banks show - Ämne: Real life Brokeback Mountain. Bra idé, men hon håller inte ihop det. Kall programledare med plumpna frågor och ingen fingertoppskänsla. Det blir mer Jerry Springer än hon tänkt sig. Tyra, lär av mästaren Parkinson. Eller håll dig till ämnen inom modellbranschen som du kan.
Junk - Schysst liten film om vad som hände med Brainpool efter Grammisen. Dom ville inte lägga av bara för att den kommersiella musikbranschen drog sig ur. Om en rockopera med Freddie Wadling bland andra.
Idol 2006 - Markus är ca sju nivåer bättre än de andra. Det är pinsamt och oerhört ospännande. Erik, tja, kanske finns det nåt där om några år..? Johan, söt, visst, men jag tror banne mig han inte är musikalisk på en fläck. God, man måste vara musikalisk i alla fall, det är väl minimikravet? Men vore han det skulle han inte stå där och sjunga sådär vansinnigt falskt utan att skämmas ihjäl.
America's funniest homevideos - Glimrar till ibland och är riktigt, riktigt roligt. Men är ofta också riktigt, riktigt dåligt.
Såg jag så här mycket TV idag? Förmodligen mer också. Jag har inget liv.
Andra bloggar om: TV, SVT, Idol
Idag har jag skickat ett Chokladogram. En stor ask mörka praliner och en receptbok med chokladtips. Förmodligen overprized, men skulle inte du bli glad? En personlig leverens till dörren, med läckerbitar? Fram för fler -ogram. Blommor, choklad, vad mer kan skickas med bud?
Idag kom den. Som en glad överraskning i brevlådan: Nya Galago. Så tjock och röd och fin. Bäst efter första skumläsningen: Joakim Pirinen, Anneli Furmark, Simon Gärdenfors, Åsa Grennvall och Nina Hemmingsson.
Just nu på SVT1: Den bästa sommaren. Åh vilken mysfilm.
Freddie Westerlund skriver i sin politiska blogg Dyslesbisk (världens bästa bloggnamn?) om Centrum mot rasism.
Citat: "Det var också CMR som först upptäckte den flagranta rasismen i den svarta glassen med namnet Nogger utan att de för en sekund reflekterade över att GB-grannen Päronsplitt i flera varit ett fruktansvärt hån mot alla föräldralösa barn."
Hahaha! Päronsplitt! Det roligaste jag läst på länge. Men det förstås, många glassar borde aldrig fått se dagens ljus. 88 är ju en känd nazistsymbol (H = åttonde bokstaven i alfabetet, 88 = HH = Heil Hitler). Är inte "Igloo" förnedrande för inuiter? Och av "Sandwich" kan klara paralleller dras till porrindustrin. Är det vad våra barn ska äta? För att inte tala om reklampinnen för amfetamin: Piggelin.
Apropå Ronnie Sandahl: Hittade den här hysteriskt roliga groupie-bloggen.
Utdrag:
"Ronnie, Ronnie, min lilla ponnie
En ponnie jag rider, i eviga tider
Så ståtlig och stark, vi möts i en park
Där någon står i ett hörn och säljer....
Haderattantara Ompah-pah!"
Fejkblogg naturligtvis, men underhållning likafullt.
Jag gjorde Faktums "Hur mycket är du värd"-test. (Ok, nu är jag officiellt en test-addict, men va fan).
Jag fick 60 poäng. Så här skriver dom:
Du tycker själv att du är MER värd än andra. Du tror visst att du något alldeles speciellt. Gudarnas gåva till alla andra män, kvinnor och barn på planeten. Vi ber att få citera paragraf ett i jantelagen: du ska inte tro att du är något.
Oj, vad läskigt. Fast som ni ser nedan var jag precis på gränsen till att bli eländig manchesterkavajsbärare, som jag kanske trodde jag skulle bli. Lite glad kan jag allt vara åt att jag hamnade på "fel" sida gränsen, för det är ju så fult att vara "typiskt svensk" och jantelaglig. (Fast jag är ju jantelag, jag är jättemycket jantelag, jag älskar jantelagen, jag kan inte låta bli. Man ska inte tro att man är nåt, jag tycker det, har alltid tyckt det. Förlåt då.)
100 - 60 poäng
Du tycker själv att du är MER värd än andra. Du tror visst att du något alldeles speciellt. Gudarnas gåva till alla andra män, kvinnor och barn på planeten. Vi ber att få citera paragraf ett i jantelagen: du ska inte tro att du är något.
59 - 20 poäng
Du tycker själv att du är LIKA MYCKET värd som andra. Du är mysvänster och/eller - liberal. Fullkomligt hjärntvättad av den gammalmodiga föreställningen att människovärdet är något okränkbart och att alla, oavsett färg, börd och inkomst skulle vara lika billiga. Vakna och lukta på kaffet, eländiga manchesterkavajsbärande Amnesty-medlem!
19 - 0 poäng
Du tycker själv att du är värd LITE MINDRE än alla andra.Vilket innebär att du har dålig hållning, lyssnar på gnällig amerikansk indie och har fett stripigt hår. Skärpning.
Vissa ord blir rätt fåniga när dom försvenskas. Namedropping är ett av dom. Namndroppning. Hmm. Förmodligen bara en vanesak. (Fnissade lite när jag var på en föreläsning om förföljelsebrott en gång och orden stalkning och stalkare användes. Låter som nåt som har med matsmältningen att göra. Men men, jag förstår poängen.)
Anyway (eller i alla fall eller hur som helst), namndroppningsfenomenet är rätt intressant. Vad vill dropparen uppnå? Hur namndroppar man på ett snyggt sätt? Funkar det? Eller ses det lätt som desperat och wannabe-aktigt?
Viggo Cavling är en mästerdroppare. Han markerar även (som många andra) sina dropps med fetstil. Wannabe? Nja, det är väl svårpåstått.
Förmodligen handlar det väl mycket om vem som droppar och hur. Eller?
Ja, min fascination kan mycket väl handla om att mina egna namndropp skulle te sig ganska ynkliga. Inte minst interna och rätt ointressanta. Nog om detta.
P.S I helgen var jag på kärleksfest med bland andra Olivia Svenson och Ronnie Sandahl. (OBS det var inte dom som var kära). Fast jag pratade mest med före-detta-Lilla-Aktuellt-Erik.
Sen var jag på konferens med meteorolog-Pär.
Olivia: mycket snyggare än sin bildbyline, framför allt mer verklig. Ronnie: har förvånansvärt stort huvud, men det är kanske därför han får plats med så många fina tankar. Erik: Lika go som alltid, är det nån naturlag att gotlänningar ska va supertrevliga? Pär: Galen frisyr verkligen, credd till dig för den. Kul att höra om astronautdrömmarna direkt från källan också. D.S
Dagens filmtips: Lady Vengeance (Chan-wook Park). Tredje delen i en sydkoreansk hämndtrilogi, har inte sett dom två första, men älskade den här. Rått våld och surrealism blandas med humor och inramas av galet snyggt foto och bildspråk. Hypnotiserande, förtrollande.
PS. Idag var House bättre än förra veckan. Såg bara andra halvan av Ugly Betty men det kändes också bättre. Eller så var det bara jag som sänkt ribban efter fyra dagar utan TV. DS.
Judit och Bertil + Debaser Medis = i säng efter fyrasnåret.
Bästa danslåt 02.45 - Jackson 5 - I want you back
Bästa danslåt 02.50 - Håkan Hellström - Ramlar
Klyschigt, javisst, men danssugen blir man.
En stilla fundering: Varför är typ hälften av alla bloggar på bloggportalens "högsta betyg"-lista matbloggar? Kan nån svara på det? Recept kan man väl hitta överallt nu för tiden? Själv känner jag absolut inget behov av att konsultera en matblogg. Kan väl i och för sig bero på att jag aldrig lagar mat.
Andra bloggar om: blogg
"Crush" är ett bra engelskt ord. Hittar inte nån riktig motsvarighet i svenskan, både förälskelse och att vara kär känns på nåt vis mer allvarligt. I min värld är crush oseriöst men härligt. En romantisk hang-up man kan få på nån man aldrig träffat, (TV-person eller artist kanske) eller inte känner så väl. Mitt lexikon översätter det med svärmeri och det kanske stämmer, men har nån använt det uttrycket på fyrtio år..?
Kändisar jag har haft en crush på:
Peter Jöback. Jag var 14 och tyckte att musikal var det bästa som fanns. Back in the days när han såg ut så här:
Göran Gillinger. Under Rederiet-perioden hade jag en affisch med Göran + kattunge uppsatt på min toalett.
Gösta Ekman. Okej, lite i äldsta laget, men han var så vacker i Mannen som slutade röka och bara bäst i Fröken Fleggmans mustasch.
Björn Kjellman. Charmknutte som imponerade med schlagerkunskaper. (Shit vilken lame unge jag var).
Jonathan Knight. Blyg doldis i superboybandet New Kids on The Block. Stod i skuggan av lillebror Jordan men vann mitt hjärta. Min första stora kändiscrush, var 11 år gammal och dödligt kär.
Efter att ha surfat runt lite i bloggarnas underbara värld har jag kommit fram till hur man ska göra för att lyckas.
Vill du att din blogg ska läsas av många? Det finns tre vägar att gå:
Fackbloggen är smal, väldigt smal. Du skriver om ditt specialintresse, som du ska vara jävligt insatt i. Kommentera aktualiteter, tipsa om länkar och sprid mycket information, samtidigt som du gärna kan sväva ut och vara lite personlig - bara du håller dig till ditt ämne eller liknande ämnen som människor som delar ditt intresse kan tänkas gilla. Exempel på fackbloggar: Lauls fotbollsblogg, Akvariedagboken (980 liter) och Manolo.se. Hit räknar jag också den politiska bloggen.
Den personliga bloggen ska vara så personlig som möjligt. Gärna skildra ett förlopp, till exempel en kärlekshistoria, en graviditet eller en sjukdom. Mörka inslag som självmordstankar, berättelser om en svart barndom eller psykisk sjukdom hjälper till. Barn är en fördel, gärna väldigt små med svåra förutsättningar. Exempel på personliga bloggar: Längtan efter ett barn, V som i Vendettanbettan och Tessans dagbok.
Humorbloggen ska helt enkelt vara rolig. Nyskapande, unik, aktuell och skrattframkallande. Exempel på humorbloggar: Tjuvlyssnat.se, SVT Nöje och Warpdrive - citatdatabasen.
Generellt för alla bloggar:
Uppdatera ofta. I bloggarnas värld gäller det ovanliga att kvantitet ofta är bättre än kvalitet. För att skaffa dig trogna läsare ska du helst skriva tre inlägg om dagen. (Självklart är det bra om det finns ett innehåll också).
Våga ta ut svängarna. Var kontroversiell, våga säga något. Hitta det unika i det som skiljer dina tankar från andras.
Använd dig flitigt av marknadsföringskanaler, pinga dina inlägg på nyligen.se, skriv etiketter och nyckelord, skriv inlägg i andras bloggar.
Bilder och videofiler kan lätta upp, men glöm inte texten som ändå oftast är det viktigaste.
Inser lite modfälld att min blogg inte stämmer in på nästan något av ovanstående. Den är spretig, ojämn, vågar inte vara personlig fullt ut, inte så kul och ganska åsiktsfeg. Men men. Jag gör väl det här mer för mig själv än för att göra mig ett "bloggnamn".
Andra bloggar om: blogg, tipsBegåvade Bump bryter barnets barriärer.
Orden omsluter, ofta och obarmhärtigt.
Vill vaka, värna, vara vuxen vän.
Jag hittade en ny spännande blogg. Den hade ett tydligt fokus, var dramaturgiskt uppbyggd och hyfsat välskriven. Nästan lite väl perfekt. Och nu är jag misstänksam. Jag tror den är fejk. Jag tror att nån vill göra en "Mats Hård". Så nu vill jag inte läsa mer, för att jag känner mig lurad. Fast spelar det nån roll? Jag vet inte.
Den var bara för... genomtänkt. Börjar med ett par intresseväckande inlägg som inte avslöjar för mycket, och sen målas bilden upp, och så börjar en kärlekshistoria väldigt lägligt...
Nej, jag är skeptisk. Tror det är nån med romandrömmar som provar sig fram. Testar sin story, säljer in sin karaktär, försöker göra sig ett namn.
Men hur vet man? Och som sagt, har det nån betydelse? Har svårt att bestämma mig. Det gick ju bra för Olle Svalander. (Olle är för övrigt en trevlig prick, och rätt hygglig på bil-TV-spel).
Anyway, så välskriven är inte den här bloggen i fråga. Det blir nog ingen succé.
(Jag kan självklart inte skriva ut bloggnamnet, eftersom jag mycket väl kan ha fel och det vore väldigt pinsamt.)
Vad tycker ni andra där ute i cyberspace? Okej med fejkbloggar?
Andra bloggar om: blogg, Mats Hård
Jag älskar tester. Och det finns alla möjliga och omöjliga varianter av dom. Jag gjorde ett test om vilken filosof jag är mest lik. Resultatet blev:
1. Kant (100%)
2. Jean-Paul Sartre (86%)
3. Stoics (74%)
4. John Stuart Mill (70%)
5. Spinoza (67%)
6. Jeremy Bentham (65%)
7. David Hume (56%)
8. Nietzsche (56%)
9. Epicureans (55%)
10. Prescriptivism (52%)
11. Nel Noddings (51%)
12. Aquinas (44%)
13. Ayn Rand (43%)
14. Aristotle (40%)
15. Thomas Hobbes (37%)
16. St. Augustine (31%)
17. Cynics (30%)
18. Ockham (28%)
19. Plato (25%)
Oj vad många jag inte känner till. Har ingen aning om vad det här resultatet säger om mig. (Är inte helt hundra på hur jag svarade heller, är dödstrött och orden simmar omkring på skärmen). Jag och Kant skulle tydligen ha blivit bästisar i alla fall. Men inte gjorde han nåt mål i denna klassiska sketch...
Jag har inte sett TV3:s Ondska, men reagerade starkt på trailern som gick inför avsnittet som skulle handla om bestialiska mord - och Aspergers syndrom. Nåt som i trailern antyddes ha nåt märkligt samband. Trollharen har också reagerat, och utifrån det inlägget är jag rätt skeptisk, minst sagt. Hur tänker dom? Okej om dom hade valt nån väldigt ovanlig, exotisk psykisk åkomma som ingen hört talas om som dom kan fabulera om som dom vill, men Aspergers? Var och varannan känner väl någon med ett Aspergers-barn nu för tiden.
Om det som trollharen skriver stämmer tyder det på en otrolig okunskap om neuropsykiatriska funktionshinder. Inget ovanligt, men ska man göra en hel programserie om det kan man ju ha rätt att kräva lite mer.
Jag ska inte orera för starkt kring det här, eftersom jag som sagt inte sett programmet. Jag skulle aldrig fundera på att se det heller, klarar inte av Hasse Aro. (Lägg ner Efterlyst). En liten reflektion bara: Hur tänkte dom när dom gjorde programaffischerna? "ONDSKA" basuneras ut, och så en gigantisk bild på Hasse Aro.
Mannen som gav ondska ett ansikte?
Andra bloggar om: Ondska, Hasse Aro, Aspergers syndrom
Ingvar Oldsberg blir årets julvärd i SVT. Snacka om säkert val. Inget man höjer på ögonbrynen över. Lite tråkigt förstås - men å andra sidan, är julvärden till för mig? Jag tror jag aldrig har lyssnat på det där runt omkring Kalle. Hur hinner man det? Julmat - julstök - släktträff - kalle anka - mer julmat - mer julstök. Vad säger julvärden? Ingen aning. Har en känsla av att för dom som verkligen sitter och tittar på TV dom där timmarna är Oldsberg ett utmärkt val.
För mig personligen har väl bästa valet hittills varit Lotta Bromé, men jag hoppas att framtiden kommer med bättre namn.
Vore kul att se nån som Gonza, Sissela Kyle, Martin Emtenäs, Ann Söderlund (med alla ungar), Anders och Måns eller Nadia Jebril. (Ok, kanske en fördel om julvärden inte tillhör nån annan religion än kristendomen, men jag vete fan).
Andra bloggar om: Oldsberg, SVT, julvärd
Min TV-konsumtion idag:
- Extreme makeover home edition. Det var en repris som jag redan sett, men jag får sällan nog av amerikanskt överflöd in absurdum, "Oh my God"-repliker och tårar från familj, byggjobbare och stylade designmänniskor.
- House. Bara andra programmet jag ser, men börjar redan tröttna. Grinig läkare gör fel-fel-fel-fel- och sen rätt och alla blir glada och lyckliga. Funkar som underhållning för stunden, men det blir aldrig nån must-se. Och vad gäller underhållning för stunden finns det många serier som gör det bättre. Medium till exempel.
- Ugly Betty. Missade första avsnittet, men gav det en chans idag istället. Verkar lovande, men har inte riktigt fastnat för karaktärerna än. Lite för skruvat för att man ska bry sig om dom. Men det kanske kommer efter hand.
Såg även delar av: Toppform - småskojigt, gillar det där unga slacker-hårdrockar-rökarparet. Men lite för hurtigt för min nuvarande sinnesstämning.
World's most amazing videos - Jeezes, man får ont i kroppen bara av att titta på det.
Bones - Platt och ointressant.
Christine - Rätt kul. Och hon är sympatisk, man gillar lätt henne. Go Julia Louis-Dreyfus!
Arty - missade det mesta, men gillade det jag såg. Lättillgängligt om konst. Och nakna män är ju aldrig fel.
Såg säkert nåt mer också, men nu tog skrivlustan slut.
Jag vet vad ni tänker, Grey's anatomy då? Nä, höll mig undan. DVD:n släpps den 22 november och då ska jag se hela säsong 2 på en gång.
Mormors rödbetsbiffar
4-5 rårivna rödbetor
1 råriven potatis
1 riven stor lök
1 riven vitlöksklyfta
1 burk Tartex och
1 grönsaksbuljongtärning som värms och smälts ihop
1 ägg
Blanda, forma biffar och stek på medelvärme. Supergott!
Jag håller med Birro hellre än Skugge. Kommersialismen är stark nog ändå. Det måste finnas nån motvikt. Annars kommer vi att tvingas ha samma smak som alla andra om vi vill få i oss nån kultur.
Visst, pretto var ordet, men hellre det än hjärntvättad och likriktad.
Andra bloggar om: författarfond, skugge, birro
Beware, Solstollarna lever än. Till och med i bloggformat.
Får rysningar när jag tänker på detta tveksamma program som jag lurades att titta på som liten. Jag minns inte ens om jag tyckte det var bra då. Det enda jag minns är "chokolääääääääääde", att Ulla-Bella var sjukt ful och pinsam, att det var nåt med den danska sjöjungfrun och att det var nåt obehagligt gammalt par med där tanten var jätteelak mot gubben.
1. Dom kan prata om bajs med varandra. (Typ: Vart tycker du det är okej att bajsa? Hemma hos kompisar, på jobbet, på offentliga toaletter?)
2. Dom kan vara tysta tillsammans.
3. Dom går ut för att köpa mat ihop och kommer hem med jättemycket mat plus glass, godis OCH kolatårta.
4. Dom köper veggofärs till alla när man gör tacos trots att bara jag är vegetarian.
5. Dom får en att sitta uppe till morgontimmarna bara för att det är så mysigt.
6. Dom får en TV-galning som jag att inte titta på TV på en hel helg och inte sakna det det minsta.
7. Dom visar gamla släkt- och semesterbilder och det är inte tråkigt.
8. Dom låter en sova så länge man vill på mornarna, mest eftersom dom sover lika länge själva.
9. Dom blir besatta av märkliga saker, som rovor (majrova, svedjerova osv) och gör nåt konstruktivt av det.
10. Dom planerar alltid för nya stordåd, som ännu en rovfest, sol och pool-fest och bara hänga-fest.
- Nu när jag träffat Henrik fattar jag vad kärlek är, säger Emma Andersson till Plaza Kvinna, enligt Aftonbladet. Sött.
Jag har träffat Zäta ett par gånger. Han har bara varit sur och butter och svarat kort och floskligt på frågor. Men så är jag ju inte Emma Andersson heller.
Saker jag stör mig på just nu:
Framtiden verkade vara helgens tema. En stor del av lördagkvällen ägnade vi åt oraklet. Musikoraklet, vår Saidapod. Ni vet, man har en Ipod eller liknande, full med väldigt mycket blandad musik, ställer in den på random, ställer en fråga och låter Saidapoden besvara den.
Exempel på svar från i lördags:
Saom frågar: Hur kommer det att bli att gå till jobbet på måndag?
Saidapoden svarar: Depeche Mode - Work Hard
L frågar: Jag ska träffa Lars Leijonborg på tisdag, hur kommer vår relation att bli?
Saidapoden svarar: Red hot chili peppers - My lovely man
Ma frågar: Hur kommer det att gå i min karriär?
Saidapoden svarar: Sophie Zelmani - Sing and dance
Mi frågar: Hur blir min karriär på jobbet i Vännäs?
Saidapoden svarar: Depecheremix av Strangelove som börjar Pain, pain, pain, pain, pain....
Mi frågar: Ånej! Men sen då, efter det jobbet, hur går det för mig då?
Saidapoden svarar: Paris Hilton - Screwed
Mi frågar: Hur skulle jag bli som statsminister?
Saidapoden svarar: Just D - Billiga brudar
Återupplivade gamla barndomsminnen i helgen och blev spådd med hjälp av en vanlig kortlek. Siande när det är som bäst, det vill säga fullkomligt oseriöst. Fick veta mycket om min framtid. För att göra en lång historia kort ska jag bland annat bosätta mig i en husvagn i Umeå och ha sköldpaddor i smyg vid sidan av mitt förhållande.
Anyway, här kommer förutsättningarna för den som inte minns: (eller som mot förmodan inte fick lära sig denna livsviktiga konst på mellanstadiet)
Plocka ut kortlekens fyra knektar. Bestäm vilka fyra män/pojkar som representerar dom fyra knektarna. (Helst ska hjärter knekt gestalta den du hyser starkast känslor för i nuet.)
Blanda sedan knektarna och lägg dom på bordet med framsidan ner, så att du inte ser vilken som är vilken. Sen delar du ut den resterande kortleken så att alla fyra knektarna får en lika stor korthög var.
Undersök varje knekts kort. Hjärter betyder kärlek, spader hat, klöver pengar och ruter barn. Klöver ess betyder miljonär, hjärter ess är det starkaste kärlekskortet, ruter ess betyder missfall och spader ess skilsmässa. Ju högre kort desto starkare, förutom när det gäller ruter, då är ett kort = ett barn.
När du undersökt förutsättningarna i varje hög väljer du den som verkar bäst. Då får du vända och se vilken knekt du har valt. Tada! Kanske har du fått hjälp att fatta ett svårt beslut. Sen är det bara att samla ihop dom övriga korten och ställa ja- och nejfrågor om hur ett liv tillsammans kommer att bli. Rött kort är ja, svart är nej, ju högre kort desto starkare svar.
Praktiskt va!
Åh vilken skön helg. Balsam för en saom-själ:
Stackars, stackars Fredrik Nyberg. Jag hade verkligen velat se honom i VM i Åre.
Guuuuud vad tråkigt av Westlife att göra "The Rose". Snacka om färdigtuggat, fantasilöst, ospännande, bakåtsträvande... Ja menlöst. Riktigt menlöst. Inte för att jag förväntade mig så mycket men ändå.
Well well, deras publik kanske aldrig har hört låten. Dom kanske tycker det är en jättefin ballad dom där söta grabbarna har skrivit. Med en trallvänlig melodi, tänk att ingen annan kommit på den tidigare.
Seriöst, vänder dom sig bara till tjejer mellan sex och elva eller?
Titta på Justin Timberlake. Man kan komma från ett boyband och ändå kliva in i framtiden och tänka lite själv. (Tolka inte detta som nåt ont om boybands, Jonathan i NKOTB, I'll never forget you).
Fast, varför ska dom göra det när den där omtuggningen av en klassiker vi vanliga döda har hört till leda, förmodligen kommer att sälja som smör.
Har ni sett fotot på Pernilla Wahlgren på hennes nya blogg? Märkligt. Det är nåt konstigt med hennes mun, som om tänderna är på väg nånstans. Eller som om hon egentligen inte log sådär mycket på originalbilden, utan dom har retuscherat upp hennes mungipor. Och rundat av hakan på nåt vis och satt huvudet på nån annan kropp. Hon som är så söt, kan hon inte ha ett vanligt foto på sig själv? Det där var lite skrämmande och känns sönder-airbrushat. Om nu det är ett ord.
Kul sak om min mamma: Vi var hos mormor i helgen och råkade se den där TV-reklamen ni vet, den med dockorna där en är flum-mamma och en annan är cynisk-dotter. ("ishmahata heter benke och pod-sänder från järfälla, mamma"). Då säger min mor: "Haha, jag brukar tänka att det där kunde vara du och jag!"
Det är coolt med självinsikt.
Kommentarer till Stora Journalistprisnomineringarna:
Vill du ha ett mindre pretentiöst, men minst lika viktigt pris, kolla in Stora Journalist-Prisse. (Fram för mer inbördes kritik också).
Det är aldrig för sent att hörsamma den nya kulturen!
Kolla in den här sköna 92-åringen som rappar.
Norges statsminister Jens Stoltenberg kramar bara kvinnor. Kulturminister Trond Giske fyllde år och försökte sig på en kram, men tji fick han.
Jag känner att jag blir lite småarg. Smygförbannad. Ja, en kvällstidning skulle säkert få det till att jag rasar. (Okej, kanske en liten överdrift, men ändå).
Så här är det: Om han vill kramas eller inte kramas, och vem han vill krama, det får statsministern absolut bestämma själv. Jag kan själv tycka det är lite märkligt med krama-även-den-ytligaste-bekantskapen-kulturen som är på frammarsch.
Men - att låta sin presstalesman basunera ut att statsministern bara kramar kvinnor - det är banne mig homofobiskt i allmänhet och kvinnoförminskande i synnerhet.
Andra bloggar om: feminism, genus, homofobi
Läser Linda Skugges blogg men vet inte riktigt varför. Det står inget intressant i den. Plötsligt har vi ingenting gemensamt. Hon är bara stressad småbarnsmorsa med konstiga politiska värderingar mycket långt från mina. Hon verkar ha blivit så... lycklig. Ordnad.
Kul för henne antar jag.
Men jag läser och läser för att hitta spår av den neurotiska, destruktiva wannabe som jag connectade med när jag läste Men mest av allt vill jag hångla med nån.
Hon verkar långt borta. Det är väl det som händer i livet. Och det är väl tur. Det finns ju många som fyller på i hennes tomrum.
Blurk. Jag ångrar redan min snygg-man-lista. Den känns platt och opersonlig. Jag gick bara efter bildskön och noll på karaktär. En mest-attraktiv-lista skulle se helt annorlunda ut, det är ett som är säkert. Well well, nu får den stå som den står. Jag kan inte hålla på och putsa på saker i efterhand. Det är bara att lära sig.
Jag glömde det konstigaste: I omklädningsrummet på gymmet, efter träningen, var det ett par damer som nöjt sprättade några lapin och klev in i bastun. Weird. Öl i bastun en onsdag direkt efter träningen?
Fast vad ska jag säga som precis ätit en halv bytta texas-pecanglass.
Jag har varit och tränat. Det var första gången på länge och jag hoppades att det skulle vara en positiv upplevelse så jag skulle komma iväg lite oftare. Det började inte så bra, jag glömde mössan och frös på väg till gymmet. Sen hade jag glömt vattenflaskan och tvingades köpa en overprized-hokus-pokus-sockerlösnings-dryck för att inte torka ut. Jag hade precis ätit och gick självklart ut för hårt och fick magknip och blev illamående. Men det värsta: Den där j-vla instruktören. Där står jag och försöker göra dom där övningarna så gott jag kan utan att kräkas och hon skuttar till min sida och vrålar i sin lilla kindmikrofon: "Kämpa! Öka, du MÅSTE öka, fem till, sju till, kom igen då!"
Jag vet att det finns dom som gillar att folk pushar på dom, jag vet att vissa tycker det är käckt och härligt och trevligt att tjoa och peppa och stånka i grupp, jag vet att instruktörerna säkert får förhållningsorder om att va så där äckligt friska och energiska, och att till och med jag (dom få gånger jag är på humör) kan tycka det ger en glad stämning och en extra skjuts, om det görs på rätt sätt.
Men nio gånger av tio är det bara enerverande. "Sluta inte, inte lägga av, kom igen, det kommer att kännas bra efteråt, jippie vad kul det är! Hurra vad skönt när det gör ont i kroppen! Tio sekunder till, några extra sekunder sen, kom igen, kom igen!"
GAaah
Låt mig komma dit och träna i min egen takt och tvinga mig inte att sjunga med eller klappa i takt eller tjoa. Och ställ dig inte bredvid mig och gör samma övning fast snabbare och starkare, enda resultatet av det är att jag känner mig värdelös.
Suck.
Som tur är finns det ju några lite mer sansade instruktörer där också, så jag släpar väl iväg mig dit fler gånger. Vi får se när nästa gång blir dock.
"Saddam*" har gått om "Jessica* bröst*" och tagit över förstaplatsen som mest sökta term på bloggsök.se den senaste veckan. Nu står dom där, fint uppradade, som etta och tvåa på listan. Vad säger det om världen?
Har precis sett första avsnittet av SVT:s Böglobbyn. Tänkte skriva en lång och nyanserad recension men jag vet inte om jag orkar. Stolpar upp några spontana punkter i alla fall.
Glömde säga det här igår men: Grattis Astillbe och Sommartjejen! Samma dag och allt. Helt otroligt.
Bloggar om: barnlöshet, IVF, gravid
För balansens skull bör jag väl även göra denna lista:
Snyggast just nu i film/TV (male)
1. Jude Law
Som "Bosie" i Wilde är han allra vackrast.
2. Olivier Martinez
Fransk skådis med mejslade drag.
3. Ian Somerhalder
Vi har alla sett honom i Lost, men jag upptäckte honom när han trodde att han var bög för att han blev kär i heta Katherine Moennig i Young Americans.
4. Eduardo Verastegui
Sinnebilden av en latino-lover.
5. Rob Lowe
För lång och trogen tjänst.
Bubblare: Brad Pitt, Daniel Henney, Johnny Depp, James Marsden och Taye Diggs.
Kolla även in min lista för dom som inte har snopp. Jag har redan fått modifiera den en gång för att jag inte var nöjd.
Idag har jag fått massage. Det unnar jag mig var tredje vecka. Snacka om lyx, undra hur länge jag har råd med det. Anyway, mysigt var det i alla fall.
Idag lyssnar jag på:
Tracy Chapman - Talkin' bout a revolution
Laleh - Han tuggar kex
Pet shop boys - Flamboyant
Nu har jag köpt Sex and the city-boxen. Alla säsonger på DVD. Can't wait.
TV-serier på DVD är ett underskattat sällskap. Jag äger några stycken men alldeles för få. Dom är ju inte gratis. (I alla fall inte om man vill va laglig).
Bästa TV-serierna i min ägo:
1. Vänner. Har sett alla avsnitt framlänges och baklänges så att jag nu nästan kräks när jag ser dom på TV, men det spelar ingen roll. En klassiker som varit min vän så länge att den är självklar som nummer ett.
2. Ally McBeal. Nostalgiska skäl, jag var i precis rätt ålder när den gick första gången. Skruvat och varmt, med världens coolaste karaktärer.
3. Grey's anatomy. Nyskapande sjukhusserie. Briljant, men lite för ny bekantskap för mig för att finnas närmast hjärtat.
SATC kommer att läggas till samlingen som just nu även innehåller Desperate housewives, Rapport till himlen(!) och 24 säsong 1.
Kvar att inhandla: Cityakuten, Kalla Fötter, Gilmore Girls m fl. Är det nån som hittar den sköna brittiska serien Livet kan börja nånstans så hojta.
Den galna kvinnan ringde ikväll igen. Nu ville hon berätta att hon tänker råna en bank i morgon. Hon är desperat för att hon får mindre pengar att leva på nu efter valet. Jag sa att jag inte trodde det var en bra idé. Det tyckte nog inte hon heller.
- Jag törs väl inte råna nån bank, sa hon. Det är nog bättre att jag bara tar alla piller jag har och dör. Ingen skulle sakna mig. Kanske skulle brevbäraren känna liklukten efter ett tag.
Vad svarar man på det?
- Det kanske känns bättre i morgon, sa jag och hörde hur orden föll platt direkt efter att ha lämnat mina läppar.
- Alla säger att det ska ordna sig, men det gör aldrig det, sa hon. Jag är så ensam. Jag hade en vän en gång, en synskadad en, vi brukade dricka och lyssna på musik. Men han ville bara ligga med mig. Jag har svårt för det sen min bror knullade mig när jag var fem år.
Det kanske känns bättre i morgon.
Snyggast just nu i film/TV (female)
1. Ziyi Zhang
Överjordiskt vacker kinesiska. Fem plus också för martial arts-kunskaperna.
2. Aishwarya Rai
Indisk skådespelare som ser ut som om nån beställt och plockat ihop den perfekta kvinnan. Brukar också mycket riktigt kallas för världens vackraste.
3. Audrey Tatou
Charmtroll. Jag bara smälter.
4. Mia Kirschner
Bräckliga Jenny i L Word. Het.
5. Haddy Jallow
Svensk skådis med rötter i Gambia. Slog igenom i år i "Säg att du älskar mig".
Bubblare: Angelina Jolie, Carina Berg, Penelope Cruz, Famke Janssen och Nyamko Sabuni
Håller du med?
(Till protokollet: Dom allra vackraste hittar jag bland såna jag känner, för skönhet kommer ju som alla vet inifrån. Men hur kul vore en sån lista för nån annan än mig?)
Oj, vad jag känner igen mig i Alex Schulmans krönika i Aftonbladet idag. Ångest-kallsupar är jag själv mästare på. Anyway, det är ett senare inläggsämne. Nu till roligare saker.
Förlåt Alex, jag har inte som huvudsaklig avsikt att vältra mig i din ångest, men dom där översättningsmissarna du erkände att du var upphov till (vilket för övrigt hedrar dig) var bara för bra för att inte upprepas.
Eller vad sägs om: Bart Simpson: ”Wait, I have a fantastic idea” Alex Schulmans översättning: ”Vänta, jag har ett fantastiskt id-kort.”
”Heavy gravity” blev ”tung graviditet”, och ”deep fried chicken” blev ”djupfryst kyckling”.
Fniss.
Jag har fått en ny favoritsysselsättning som kanske är aningen vrickad. Here it goes: Jag surfar runt och lusläser bloggar om barnlöshet. IVF, hormonbehandlingar, adoptioner, rubbet.
Jag vet inte, det blir som en följetong, en dokusåpa i bloggformat, där jag får vara med om nåt oerhört varmt och stort och viktigt.
Just nu har jag tittat på mängder av filmer och bilder där folk får besked om sina adoptivbarn och hämtar sina adoptivbarn och kommer hem med sina adoptivbarn.
Och så blir jag rörd och gråter.
Nej, det är inte min "biologiska klocka" som vill säga mig nåt, och nej, det rycker inte i äggledarna på något sätt, jag vill absolut inte ha barn just nu. Jag tycker bara det är så härligt att se så glada och lyckliga alla blir. Corny? Kanske.
Nåja, det är förmodligen nåt övergående jag drabbats av. Börjar redan tröttna på att alla gör sina filmer precis likadant med precis samma musik (den där over-the-rainbow+what-a-wonderful-world-mixcovern) som i och för sig är rätt skön, men ändå.
Bloggar om:
barnlöshet, adoption, IVF
Saddam Hussein har dömts till döden. Jag minns när jag var liten och satte upp bilder på Saddam på dörren in till mitt rum. Och så skrev jag "JAG HATAR SADDAM HUSSEIN" på stora lappar och klistrade upp. Och så hatade jag honom, gud så jag hatade honom. Jag kunde sitta och picka med något vasst på hans tidningssvärte-ögon och bara brinna av hat. Jag visste nog inte riktigt varför, bara att han var ond och att man skulle tycka illa honom och att det var ganska skönt att ha någon att hata riktigt ordentligt. Jag hoppades att någon skulle skjuta honom, och förstod inte riktigt varför man lät honom leva.
Och nu ska han alltså dö. Men nu har jag vuxit upp och insett att världen är lite mer komplex, än den värld jag såg när jag var åtta.
Nu tror jag inte på dödsstraff längre.
Dödsstraff är aldrig rätt.
Inte ens när det handlar om Saddam Hussein.
Andra bloggar om:
Saddam Hussein, Irak, dödsstraff
Norska talkshowen Först och sist som även sänds i SVT2 är ett program som knappt får någon uppmärksamhet alls i svenska medier. Det är synd. Jag vet aldrig när det sänds, men fastnar ofta i programmet om jag råkar hamna i det.
Högt blandas med lågt på ett i normala fall vanskligt sätt, men för det mesta fungerar det alldeles utmärkt. I det senaste programmet jag såg intervjuades till exempel en nazistexpert om andra världskrigets största förbrytare, en sjuksköterska från Läkare utan gränser om det fasansfulla som händer i Darfur - och sen dök Meat Loaf (lever han än?) upp i studion.
De tvära kasten fungerar mycket tack vare den sympatiske programledare Fredrik Skavlan, som är spontan och putslustig, utan att väja för dom svåra, viktiga frågorna, när det behövs. Det är också en bra mix av gäster, och ett bra grepp att gästerna sitter kvar och deltar i senare diskussioner. Det ger ett spännande och omväxlande samtal. Självklart hjälper det också att det i nästan varje avsnitt är en känd svensk gäst.
Stackars Tina Leijonberg måste slita sitt hår varje dag för att hon gick med på att göra den där fasansfulla fläckborttagar-reklamen. Mon Dieu. Hoppas hon fick snuskigt mycket pengar för det. (Vilket i och för sig känns rätt osannolikt.)
Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) säger till Ekot idag att Sverige bör minska antalet länder som vi ger bistånd till. Det eftersom hon inte klarar att komma ihåg alla.
- (...) de ska vara så många så att biståndsministern kan rabbla dem om hon väcks mitt i natten. I dag kan jag inte det, och det beror på att de är alldeles för många, säger Gunilla Carlsson.
Hur många ungefär ska det vara?
– Det beror på vilken kapacitet jag har att rabbla namn i sömnen.
Ursäkta mig men vad är det för mått att använda för att fatta politiska beslut som påverkar miljontals andra människor..? Hej, fru groda.
Vad spelar det för roll hur många länder vi ger bistånd till, om det nu behövs bistånd i dom länderna? Det finns väl datorer eller assistenter som kan hålla koll på dom åt dig. Skriv upp dom på en lista och ha bredvid sängkanten vettja. Det finns en rätt stor fattigdom i världen, Gunilla Carlsson. Vi har det ganska bra här i Sverige.
Hur vuxen är man när man tycker det är småmysigt att kika på när Mat-Tina får en hemlig ingredienslåda av en hemlig gäst? Och när man gillar Söderlund & Bie fast man inte har några barn?
My God. Tur att jag har program som Idol och Top Model som balanserar det hela med några stora doser fjortispoäng.
Det ringde just en människa från ett företag som erbjuder drogtester utifrån hårstrån. Dom vänder sig bland annat till föräldrar som vill kontrollera sina barn, och arbetsgivare som vill kolla sina anställda. Dom kan utifrån ett hårstrå se om man använt Amfetamin, kokain, Opiater, THC, Phencyclidiner, MDMA eller metaamfetamin dom senaste 90 dagarna.
Jösses.
Jag gillar inte droger på nåt sätt, men lite läskigt känns det.
Och det där med föräldrar som drogtestar sina barn - hajade till när jag var i USA och hittade såna där hemma-testkit i varje mataffär. Tycker det känns som förenklad problemlösning. Bry mig? Prata med min tonåring? Engagera mig i dennes liv? Nä, jag snabbtestar med jämna mellanrum. Då kan man hålla koll. Javisst, mitt barn tycker att det är kränkande och har tappat all förtroende för vår relation, men knarkar gör han inte.
Hmmm, jag vet inte jag. Klart att det kan vara på sin plats, upptäcka ett missbruk tidigt, sätta in hjälpresurser, markera... Och för vissa yrkesgrupper, som piloter, kirurger och chaufförer, testa på!
Men ta och lugna ner förmyndar-mentaliteten lite va. Vissa lugnande medel syns också i såna där tester. Kanske anti-depressiva läkemedel, vad vet jag? Vad är nästa steg, ska chefen kunna se exakt vad jag stoppat i mig dom senaste tio åren?
En gnutta personlig integritet vill jag nog ha kvar.
Även om knark är bajs.
Andra bloggar om:
droger, knark, drogtester
Bra sajt för att hålla koll på dina vänners (och ovänners) födelsedagar: Birthday.se.
Där ser man bland annat att Kristian Luuk fyller 41 år om 224 dagar, att Mijailo Mijailovic fyller 28 år om 34 dagar, och att Lia Boysen Fyller 41 år om 155 dagar.
(Personer slumpmässigt utvalda ur det aktuella kvällstidningsbruset)
En av mina bästaste vänner har fått jobb i Mali.
I Mali.
Mali är en stat i västafrika, som gränsar till Algeriet, Burkina Faso, Guinea, Elfenbenskusten, Mauretanien, Niger och Senegal. Där bor nästan 14 miljoner människor och huvudstaden heter Bamako. Och det ligger skitlångt från Sverige.
Hon ska vara där i minst ett år, och jobba för SIDA.
Suck.
(Faktakälla: Nationalencyklopedin)
Fniss. Folks nick kan se absurda ut ibland.
Läs till exempel det här utdraget ur Aftonbladets artikel om bloggen "Mira vår kämpe".
"Vi har till och med fått gåvor till Mira i form av en superfin stickad tröja av Babsan, ett underbart fint lapptäcke av Piraya och sedan så har vår kära Vendettabettan överlämnat ett enormt fint kollage"
Hahaha! Förlåt, det är en söt blogg och det ger hopp om mänskligheten att alla blir så superengagerade i historier som denna, men det blir så otroligt komiskt ibland när cybervärlden möter den verkliga.
Men vad vet man, om tio år kanske "glittertuss15" eller "doombenke" är vanliga tilltalsnamn - även i formella blanketter.
Kristian Luuk blir programledare för Melodifestivalen. Bra val.
Älskade dumburk föddes ur ett infall av nyfikenhet i oktober 2006. Då namnlös, kravlös och utan mål. Ganska snart upptäcktes en grav övervikt av tv-relaterat material bland de trevande inläggen, och bloggen fick sitt nuvarande namn.
Fram till 2010 var tv det intresseområde som dominerade, men du hittar också inlägg om till exempel journalistik, HBT-frågor och språk. Den som är intresserad av det ena mer än det andra kan med fördel använda ämnesrubrikerna som finns en bit ner i högerspalt.
Åren 2010 och 2011 hamnade det mesta om tv istället på DN-bloggen, och Älskade dumburk fick en spretigare och mer personlig inriktning. Sedan november 2013 uppdateras den endast sporadiskt, då de flesta texter i stället hittas på TVdags.se.
Bloggen var nominerad till Stora Bloggpriset 2009 och Stora Kulturbloggpriset 2009 och 2010.
Det här är medvetet ett icke-kommersiellt ensamprojekt. Erbjudanden om annonsering, sponsring och samarbeten avböjes vänligt men bestämt.
Älskade dumburk skrivs av Sara Ödmark.
För kontakt: alskadedumburk(at)gmail.com.
Twitter: @saraodmark (tidigare: @alskadedumburk)
Instagram: @saraodmark
Inlägg
Alla kommentarer
