lördag, mars 31, 2007

Åh nej, Claes!

Jag hjärtade Claes.
Men han klarade inte sjuårskrisen. Och plötsligt är allt över.
Jag trodde väl inte att det skulle vara för alltid, men ändå är ett avsked alltid en chock. Att något så fint bara plötsligt upphör.
Det blev väl slentrian, för regelbundet, för vanemässigt. Och sen när den där Bodström kom in i bilden med sitt bländande leende och glimtande blick - jojo, det förstod jag väl hur det skulle bli. Den uppvaktningen skulle vem som helst fallit för, vem som helst som inte redan sett igenom den välkammade frisyren och de insmickrande komplimangerna vill säga. Fnys. Nåväl. Claes, jag hoppas din nya hunk-partner kan göra dig lycklig.
Du klarade inte sjuårskrisen. Men glöm aldrig vem du är och vad du vill och kan.
Farväl, Claes. Tack för den här tiden.

Andra bloggar om: , ,

4 kommentarer:

pojoel sa...

Claes Borgström har haldrig haft en aning om någonting, än mindre om vad han kan, vet eller vill. Han var en usel advokat innan, och han kommer att förbli en usel advokat efter sin förvirrade sejour som JÄMmerligOmbudsman.

Kajen sa...

Jag gillade också Claes. Det behövs fler (män) som honom. Tyvärr.

Freddi W sa...

Hahaha, vad du skriver bra! (Jag gillade också Claes.)

Kati sa...

jaa, claes är en av mina idoler!
kajen: gillade? men han lever väl än hoppas jag!