På det stora hela var upplägget intressant, och greppet att involvera hela teamet och låta även reportrarna och ljudfolket medverka gjorde att det kändes mer dokumentärt än det mesta av övrig reality-TV. Det bästa av allt var att det inte kändes förenklat eller förskönat. Visst var det tillskruvat på sina ställen, och förmodligen mer genomtänkt än det ibland verkade, men det som behövde problematiseras problematiserades, och krocken i att vilja hjälpa och samtidigt vara en utomstående som tränger sig på visades ganska tydligt. Jag fick aldrig de annars så obligatoriska vita-västvärldsmän-kommer-med-räddningen-till-stackars-offer-till-afrikaner-vibbarna.
Om jag får gissa har serien lyckats cirka tjugo gånger bättre med att väcka engagemang hos de som följt den till slutet än alla pompösa stödgalor gjort tillsammans. (Det tragiska är väl att tittarsiffrorna inte motsvarar supergalornas...)
Jag förstår verkligen inte hur jag nu ska kunna titta på en kändissäsong(!) av det annars så stabila Roomservice utan att tycka annat än att det är platt, ytligt och meningslöst.

Vi hoppas på det i alla fall. Vi är faddrar via Barnfonden.
Andra bloggar om: hello africa, kanal 5, etiopien, roomservice, johnnie mattias
åååå, det där hade jag velat sett. Verkligen.
SvaraRaderamaria byström: det finns ju webbtv!
SvaraRaderahttp://kanal5.se/web/guest/webbtv/k5videoplayer/playlist-name/Hello%20Africa%20101/none/