Min bokbekännelse

Ni vet hur man ibland fastnar i olika typer av litteratur? Hur man bara läser en viss sorts böcker, en efter en tills man plötsligt känner sig klar med den genren? Så funkar det i alla fall för mig. Jag har haft en klassikerperiod när jag plöjde Den gamle och havet och Brott och straff och Lars Hård och jag har haft en barndomsskildringar-från-helvetet-period när jag frossade i Pojken som kallades Det och alla hans olyckssystrar och bröder och jag har haft en svenska deckare-period med lättsmälta kriminalhistorier som avlöste varandra. Till exempel.

Nu har jag en ny period. Tunna böcker. Jag läser bara tunna böcker. Det kan tyckas vara ett ytligt och ointellektuellt förhållningssätt till litteratur, och det är det också. Men jag har märkt att böckerna inte blir lästa om jag inte kan läsa dem på en kväll. Nu under julen har jag till exempel läst fem böcker, och fem tunna böcker är bra mycket bättre än noll tjocka.

För övrigt är det inget som säger att ett verk är mindre värt för att det går fort att konsumera det. Tunn är inte lika med lättläst och få sidor behöver inte betyda att färre viktigheter blir sagda.

De fem böcker som blivit lästa är hur som helst Afrikanen av JMG Le Clézio, Hey Dolly av Amanda Svensson, Det är 1988 och har precis börjat snöa av Sigge Eklund och Blåst och Gör vad du vill av Erlend Loe. Den finurlige norrmannen stod för både topp och botten tror jag, sett till läsupplevelsen gav Gör vad du vill mig mest och Blåst mig minst. Dolly var bedårande och Afrikanen intressant, Sigge Eklunds pretentioner har jag svårt att förhålla mig till.

Vilka böcker läste du i jul?