tisdag, oktober 30, 2012

Bara döda amerikaner räknas

De har puttrat på ett tag nu, de kritiska rösterna mot mediebevakningen av orkanen Sandy. Det började snällt, med Grease-referenser och skämt om mediernas självknutslagande för att komma på den bästa nya ordbildningen (superstormen, monsterstormen, f-r-a-n-k-e-n-s-t-o-r-m). Sedan kom hånen mot reportrar som antingen är för mycket på plats (våghalsigt och töntigt) eller för lite (fegt och töntigt). Vi har hört några få klagomål om underdrifter och desto fler om överdrifter. När spaltmeter och eterminuter nu explosionsexpanderar dyker de sedvanliga jämförelserna med andra katastrofer upp: "vadan denna hysteri? När xxx personer dog i xxx år xxx var det minsann tyst."

Så vadan denna hysteri? Tja, medielogiken är tydlig här, vår kulturella samhörighet trumfar avståndet, vårt syster- och brödraskap med USA:s östkust känns i magen. Bilder och vittnesmål finns i överflöd, och de är dramatiska, och alla de svenskar som varit i New York kan se sig själva på bilderna, höra ljuden och frammana dofterna. Och - och detta är det riktigt märkvärdiga - så kan också många av de som inte varit där. Den är oss så bekant, denna obekanta stad.

Så nej, jag är inte förvånad. Kanske inte ens upprörd. Det måste väl få vara så, måste det inte? Att vi har starkare band till vissa delar av världen, att det ligger i vår natur att knyta an till de vi tycker är som vi? Att det just är den rikare delen av världen vi sympatiserar med, ja, så kan det gå. Det var ju typiskt. Så olyckligt för resten. Men det är det ju inget att göra åt, det här att det är de som klarar sig bäst som vi bryr oss om mest.

Eller..? Nejdå, nejdå, inte är det något problem, denna massiva obalans, detta självfödande hamsterhjul av djup orättvisa.

När svenska medier rapporterar antal döda är det bara amerikaner som räknas. Haiti? Äh, vem bryr sig. De har väl fyllt sin kvot av katastrofbevakning för det här århundradet.

The Washington Post/Aftonbladet tisdag kl 11.00:








måndag, oktober 29, 2012

En tv-veteran tackar för sig

Minns ni han som sa "Älgarna tog honom med sig"? Jag skrev om honom för exakt fyra år sedan idag. Nu går han i pension.
R, tack för att jag fått jobba med dig.

 Älskade dumburk 29 oktober 2008:
"[...] Något som alltid hjälper perspektivskapandet är att jobba med Fotografen. Ni vet, inte vilken fotograf som helst utan Fotografen. Är ni journalister så kan ni typen. Han (och det är alltid en han) som hanterat en kamera i över fyrtio år, refererar till en pizzaslice på Pizza Hut som "en sån där pajbit", obekymrat använder sig av ordet "neger" och pratar med främlingar som om han alltid känt dem. Som alltid, oavsett tidpunkt eller sällskap har en anekdot att berätta.

Under en bilresa valde han plötsligt att berätta för mig om dagen hans pappa dog. Det var i slutet av sextiotalet, och far och son var ute i de norrbottniska skogarna och jagade älg tillsammans. Det var ont om älg på den tiden, och de hade jagat sida vid sida i åratal utan att se en enda. Men den här dagen kom det två, kan ni tänka, och de sköt varsin. Upphetsningen blev däremot för mycket för faderns hjärta och han föll ihop. Det var före komradions tid, och i över en timme utförde den unga sonen hjärt- och lungräddning på sin far innan någon kom till undsättning. Då var det sedan länge försent. "Det är inte så lätt att se sin pappa dö mitt framför ögonen på en" sa Fotografen enkelt. "Älgarna tog honom med sig" konstaterade han och gick sedan vidare till nästa samtalsämne, en annan historia eller politisk inkorrekt iakttagelse eller bara ett glatt utrop över rovfågeln som just flög över bilen."

fredag, oktober 26, 2012

Good on you Micke Renberg

Det var fint gjort av hockeygiganten Mikael Renberg att i Hockeykväll av alla program lyfta fram Jonas Gardell-serien "Torka aldrig tårar utan handskar".

"Jag blev alltid itutad att det är viktigt att ha mod för att bli en bra hockeyspelare. De här killarna, homosexuella killarna på åttiotalet, de visar vad verkligt mod egentligen betyder."

Nu vet jag förstås mycket väl att hockeyspelare och deras supportrar inte automatiskt är homofoba grottbor, men det var trots allt ett oväntat forum, och det är i såna forum enkla saker som detta faktiskt kan ha betydelse.

onsdag, oktober 24, 2012

Trött nu

Tack SVT, UR, TV4 och OTW för två dagars givande besök. Höjdpunkterna var:

- bakom-kulisserna-snacket om starka "Jonas löfte" med projektledare Åsa Tolgraven. (Sista avsnittet sänds ikväll).
- att få höra om kommande UR-serie om tv-program som förändrade historien, låter superintressant.
- att enbart på rösten känna igen och dyka på inköpschefen och TV-headsgrundaren Göran Danasten på en busshållplats.
... och förstås att säga hej till diverse bekantskaper från förr (och nu), tex Soraya Hashim.

(På bilderna: Det mycket gula köket på UR, Bolibompastudion och en övergiven TV4-studio.)



fredag, oktober 19, 2012

Ur Instagramflödet

Veckans rubrikord. Jag tänker att det skulle kunna vara någon form av yrselkänsla. "Gud, när jag såg priset på den här oxfilén fick jag köttsvindel!"

Hur kan Justin Bieber vara med i filmen "Picassos äventyr!?" Hans MAMMA var två år gammal när den filmen kom.

Sundsvall 16 oktober 2012.


Älskar att detta är Richard Geres mellannamn.




Jag i favorittröjan anno 1991.

måndag, oktober 15, 2012

Lisbeth Åkerman raggar?

Det är inte så lätt att sitta ensam i direktsändning hela dagarna. Ibland kanske även ett nyhetsankare vill prata om lite personligare saker än just nyheter med tittarna.


(Tipstack till Hans Lindblom).

tisdag, oktober 09, 2012

Att göra tv-nyheter

Har man själv varit en "dritnervös 20-åring" och stått där och bankat papper man aldrig använt så är den här gamla norska parodin på tv-nyheter extra rolig:

Även om det förmodligen är en ripoff på det här:

torsdag, oktober 04, 2012

Lori Petty


Saknar man inte den här bruden lite? Jag vet inte varför, kanske är det hennes androgyna stil, kanske att hon påminner om en mörkhårig Ellen Degeneres, kanske är det bara ren nostalgi, men hon är en av de där skådisarna med en särskild plats i mitt hjärta. Lori Petty heter hon och är förstås mest känd för sina roller i "Point Break" och "Tjejligan".

Efter det gick hon vidare till diverse biroller, en huvudroll i kultrullen "Tank Girl" och hon skulle spelat mot Stallone i "Demolition Man" men det skar sig med producenterna och hon byttes ut mot Sandra Bullock.

Jag blev glad när jag såg henne i ett avsnitt av "House" för några år sen, men annars har inte så mycket av det hon pysslat med nått Sverige.

2010 debuterade hon som regissör med den självbiografiska "The Poker House" där Jennifer Lawrence spelar henne. Den handlar om Pettys uppväxt med en knarkande prostituerad mor och en pedofilhallick till styvfar som våldtog henne när hon var fjorton. Yikes.

Jag ser om "Point Break" så länge.