tisdag, april 30, 2013

Historieätare och svenskamerikaner

Veckans tv-nytt:

Sveriges snyggaste tv-program är tillbaka 2014. Så här fabulöst teasrar de för det:



"Maron" har som bekant premiär på fredag, men redan nu kan du se hela det andra avsnittet här.

Idag var Greg Poehler med i PP3 och pratade om den nya komediserien "Welcome to Sweden" som kommer på TV4 nästa år. Delvis självbiografisk handlar den om en amerikan som flyttar till Sverige och Greg spelar huvudrollen (och har också skrivit manus). Serien produceras av Felix Herngren tillsammans med syskonen Poehlers produktionsbolag. (Amy Poehler = långvarig favorit här på bloggen.) Om två veckor börjar inspelningarna och det ska bli tio avsnitt.

#blogg100
98.

måndag, april 29, 2013

De bästa fotbollsöverraskningarna

I veckans måndagslista har jag vaskat fram några guldkorn bland överraskningsögonblick knutna till fotboll:

1. Ian Wright ser ett spöke.
Arsenallegendaren Ian Wright överraskas av en man han trodde var död – en kär gammal lärare. Den här reaktionen är obetalbar. Mössan som åker av, ryggen som rätas, de omedelbara tårarna. Kramen är så fin också, man nästan ser hur han blir liten igen.

2. David Beckham vill vara med på bild.

Inför London-OS överraskade David Beckham några förväntansfulla hardcore-fans i en fotoautomat. En liten pojke kunde inte värja sig mot känslorna.

3. En pappa får sitt livs present.

Den här pappan blev strålande glad för hatten han trodde han fick i present av sin son. När han inser att hatten även kom med biljetter till favoritlagets viktiga match går glädjen inte att ta miste på.

#blogg100
97.

söndag, april 28, 2013

Sister from another Mister

Har du någon gång undrat hur Lorelai Gilmore (eller Lauren Graham) skulle se ut blonderad? Då kan du kolla in Kimberly Perry, sångerskan i The Perry Band.

#blogg100
96.

lördag, april 27, 2013

Saknade kamrater

I föräldrahemmet sa familjen nyligen farväl till en kär trotjänare, hunden Akita. Den här gamla bilden säger väl det mesta om henne. "Hallå katten, du ligger i min säng? Skulle du kunna... inte? Nehej, nej men tänk inte på mig, jag klämmer ner mig här i bädden bredvid jag, jag får inte riktigt plats men det gör inget, ligg där du, ursäkta mina längtansfulla blickar, ignorera mig bara, ja, just så ja, jahaja..."

Nu har både katten Lukas och hunden Akita lämnat oss för de sälla jaktma... well, sälla vilobäddarna kanske.

#blogg100
95.

fredag, april 26, 2013

Fredagskortis

Det här var ju en spännande svensk tv-nyhet. Schyffert och Rheborg ska grotta ner sig i fotograferandets ädla konst på SVT i höst, med start 13 november. Det ser jag verkligen fram emot.

Sen tycker jag ni ska se senaste avsnittet av Schulman Show. Eric Saade kom på besök och det hade ju kunnat innebära jobbig stämning (på grund av tidigare konflikter dem emellan), men det blir gemytligt mest hela tiden. Med inslag av agg. Proffsigt skött av alla inblandade, och bra teve är resultatet.

#blogg100
94.

torsdag, april 25, 2013

Maron, CK, Silverman, Attell

Blir glad av den här bilden på Marc Maron, Louis CK, Sarah Silverman och Dave Attell ur New York Magazine från 1995. Du kan läsa artikeln här.

onsdag, april 24, 2013

Den mystiska körkvinnan

Jag hade en tanke häromdagen på att göra en måndagslista över sångröster. Oöverstiglig uppgift naturligtvis, den lades på is så länge. Men det kom sig att jag sökte upp en favoritversion av en favoritjulsång: "Adams julsång" med David Phelps. Även om jag är hopplös ateist är det något särskilt med gospel/psalm sjungen på det där uppfyllda, frälsta, nästan utomkroppsliga sättet som Phelps visar prov på här: (Man kan med fördel hoppa fram en tre minuter i klippet.)

Men mitt i julstämningen såg jag nåt som fick mig att sätta mig upp i soffan. Minns ni Helen Sjöholms makalösa konsertversion av "Du måste finnas" och den amerikanska körkvinnan som förhäxades så av henne? Kvinnan som syns bakom Helen och förmodligen inte förstod svenska men som helt uppslukades av Helens röst? 5.19 in i "O Holy Night" ÄR DET INTE HON!?!? Bakom David Phelps, är det inte samma kvinna?
Okej, när jag närstuderat klippen är jag inte lika säker längre. Vad vore oddsen? Det är nog rimligare att det där var någon sorts stereotyputseende för amerikanska körkvinnor på nittiotalet. Men men, jag gillar tanken på den mystiska, allestädes närvarande kördamen och håller fast lite vid den.

#blogg100
92.

tisdag, april 23, 2013

Rundgång i hjälpteven

"Trädgårdshjälpen" som sänds i Sjuan är ännu ett makeoverprogram som ska hjälpa familjer i nöd att ta hand om sina försummade hem. Den här gången är det, som namnet antyder, trädgården som får ett ansiktslyft. Inget fel i det. Jag är rätt svag för såna program, även om jag inte sett just detta. Men när jag såg senaste trailern kunde jag inte låta bli att fundera över om marknaden blivit lite mättad.
Jag kände nämligen direkt igen familjen som skulle få sin trädgård omgjord. De var nyligen med i "Sofias änglar" och fick huset renoverat.
Kul för dem, såklart, det är säkert välförtjänt. Men lite märkligt känns det allt. Finns det inte fler olycksdrabbade familjer i Sverige värda übersponsrad proffshjälp? Eller är de bara inte tillräckligt tv-mässiga?

#blogg100
91.

måndag, april 22, 2013

Frustrerande köfenomen

Idag lånar jag en lista från mig själv anno 2006. Topp fem frustrerande köfenomen, i omvänd ordning:

5. när man stått väldigt väldigt länge i en lång kö, så man hamnat nånstans i mitten, och det plötsligt öppnas en ny kassa, och alla bakom en springer dit, så man vips står sist igen. Visserligen har det ingen betydelse för hur lång kötiden blir, men det är ändå jobbigare att stå sist än att kunna vara lite nöjt halvvägs.

4. när man hamnar i telefonkö hos nåt företag med såna där talstyrda menyer, och mitt bland folk tvingas säga vissa nyckelord på ett absurt tydligt sätt. Jag känner mig alltid som en idiot när jag artikulerar "art-ond-e feb-ru-ari" eller "till Stock-holm" och försöker vara så begriplig som möjligt, och framför allt är det svåra att inte bli irriterad när automatrösten svarar: "Du vill åka till - Alingsås - den - tionde - september". 

3. när man är supersuperhungrig och har jättebråttom och bara har en person före sig i kön till McDonalds och den personen glatt säger: "och så fem happy meal tack". Och så vet man att praktikanten där bakom disken omsorgsfullt ska vika fem kartonger och göra i ordning fem små individuella måltider och fem små ungar som inte kan bestämma sig för nånting ska välja vilken liten leksak dom vill ha. 

2. när det är rea och extremmycket folk och det ringlar en enda lång kö till två eller flera kassor, och 90 procent av alla köande förstår att det är en enda kö som sedan delar upp sig på de olika kassorna och att detta är ett mycket rättvist och väl fungerande system, medan de resterande 10 procenten tänker: "varför står alla i den här långa kön när det är så kort kö till den där kassan?" och resolut kliver före ett tjugotal personer. Stressen är alltid lika total. Vem säger till, nån säger väl till, hon gick ju före, nån måste säga åt henne, ska jag också gå dit, nej det går ju inte, alla kommer att stirra och sen är det alltid nån som säger till, för det är det alltid, och personen i fråga blir antingen väldigt generad eller väldigt sur. Båda sakerna är jobbiga. Och sen har man förflyttat sig ett halvt steg framåt och man vet att denna procedur kommer att upprepas om och om igen ända tills man är längst fram. 

1. när man släpper före sig en liten tant eller farbror som bara köper ättika och en rova, och man känner sig urnöjd med sin goda gärning trots att man håller på att missa bussen, och kassören börjar med att säga: "vet du vad den här kostar..?" och det vet förstås inte den söta lilla tanten eller farbrorn och så måste kassören gå och titta och sen vill tanten eller farbrorn betala allting med mynt men efter mycket skrammel och noggrannt räknande inser dom att det inte räcker och då ska tanten eller farbrorn betala med ett kort som dom inte kan med riktigt och det är förmodligen inte aktiverat eller nåt för det fungerar inte och den svettiga kassören hämtar chefen och sen kommer tanten eller farbrorn på att dom glömt att visa den där rabattkupongen, och sen när allt är löst och klart och kallsvetten börjat torka och ättikan och rovan är nedlagd i den medhavda tygpåsen och man tror att det äntligen är ens tur, då kraxar den söta tanten eller farbrorn: "ja och så var det ju en trisslott också."

söndag, april 21, 2013

Briljant barn

Tobias Norström har samlat några sköna första provspelningar av Conan, Jimmy Fallon och Natalie Portman bland andra, se dem här.

Han hade däremot inte med min favorit i genren: När Henry Thomas testas inför E.T. och visar upp en häpnadsväckande inlevelseförmåga. "Ok kid, you got the job". #blogg100
89.

lördag, april 20, 2013

Hejdå Dexter

Jag har skrivit det tidigare men nu är det definitivt bekräftat: åttonde säsongen av Dexter blir den sista. Finalsäsongen som är 12 avsnitt lång börjar visas i USA 30 juni och här är en första smygtitt: (Spoilervarning om du inte sett säsong sju).
Frostig relation mellan syskonen Deb och Dexter minst sagt. Men jag köper dem som ärkefiender hundra gånger hellre än i den obegripliga incestintrig som förpestade säsong sex och sju.

Jag ser fram emot ihopknytandet av säcken (den svarta plastsäcken?) i det som varit en favoritserie sen avsnitt ett trots en smärtsam ojämnhet. Ända sen Dexter orsakade Sgt. Doakes död i säsong två har jag vetat att han måste få stå till svars för sina handlingar någon gång. Men vi får se hur de väljer att lämna honom. Levande eller död? Avslöjad eller dold? Fri eller tillfångatagen? Och vad händer med den "mörka passageraren"? Och med Deb? Många frågor ska få svar. Med början 30 juni alltså. Här kan du se en trailer för finalsäsongen.

#blogg100
88.

fredag, april 19, 2013

Heidi Klums okända mamma?

Alltså, countrylegendaren Emmylou Harris MÅSTE ju ha fött ut Heidi Klum i hemlighet. Så lika.

#blogg100
87.

torsdag, april 18, 2013

Triumf på Publicistklubben

Idag har jag intervjuat Värvet-skaparen Kristoffer Triumf inför publik. Det var för Publicistklubbens räkning och där fanns, som Kristoffer uttryckte det; både barnbord (journaliststudenter) och vuxenbord (chefredaktörherrar) och själv placerade han sig någonstans däremellan.

Vi pratade om hur journalistisk/journalistiskt han och Värvet är egentligen (svar: han, inte alls, Värvet, jo, delvis), om när han låtsasbajsade under en intervju när han egentligen fick en panikattack och om man måste vara beredd att jobba gratis för att få göra nåt roligt nuförtiden.

När det gäller ekonomin så slog han fast att crowdfunding inte funkar alls och att det är svårt att få folk att betala för sånt man vant sig vid är gratis, förutom om det gäller heroin. Men att han är priviligierad och glad över sina sponsorer.

Vi bråkade lite om huruvida man ska göra research eller inte (jag vann) och hur "nytt" det egentligen är med "det långa samtalet" (han vann) och sen lyckades jag dissa och hylla hans intervjuteknik på samma gång och sen fastnade vi lite i smala amerikanska referenser och tappade alla andra i lokalen.

Han berättade att folk hör av sig i klasar och vill vara med i Värvet och det ligger så många i pajpen att det mycket väl kan bli så att han ökar till två avsnitt i veckan inom en snar framtid. Glad nyhet för Värvet-fans alltså!

#blogg100
86.

onsdag, april 17, 2013

Maggie Smith back in the day



Hur mycket avgudar man inte änkegrevinnan Violet i Downton Abbey? Hon är ju gräslig på alla sätt och vis egentligen, men alldeles, alldeles underbar. Och mycket beror det förstås på Maggie Smith som är superb i rollen.

1973 gästade en då 38-årig Maggie Smith "Parkinson" och jag finner hennes uppenbarelse fascinerande. Integriteten, stilen, rösten. Så sval!
Del 2.

#blogg100
85.

tisdag, april 16, 2013

Strötankar en tisdag

– The Voice US och The Voice AUS tuggar på starkt. The Voice UK är svagare, American Idol klafsar i bottenträsket.
– Mitt svenska favoritprogram för tillfället är "Mot alla odds", det är så orimligt varmt och inspirerande hela tiden?
– Känns tryggt med Stefan Åsberg i nyhetsrapporteringen från Boston.
– Här kan man se klipp från "Maron" som har premiär 3 maj och som jag ser väldigt mycket fram emot, även om skådespeleriet i klippen är en smula tveksamt.
– Såg Ellen offentliggöra i sin show att det kommer en uppföljare till Hitta Nemo som ska handla om Dory! "Finding Dory" är den naturliga titeln och filmen kommer 2015. Det kan ju bli riktigt bra.

#blogg100
84.

måndag, april 15, 2013

SVT öppnar sitt arkiv

Tre saker du bör göra just nu:

1. Följa nyhetsrapporteringen från Boston. Otäckt.
2. Se "Dödsfallet" om du inte redan gjort det, bara timmar till första avsnittet försvinner från SVT Play.
3. När du vill pausa från död och elände: VÄLTRA dig i den skattkista som SVT har öppnat här. Allt från Mosebacke monarki till Spung till Jacobs stege till Rederiet.

#blogg100
83.

söndag, april 14, 2013

Susan Luccis magiska stund

Vi fortsätter på temat "galaminnen": Idag för två år sedan lades långkörarsåpan All my children ner efter 41(!) år i rutan. En av seriens stora karaktärer var Erica Kane, spelad av Susan Lucci.

1999 var Susan Lucci nominerad till en Emmy. För nittonde gången. Alla tidigare gånger hade hon förlorat, under tjugo år hade hon blivit ständigt snuvad till den grad att hennes namn i branschen lite skämtsamt användes som synonym för den evige förloraren.
Men nominerad blev hon igen. Tog på sig sin nittonde klänning och gick på sin nittonde gala och förberedde sin nittonde värdig-förlorar-min.
Men när vinnarkuvertet lästes upp den här gången utbröt det kanske mest hysteriska jubel som hörts på någon liknande gala tidigare:
 

lördag, april 13, 2013

Izzard

Idag: Eddie!

#blogg100
81.

fredag, april 12, 2013

Min farfar


Idag har jag sagt ett sista farväl till min farfar. Det var smärtsamt och fint och fyllt av anekdoter från förr, precis som det ska vara när man minns en person som levt ett långt och innehållsrikt liv.

Min farfar föddes och dog i samma hus. Han levde alla sina nästan åttioåtta år på samma gård, gården som hans far ägt innan honom. Han var jordbrukare, skogsbrukare och fabriksarbetare till dess att han slet ut sin kropp. Han var stark som en oxe och envis därtill och eftersom han blev osams med sin körlärare en gång tog han aldrig något körkort. Vilket inte hindrade honom från att köra lastbil, folkabuss och traktor. Fast mest moped.

Traktorn ja. Jag minns fortfarande hur det luktade i den där hytten. Hur varmt det blev när solen gassade genom de stora glasrutorna och hur traktorn skakade och krängde när jag fick sitta hopträngd bredvid farfars breda lår. Han fick en hjärtinfarkt när han var ute med traktorn en gång. Han körde ändå färdigt. När han väl fick vård kunde läkaren bara skaka på huvudet och säga att det där Arne, det var nära ögat.

Min farbror berättade idag att när farfar först köpte traktorn brukade han slänga en hötapp framför den när han klev ur för att den skulle stå stilla. Han glömde att det inte var en häst. Vanor är svåra att bryta. De skrattade åt honom, såklart, men då blev han vred. Pappa sa att han var arbetselak. Men mest var han snäll.

När farfar var liten, kanske sex eller sju, försvann hans pappa. Han lämnade gården, frun och barnen och sökte lyckan i Amerika istället. Det blev till att bli stor fort för farfar. Sköta djuren och arbeta i skogen. Ta jobb på aluminiumfabriken. Han träffade min farmor och fick fyra barn. Slet ut ryggen. Djuren fick säljas. De åkte på några bussresor ut i Europa men efter en tur till Österrike sa han att nu får det räcka. Där kunde man ju inte köpa snus.

Hans fyra barn gav honom tio barnbarn och till och med ett barnbarnsbarn. Alla saknar vi honom. När vi efter begravningen idag kom hem till huset där han både föddes och dog såg jag min farmor ta upp det tummade fotot nedan, hålla det mot kinden och vagga långsamt från sida till sida.

Smärtsamt och fint, som sagt.

torsdag, april 11, 2013

Det ljuva livet i Alaska


När jag känner mig lite tryckt och härjad av samtiden så tittar jag på ett avsnitt av "Det ljuva livet i Alaska" (Northern Exposure) som SVT kör i repris.

Just nu rullar fjärde säsongen av serien som först sändes 1990-1995. Trots att jag inte såg mycket av den då lägger den sig som en varm filt av nostalgi över den gråmulnaste dag. Det måste vara en av de snällaste tv-serierna någonsin och flera favoritskådisar dyker upp i unga upplagor. Som John Corbett (Sex and the city-Aidan) som spelar den filosofiske radiodiscjockeyn Chris och nu senast har Anthony Edwards (Cityakuten-Mark Greene) tillkommit i ett gästspel som överkänslig hyperallergiker.

Serien utspelar sig i lantliga Cicely, Alaska men det som vid en första blick ser ut som oglamorös vardagsrealism visar sig vara ett ensembledrama i en drömsk, surrealistisk, spirituell värld där allt kan hända. En perfekt plats att ta sin tillflykt till när nutiden visar sig alltför kall.

#blogg100
79.

onsdag, april 10, 2013

Poddtips och tack

Har hälsat på ett helt gäng redaktioner på ganska kort tid och är lite mosig i huvudet. Men tack så hemskt mycket Dagens Arbete, Medierna (Tredje statsmakten), Ekot, Rapport, Må Bra, TV4, Topphälsa, Mitt i-tidningarna och Uutiset för givande besök.

Har hunnit lyssna lite på podd också och vill tipsa om: Geniförklarat med Messiah Hallberg, Maja Härngren, Christina Nordhager och John Willander som är skruvat och intressant och: senaste avsnittet av Off the Air with Chick McGee som gästas av Marc Maron och HERREGUD vad känslosamt det plötsligt blir en bit in. Marc Maron vet inte att de två poddpratarna Chick och Jess varit förlovade en gång i tiden och råkar trampa på helt rätt tår. Med sammanbrott som följd. Starkt. Lyssna här.

#blogg100
78.

tisdag, april 09, 2013

Newsroom-Jim i Vita huset

The Newsroom hade alltså premiär i SVT1 igår och jag vill understryka att jag finner den sevärd trots att jag skrev lite hätskt om den i förra veckan.
En sak som jag tycker haltar betänkligt är (spoilervarning) kvadrupeldramat Lisa/Jim/Maggie/Don. Deras motiv och ageranden förklaras liksom inte på ett vettigt sätt. Jag förstår inte varför någon av dem är intresserad av någon annan eller varför de beter sig som de gör.

Men jag gillar Jim, som spelas av John Gallagher Jr. Han är en av de rollfigurer jag faktiskt bryr mig om. Alla vet vi hur Aaron Sorkin tycker om att återanvända skådespelare men minns du Johns insats i Vita huset? Inte? Kolla in unge "Tyler" här:

Kuriosa: Hans första flickvän var Aubrey Plaza (Parks and Recreation-April) när han var femton.

#blogg100
77.

måndag, april 08, 2013

The Pinks bästa låtar

Det är dags för måndagslista och idag gästbloggar mitt sjuåriga jag.

The Pinks fem bästa låtar:

1. Vi är ett folk.
2. Ge mig sol, ge mig värme.
3. Spelar ingen roll.
4. Helena och jag.
5. Superman.

#blogg100
76.

söndag, april 07, 2013

Poehler och Silverman och historien bakom galakupperna

"Galaminnen" verkar ha blivit något av en följetång här med listade hyllningstal och en djupdykning i Steve Martins skämtåtervinning bland annat, så varför inte fortsätta på den inslagna vägen.

Här är två favoritgalaminnen och historien bakom kulisserna: Inför Emmygalan 2009 hade Newsweek rundabordssamtal med några av de nominerade. Amy Poehler pratade om hur mycket roligare galan var förr när folk tog tillfället i akt att göra sketcher eller små spratt i stället för att bara hålla seriösa tal hela tiden. Hon berättade om ett minne med Chevy Chase, Harvey Korman och Tim Conway och hur hon skulle vilja göra något liknande. Det gav även Sarah Silverman en idé. Hoppa till 4.13:

Vad hände då när galan väl kom? Ja, Sarah Silverman fick inte med sig sina mednominerade men körde på mustaschkuppen själv och lyckades i alla fall rubba Justin Timberlake ur balans:

För Amy Poehler skulle det ta två år, men 2011 blev idén till slut verklighet: 
Jag ÄLSKAR detta. Älskar Amys stöddiga scenentré, Tina som antastar 30 Rock-Kenneth, systerskapskänslan, de stående ovationerna, att Melissa McCarthy vann, kramarna, tiaran och blommorna, hennes tal... Alltihop är himla fint.

#blogg100
75.

lördag, april 06, 2013

Let's könsrolla

Kollar ikapp gårdagens Let's Dance. (Varför? Vet ej.) Funderar lite över om det ett krav att heta Tobias för att få vara proffsdansare i programmet? Tre av fyra proffsherrar som är kvar i tävlingen heter Tobias.

Hur mycket älskar man inte Håkan Dahlby?

Och jag tycker om Sofia Wistam. Och det är ju svårt att värja sig mot Maria Montazami. Men jag blir TOKIG på könsrollerierna. Ifjol var det Anton Hysén som inte var manlig nog, nu är det Anette Norberg som inte är kvinnlig nog. "Det HÄR är ju kvinnligt! utbrast hennes partner glatt när hon underdånigt gosade in sig i hans hals. "Att våga bli omhändertagen!".
"Våga vara lite... nedanför? replikerade Anette torrt men fick inget gehör.

Jag har inga som helst problem med att de vill att dansarna ska vara mjukare och graciösare eller vad de nu vill, men varför måste de tvångsmässigt koppla ihop det med den ena halvan av befolkningen? Nåväl. Jag vill inte surtantranta mer om det, om ni vill kan ni läsa vad jag skrev ifjol istället. 

Sedan blev jag öm i hjärtat när jag läste det här. New kids var min första och största fangirlbesatthet vid elva års ålder och Jonathan var min favorit. Så tyst och blyg och vacker. Och uppenbart obekväm med rampljuset, tydligen lika mycket nu som då.

#blogg100
74.

fredag, april 05, 2013

Fredag

Idag har jag varit på standup (Gustafsson & Schyffert). I den här t-shirten:

De två är inte relaterade. Men då jag fått frågor om tröjan: Den är köpt i butik "Gabriel" i Östersund för flera år sedan. Vet ej om den går att få tag i nuförtiden.

#blogg100
73.

torsdag, april 04, 2013

Länkfest

Nu tycker jag ni ska ta och kika in här där Göran Danasten presenterar vilka dramaserier SVT har köpt in till sommartablån. Där får vi till exempel veta när man kommer att kunna se pärlor som Veep och Gengångare och Portlandia. Eller varför inte repriser av Downton Abbey eller traditionella Midsomer-deckare eller lite tyskt krigsdrama? Allt finns samlat, seså, bara att läsa.

Sedan tycker jag att du ska dyka in i denna fina sammanställning av kärleken mellan favvoshowbizparet Nick Offerman och Megan Mullally. Och titta på ALLA klipp! De verkar så himla härliga.

Uppdatering: Det här var ju himla roligt. Vilken morgonpanel, SVT!

(Hittat via Sweddit.)

#blogg100
72.

onsdag, april 03, 2013

Livet som Marc Maron

Om exakt en månad har "Maron" premiär, en komediserie av, med och om den amerikanske komikern Marc Maron. Utanför humorkretsar är Marc Maron relativt okänd, särskilt i Sverige, så känner du inte till namnet behöver du inte skämmas för det. Men i sin hemmiljö har han en uppburen position, känd för sin omfattande ståuppkarriär som bland annat resulterat i över 40 framträdanden hos Conan O'Brien, (vilket är rekord), sin långvariga och något infekterade vänskap med Louis CK men framför allt sin intervjupodd "WTF" som blivit en enorm succé.

Om man som jag har lyssnat mycket (för mycket?) på WTF har man lärt känna herr Maron ganska väl vid det här laget och att döma av trailern är den fiktiva Marc en tillspetsad, möjligen lite mer misslyckad men väldigt tätt besläktad version av den riktiga Marc.

En neurotisk dubbelskild komiker med ett vredesproblem som har många katter och spelar in ett intervjuprogram i sitt garage:

"Maron" sänds på IFC med början tredje maj.

#blogg100
71.

tisdag, april 02, 2013

Mitt största problem med The Newsroom


På måndag har "The Newsroom" premiär i SVT. Detta sorgebarn i min tv-katalog. Trots att jag sett varje avsnitt av första säsongen och förmodligen kommer att se varje avsnitt av den andra (som kommer på HBO i sommar) kan jag inte tänka på den med annat än besvikelse.

Sanningen är nog att jag gav upp om serien redan innan den började eftersom den på papperet var för perfekt — skriven av favoriten Aaron Sorkin, för HBO, om journalistik, i TV... Det var omöjligt att det skulle bli så bra som mina förväntningar ville. Tyvärr hade jag alldeles rätt. Det är i det närmaste smärtsamt att se korta stunder av briljans glimta till i en produktion som annars läcker kvalitet som ett såll. Tveksam casting, för osympatiska karaktärer och ett manus som verkar vara skrivet med tumvantar på, så yxigt är det. Ena stunden pekoral, andra slapstick.

Serien handlar om nyhetsankaret Will McAvoy (Jeff Daniels) och arbetet bakom kulisserna på ett amerikanskt aktualitetsprogram i tv. Det står klart tidigt att Sorkin vill måla med sin mest idealistiska pensel — så här ska nyhetsjournalistik i tv vara om han får bestämma! Inget fel i det. Inget fel heller i mycket av hans kritik mot amerikansk journalistik av idag. Men jag tycker att han bryter ganska friskt mot den mest grundläggande regeln av alla inom god fiktion eller dramaturgi: Show, don't tell.
Visa oss. Visa oss med lite djup, nyans, komplexitet. Låt oss dra egna slutsatser. Men nej, det är en jäkla massa telling hela tiden. Preaching, till och med. Långa, mässande predikningar om hur bra det var förr i tiden när män betedde sig som män och vågade stå för saker och journalister jagade sanning och granskade fakta och inte skvallrade om c-kändisar eller spekulerade i spektakulära rättegångar och innan det här otäcka INTERNET kom in i bilden där folk minsann bara är anonyma och sprider rykten och hat och man alls inte ägnar sig åt källkritik.

Jag vill ju inte att min hjälte herr Sorkin ska kännas mossig men det är svårt att komma ifrån att det är det han gör. Och gubbig. De komplexa, intressanta kvinnliga karaktärerna går att räkna på tummen och den huvudsakliga berättelsen för kvinnorna handlar alltför ofta om kärleksbekymmer.

OBS: För att vara rättvis ska vi ju komma ihåg att en låg Sorkinnivå kan vara medioker eller till och med imponerande på någon annans skala, och det finns ljuspunkter i serien också. Jag hade bara önskat mig så mycket mer.

The Newsroom, måndag 8 april, kl 21.45 i SVT1.

måndag, april 01, 2013

Här kommer påskharen

Veckans måndagslista: de fem läskigaste påskhararna. Hejdå påsken, vi ses nästa år!

1.
2. 

3. 

4. 

5.