tisdag, november 30, 2010

Bukfylla

What you ate today

När är den här rubriken någonsin intressant? Jag har väntat på en sådan dag men den kommer inte. Gårdagen får duga. Jag åt ingen frukost, är dålig på det. Svampsoppa och två smörgåsar till lunch, jag hade smör på brödet, det är inte helt vanligt. Smör har fått en liten revival för mig. Jag har alltid använt obscena mängder smör i mat, men inte på mackor. Förrän nu. Till middag blev det tomat- och mozzarellafylld gnocchi (färdigköpt, bara att tillaga) som jag åt på en bädd av hackad tomat, champinjoner och avokado. Enkelt, men hyfsat avancerat måltid för att vara jag. Jag äter för mycket snabbmat och halvfabrikat för mitt eget bästa. Åt inte så mycket sötsaker heller när jag tänker efter, slukar godis/glass/bakverk så gott som varje dag, men igår blev det knappt en chokladbit. Kanske är det här början på mitt nya, sunda jag?
Förmodligen inte.

Detta är en del av blogguppmaningen trettio dagar.

måndag, november 29, 2010

Sov gott, Leslie Nielsen

Jag älskade verkligen "Nakna Pistolen"-filmerna, på det där sättet man gör när man är barn och ser något helt och hållet urflippat för första gången. Tack Leslie, för det.

torsdag, november 25, 2010

Vingklippt Jacob

Your parents

Ibland slår det mig att min mamma och min pappa har varit ihop. Det är en ganska löjeväckande tanke. De är lite som jordnötter, kyckling och banan, en kombination som på 80-talet var oerhört framgångsrik och visst kan man blanda ihop dem idag också och vara lite nostalgisk, men det blir liksom inte som förr och egentligen passade de väl aldrig ihop ens från början?

Nu har de hittat nya partners. Ingen heter Jacob men flyger gör de nog ändå.

Detta är en del av blogguppmaningen trettio dagar.

måndag, november 22, 2010

Jag skulle inte kalla det kärlek men det pirrade

Your first love

Jag blev förälskad första gången när jag var fem år. På min femte födelsedag fick jag en liten anteckningsbok som jag genast gjorde till dagbok, och i denna dagbok skrev jag om honom. Mest skrev jag om vardagliga saker som vad jag ätit och vem jag lekt med, men då och då skrev jag hans namn bara för att titta på det. Det var inget lås på dagboken, det var ju trots allt bara en anteckningsbok, så för att markera när jag skrev saker som ingen annan fick läsa ritade jag vågiga streck ovanför och under texten. Raka streck betydde ny dag, nya vardagliga lekar, vågiga streck betydde hemligt. Läs ej. Jag kunde endast skriva versaler, jag var trots allt bara fem, och stavningen var väl högst tveksam, men hans namn skrev jag alltid felfritt.

Han var den vackraste pojke jag någonsin sett. Om jag hade ytterligare anledningar att beundra honom minns jag dem inte idag. Hans mamma frågade mig en gång varför jag hyste så varma känslor för honom och inte för, säg hans bror, och då svarade jag att hans bror inte hade lika fina tänder. Det skrattade hon gott åt länge efteråt.

Han var visserligen vacker, men han var också arg. En av de argaste. Redan som sju-åtta-nioåring var han liksom hård i kroppen, armar och nävar var som av trä och när han slog höll han inte tillbaka det minsta. Han blev utom sig ofta och oprovocerat, och otaliga var gångerna jag och hans lillasyster fick gömma oss på hennes rum. I en tyst överenskommelse sprang vi dit det fortaste vi kunde och sen hjälptes vi åt att hålla dörren stängd tills han lugnade sig. Jag minns aldrig att han slog mig, men henne. Hela tiden.

Han var överhuvudtaget aldrig intresserad av mig, och jag vet inte vad jag hade gjort om han varit det heller. Hur länge denna min första förälskelse härjade mig vet jag inte, jag fyllde sex och det är svårt att omsätta sexåringstid i verklig tid. Kanske var det en sommar, men det kan lika gärna ha varit ett år eller tre veckor. En dag var jag bara inte kär i honom längre och han återgick till att vara en pojke i periferin.

Vad jag vet om honom efter det är lösa brottstycken. Hans bror drunknade. I högstadiet blev han ihop med en tjej. När han skulle ta studenten hade hon köpt blommor och stod och väntade utanför skolan, men han kom aldrig. Han tyckte inte att han hade något tillräckligt fint att ta på sig. Han blev äldre och större och det där inneslutna mörkret verkar också ha växt. De senaste ryktena berättar om besöksförbud, trakasserier, brutna kvinnoarmar, fängelse, grov kvinnofridskränkning.

Nyfikenheten fick mig att leta upp honom på Facebook häromdagen. Han var sig inte lik på bilden fast ändå var han det. Han hade få vänner och alla grupper han var med i var hyllningsgrupper till sverigedemokratiska politiker.
Jag undrar om han fortfarande är lika arg?

Detta är en del av blogguppmaningen trettio dagar.

söndag, november 21, 2010

En historisk Oscar

Det är söndag, och hög tid att återuppväcka arkivletandet. Idag tycker jag vi tar en snabbtitt på en tid där man kunde rapportera om en oscarsvinst med orden: "Mr Poitier is the first negro to win such a high award".

Sidney Poitier vann en Oscar för bästa manliga huvudroll för filmen "Lilies of the field" från 1963:



Värt att ha i åtanke är att de svarta kvinnorna fick vänta till 2001 och Halle Berry för en huvudrollsseger.

Varje söndag rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här finns en sammanställning över de jag har hittat hittills.

måndag, november 15, 2010

Jag

Introduce yourself.

Jag är ambitiös men lat så jag gör mig själv ständigt besviken men gjorde jag det inte skulle jag nog fallit ihop för länge sen. Jag är bra på att gruva och gräma, men däremellan är jag alltid lugn. Jag tycker om trånga utrymmen och mörka vrår och som liten kröp jag in i påslakan och lekte hemlös.

Jag är duktig på det jag gör, särskilt när jag gör det jag är bra på. Jag är norrlänning. Jag har aldrig haft en snuttefilt men däremot en snuttesten. Det vackraste ljud jag vet är en orkester som stämmer sina instrument. Det är ljudet av förväntan. Om jag blir riktigt arg har jag förmodligen slagit huvudet i någonting, jag blir oftare arg på döda ting än levande.

Min största svaghet är att jag är så stark. Jag är kvällsmänniska och kattmänniska och en ganska kort människa.

Jag är rädd för att bli missuppfattad. Att alla måste tycka om mig har jag vuxit ur, men om någon missförstår mig går jag sönder. Förakta mig på goda grunder, tack. Min last är socker och det godaste på en paj är smulet. Jag är problemlösningsorienterad och effektiv, om jag inte är hemma i mysbyxor då jag blir handlingsförlamad vid minsta kris. Jag hatar att folk säger "prosit" och jag äger fyra spelkonsoler som jag aldrig spelar på.

Jag tycker inte om att prata om mig själv, utom ibland, då jag gör det. Egentligen har jag presenterat mig varje dag här, längst upp i högra hörnet, sammanfattad i fyra ord:

Kan mycket, vill mer.

Detta är en del av blogguppmaningen trettio dagar.

Trettio dagar

Det snurrar en blogguppmaning där man ska skriva trettio inlägg trettio dagar i rad utifrån en given rubrik. Elin, Malin, Alexandra och Julia gör det bland annat. Jag tror jag hänger på lite godtyckligt, kommer inte att skriva varje dag och hoppar förmodligen över vissa rubriker. Här är listan i alla fall, för den som vill: (Klicka på rubrikerna för att komma till inläggen.)

Day 01 – Introduce yourself

Day 02 – Your first love
Day 03 – Your parents
Day 04 – What you ate today
Day 05 – Your definition of love
Day 06 – Your day
Day 07 – Your best friend
Day 08 – A moment
Day 09 – Your beliefs
Day 10 – What you wore today
Day 11 – Your siblings
Day 12 – What’s in your bag
Day 13 – This week
Day 14 – What you wore today
Day 15 – Your dreams
Day 16 – Your first kiss
Day 17 – Your favorite memory
Day 18 – Your favorite birthday
Day 19 – Something you regret
Day 20 – This month
Day 21 – Another moment
Day 22 – Something that upsets you
Day 23 – Something that makes you feel better
Day 24 – Something that makes you cry
Day 25 – A first
Day 26 – Your fears
Day 27 – Your favorite place
Day 28 – Something that you miss
Day 29 – Your aspirations
Day 30 – One last moment

onsdag, november 10, 2010

Surprise

Jag gillar Youtubevideor som överraskar.
Den här killen blev en megasuccé för ett tag sen efter att han filmat sig själv när han mimar. Nu har det kommit ett nytt klipp:



Hittad via Abbes pappa.
Den påminner om den här gamla videon:



För dig som är otålig: Hoppa fram till strax efter en minut i det övre klippet och strax efter två minuter i det nedre.

lördag, november 06, 2010

Slamsug min tv

En skylt på en bajamaja nära dig.
JA, naturligtvis vill jag att samma företag som sköter slamsugning och högtrycksspolning också ska inspektera min tv!

(Ni som tänker upplysa mig om att det med tv-inspektion i det här fallet förmodligen menas kameraundersökning av stammar och avloppsrör kan låta bli det, för det vet jag redan. Jag är lite yrkesskadad och tyckte det såg roligt ut ändå, okej?)

torsdag, november 04, 2010

Den stora bloggenkäten

Alexandra från Försök att inte se så snygg ut har bett mig att svara på nåt som kallas "Den stora bloggenkäten". Jag är ganska dålig på att haka på sånt här men eftersom hon skrev så snälla saker så gav jag efter den här gången. Den är dock lite nedkortad:

Hur länge har du bloggat?

I fyra år. Började i oktober 2006.

Hur såg din bild av bloggar och bloggare ut innan du själv började blogga?

Jag minns inte riktigt. Jag kommer ihåg att det var mycket snack, det var bloggar hit och bloggar dit och jag blev (som vanligt när det handlar om någon hajp) ganska anti. Sen tröttnade jag på att folk sa att det var så enkelt att skaffa en blogg och att alla kunde göra det, så jag beslöt mig för att undersöka hur enkelt det egentligen var. Cirka tre knapptryck senare hade jag en blogg, och sen stirrade tomheten så uppfordrande på mig att jag var tvungen att skriva något på den. Och sedan insåg jag att jag ju måste uppdatera den också, och på den vägen är det. Att jag började var väldigt mycket en slump, och jag tror inte att jag hade någon särskild bild av "bloggare" som homogen grupp innan.

Vilken var den första blogg du förälskade dig i?

Den hette "I'm so modern that everything is pointless" och finns inte längre kvar. Jag tyckte hon skrev glamouröst och självutlämnande och alldeles alldeles underbart.

Hur känner du nu inför dina allra första blogginlägg?

Skämskudde. Inte inför allt, det finns en del bra grejer, men mycket är ganska pinsamt också. Jag hade en helt annan ton och det känns främmande nu. Får stålsätta mig för att inte radera vissa saker. Å andra sidan kan jag ibland önska att jag skulle hitta tillbaka till det otvungna som finns i mitt bloggande under de första månaderna.

Hur många bloggar återvänder du till regelbundet?

Jag har lite drygt hundra bloggar i mitt rss-flöde. Ca 20 av dem är måstebloggar där jag läser allt, resten läser jag sporadiskt eller bara ögnar rubriker.

Hur många procent av de bloggar du läser är dagboksbloggar och inte ämnesbloggar (som t.ex. teknik- eller modebloggar och politiska bloggar)?

Svårt. Vissa är lite både och, som de flesta av kulturbloggarna. Men jag läser ganska få rena ämnesbloggar som inte är personliga på nåt sätt.

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Jag pratar nästan aldrig om min blogg med folk som känner mig. Det är heller inte alla i min närhet som känner till den. Men de som gör det tycker nog att jag är jag.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?

Ganska stor utsträckning tror jag. Är det inte så med det mesta?

Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Ja! Väldigt roligt.

Vad har bloggskrivandet betytt för dig?

Mycket. Både i mitt professionella liv och mitt privata. Här har jag skrivit mer om vad bloggen egentligen betytt för mig.

onsdag, november 03, 2010

Älskade dumburk bloggprisnominerad

Är genuint häpen och ärligt talat lite generad över att jag blivit nominerad till Stora Kulturbloggpriset i kategorin film och scen. Med tanke på mitt skrala bloggande den senaste tiden trodde jag verkligen inte att jag skulle platsa. Men tack så hemskt mycket, det gör mig naturligtvis glad! Jag väljer att se det som en för-lång-och-trogen-tjänst-nominering, med tanke på att jag var så nära att vinna ifjol.

Vill ni rösta på mig så gör det, men rösta minst lika gärna på någon av mina värdiga mednominerade: Weird Science, Teater Stockholm, Onyanserat och TV-planetens tvblogg.

Rösta här.

tisdag, november 02, 2010

Bilden av glädje

Nej gud vad du ser lycklig ut Ann-Christin. Jag har aldrig i mitt liv sett ett sådant varmt och strålande leende.

(Skärmdump från aftonbladet.se)

Ika Gaga

Någon har uppmärksammat vissa likheter mellan en av världens största popstjärnor just nu och en svensk gammal barnprogramsprofil. Och visst känns det som att de jobbar i samma... anda. Se själva:



Hittat via Mats Strandberg.

måndag, november 01, 2010

Elin Blom innan Idol

Om man besöker DN:s tvblogg idag ser man att jag skriver om Sveriges inavlade talangpool – inavlad i betydelsen att det är en väldig rundgång i talangtävlingarna. I årets Idol har exempelvis en betydande del av deltagarna tävlat i musik i tv förut.

Så här såg det ut när Elin Blom som trettonåring tävlade för Finland i MGP Nordic, med bandet Sister Twister: