måndag, april 30, 2012

Coming soon – best auditions ever

Jag håller på att sätta samman en topp 40 best-auditions-ever-till-sångtävlingsprogram-i-tv. Som allt listmakeri ger det mig huvudbry, efter en snabb genomgång av minnet har jag ungefär 60 namn som skulle kunna platsa. Att gallra bort 20 och bestämma i vilken ordning resten ska vara känns just nu något övermäktigt.

Dessutom har jag fastnat i språkliga bryderier, ja ni ser ju svengelskan här ovan. Audition är ett såpass etablerat uttryck inom talang-tv att jag har svårt att komma runt det, det svenska provsjungning eller uppsjungning känns otympligt. Samtidigt vägrar jag plural-s i svenska så att prata om "bästa auditions någonsin" går bort. Men vad är alternativet? Auditioner?

Tipsa gärna om din favorit (regler: endast solosång, ej humor/dans/buktaleri/duo/grupp osv, enbart allra första mötet med juryn) och har du en lösning på språkfrågan får du gärna upplysa mig även om det.

Den här killen är någons favorit och har nästan 9 miljoner visningar på Youtube. Han har dock inte lyckats hamna bland mina 60 främsta.

lördag, april 28, 2012

Bästa poddradion på svenska just nu

Jag har i veckan lyssnat på ohemult mycket poddradio. En hel del Filip & Fredrik, alla avsnitt hittills av Strömstedt & Berg och de oväntat lågmälda och personliga Luuk & Lokko. Men det som grep mig allra starkast var Kristoffer Triumfs intervjuserie Värvet.

Kristoffer Triumf, som jag om jag hade en något vulgärare läggning kanske skulle kalla för "mediaman", har timslånga samtal med människor som jobbar i nöjesbranschen om uppväxt, angst och bekräftelsebehov. Bland annat. Den första intervjun jag hörde var den med komikern Kristoffer Appelquist och den knockade mig fullständigt. Han framstår som nästan aggressivt uppriktig och samtalet blir substansfyllt från första frågan. Det finns en anekdot om Gösta Ekman där som fick mig att börja gråta.

Andra som intervjuas är Soran Ismail, Alex Schulman och Lina Thomsgård. Notera dock: Om man just har lyssnat till Filip & Fredrik är det lite av en chock att försöka ta sig an Värvet. Kristoffer Triumfs röst är sävlig på ett sätt som först är närmast provocerande, men efter en tillvänjningsperiod snarare behaglig. Hans försnack påminner mig om Slas tecknade historier från barndomen, vilket liksom får mig att känna mig mycket mycket liten men trygg på samma gång.

Alla nämnda poddradioprogram finns att hitta gratis via Itunes.

måndag, april 23, 2012

Bäst tv-foto just nu

Vill du se strålande tv-foto tycker jag för övrigt att du ska titta på Svenska dialektmysterier. Benjamin Jónsson heter geniet som ligger bakom. Ljuvligt filmade avsnitt.

onsdag, april 18, 2012

The Voice Aus

Inte nog med att jag för tillfället följer både amerikanska och brittiska versionerna av The Voice, nu har även den australienska dragit igång och jag älskar verkligen auditionfasen av det programmet. Den australienska premiären bjöd dessutom på en av de mer överraskande rösterna jag hört på länge Karise Edens. I did not see that voice coming. När hon berättar sin (rätt sorgliga) livshistoria har hon en helt vanlig nittonårig-tjejröst men när hon börjar sjunga... Ja det måste ses. Coacher är Keith Urban, Delta Goodrem, Joel Madden och Seal och du kan se programmet här. (Hoppa fram 52 minuter för Karise Eden).

lördag, april 14, 2012

Anton Hysén och manligheten

Foto: Eric Josjö/Söderberg Agentue.

Danstävlingsprogram är ett av de offentliga sammanhang där begreppen "manlighet" och "kvinnlighet" brukas mest frekvent och självklart. Något som generellt ger mig irritationsklåda. Om du menar stark, ståtlig, högdragen, stolt, bestämd, arrogant, rakryggad, kraftfull, respektingivande eller aggressiv SÄG DET DÅ. Eller om du vill se någon röra sig mer graciöst, finlemmat, milt, mjukt, underdånigt, följsamt, sensuellt, lekfullt, svepande eller ömt. Där har du alternativa adjektiv och adverb, varsågod.

Men visst. Det är enklare att bara säga "manligt" eller "kvinnligt" för då förväntas tittaren själv fylla i med ett helt batteri värdeladdningar. Vid det här laget har man blivit rätt avtrubbad. Pardans bygger på traditionella könsroller, så är det bara. Var inte så stingslig, alla förstår vad man MENAR ju. Och slappna av, det är bara dans, liksom.

Men i gårdagens Let's Dance kom obehaget tillbaka med full kraft. Anton Hysén skulle dansa paso doble, en dans där mannen ska gestalta en matador som sveper omkring sitt röda skynke (kvinnan) runt dansgolvet.* Det framgick direkt att han var långt ifrån maskulin nog för detta. Nu skulle han piskas in i manligheten.

Backa ett steg och reflektera över detta. Vad är Anton Hysén känd för? En sak: Han vågade komma ut som homosexuell i en traditionellt homofobisk miljö. Han är öppen med sin läggning i en utpräglad machokultur. När detta blev känt verkade Anton Hysén till en början rätt besvärad över uppståndelsen. Han tyckte inte att han gjort nåt anmärkningsvärt. Han hade bara låtit bli att ljuga. Och det borde inte vara så banbrytande, men nu var det det och han stod i en knivig position. Om han omfamnade den roll andra ville pådyvla honom skulle han bli känd som "bögen som spelar fotboll" och förväntas representera något större än sig själv i allt han företog sig. Men om han skulle distansera sig, hålla tyst, tona ner sin läggning och allt därikring – vad sänder det för signaler?

Han valde hedrande nog det förstnämnda. Han talade ut i både svenska och internationella intervjuer, tog emot priset "Årets homo" med stolthet och ställer nu upp i folkliga Let's Dance.

Där han igår alltså hånades för sin bristande maskulinitet. På repetitionen säger han förvirrat efter ännu en sågning från danspartnern: "Jag känner mig manlig när jag är mig själv, när jag bara är mig själv?" Men nej, det duger inte. Han måste vara starkare, aggressivare, visa kuken mer ("fram med paketet! klarar du det?").

Men, tänker du, han lyckades ju? Han fick stående ovationer, en domare sa efteråt "nu är det ingen som tvivlar på din manlighet!"? Jaha. Han passerade nålsögat, han fick godkänt. Han är väl en man ändå.

Men Anton, det visste vi redan. En väldigt rakryggad och godhjärtad man som det verkar. Och jag tror du kommer att vinna hela skiten. Men om du INTE gör det, om du ramlar pladask nästa vecka och sätter dig på rumpan och storgråter mitt på golvet, då är du inte mindre man för det. Glöm inte det.

*alltså vilken fantasilös person har kommit på det här? Hade kvinnan fått vara tjuren hade det kunnat bli riktigt spännande. Men nej, hon är en passiv t y g b i t.

torsdag, april 12, 2012

Btw...

...ni har väl inte missat att BBC Entertainment äntligen visar nya (nåja, nya för Sverige) avsnitt av QI? Igår var det premiär med dubbla avsnitt. Här är programmets egna sida. (Här har jag skrivit om den kommande svenska varianten.)

Mer drama?

Så här kan man ju också lansera en ny tv-kanal: (Skrattade för övrigt HÖGT när den obligatoriska omotiverat-avklädda-bruden-på-motorcykel dök upp.)

tisdag, april 10, 2012

måndag, april 09, 2012

Chandler dansar på saker

Veckans bloggtips blir nog den här: Chandler Dances on Things.

Chandler dances on bacon.
Chandler dances on the Pope.
Chandler dances on Yemen.
 Tipstack till David Stark.

De dolda stjärnorna i Frasier

Många av de hjälpsökande röster som ringde till doktor Cranes radioprogram i "Frasier" var i själva verket stora stjärnor. Frasier pratade med välkända personer som Art Garfunkel, John Lithgow, Carrie Fischer, Matthew Broderick, Ray Liotta, Ron Howard, Helen Mirren, Macaulay Culkin, Kevin Bacon och Cindy Crawford genom åren. Titta här:

onsdag, april 04, 2012

Thin Lizzy och tant May

70-åriga May Booker älskade Thin Lizzy. Det gjorde hon så mycket att hon 1982 skrev ett brev till BBC där hon uttryckte sin beundran för bandet och även en liten önskan om att någon gång få spela tillsammans med killarna.

Det ville BBC gärna ordna och även för Thin Lizzy lät det som en utmärkt idé. Så kom det sig att May Booker för en kväll i tv blev keyboardist i sitt favoritband: (Hon har ett solo vid 1.40 och det är en kort intervju med henne på slutet.)
Hittat via Martin Degrell.

Då och då rotar jag lite extra i arkiven för att bjuda på ett okänt eller bortglömt klipp ur populärkulturhistorien. Här finns en sammanställning över de jag har lyft fram hittills.

måndag, april 02, 2012

Här är Sorkins "The Newsroom"

Nu är den här, den första trailern för en extremt efterlängtad serie: Aaron Sorkins The Newsroom. Förväntningarna är så höga att det nästan inte kan bli annat än en besvikelse, det är så det känns. Jag menar, blanda tv-produktion, journalistik, Aaron Sorkin, amerikansk politik och HBO och det känns som en serie specialskriven för mig.