onsdag, november 04, 2009

The Banjo Man who never learned the banjo

Billy Redden är 53 år. Han kan inte spela banjo. Det är han långt ifrån ensam om förstås, de 53-åriga män i världen som behärskar en banjo är förmodligen obetydligt få i jämförelse med de som inte gör det. Men till skillnad från andra män är Billy Redden vida känd för en sak, och endast en. Banjon.

För att ta det från början: Billy Redden föddes i amerikanska Rabun County i Georgia. När han var sexton år kom ett filmteam på besök till hans skola. De var mitt uppe i arbetet med Deliverance, på svenska Den sista färden, och vid åsynen av Billy tyckte de att de fann precis det inavlade och efterblivna utseendet de tänkt sig för filmens banjopojke Lonnie. Så Billy fick rollen. Han, som för övrigt inte var det minsta inavlad, fick sitta på en veranda och representera medelamerikanens bild av en redneck från de djupaste skogarna. Att han inte kunde spela banjo, inte ens fejka tillräckligt bra, löste man genom att gömma en riktig banjospelare bakom honom som stack ut armen genom hans skjorta.

"Dueling banjos", en av filmhistoriens mest kända scener, var född.
(Se den här.)
Banjon fick Billy behålla efteråt. Inte så länge dock, för när hans mamma en dag behövde pengar sålde hon den. Billy jobbade ett tag med att guida filmturister längs floden i området där inspelningen skett, men det var för farligt, och han fick sluta.

Tolv år efter Deliverance fick han en ny glimt av branschen, om än inte med lika stort genomslag. Gänget bakom den italienska b-actionrullen Blastfighter bad honom göra ett gästinhopp. Som banjospelare. Det gjorde han, utan större uppståndelse, och sedan följde många år av en ganska undanskymd tillvaro för Billy Redden.

När så filmmakaren Tim Burton skulle göra sitt nya stora epos i början av 2000-talet kunde han inte släppa tanken på sjuttiotalets banjopojke. Som en fix idé ville han ha med honom i filmen, men ingen visste var han fanns. Efter ett gediget detektivarbete hittade regissören honom på Cookie Jar Café i Dillard, Georgia där han jobbade tiotimmarsdagar som kock och diskare. Efter att först ha varit lite tveksam till att återvända till rampljuset, gick Billy med på att än en gång ställa sig framför kameran.

Så kom det sig, att när Ewan McGregor anländer till den avlägset belägna byn Spectre i filmen Big Fish, möts han av en man på en veranda och de första trevande tonerna till "Dueling banjos". Mannen med banjon är Billy Redden. (Ses vid 2.45 i klippet nedan).



Billy fick åka till New York och gå på premiärens röda matta, och uppståndelsen över banjopojkens återkomst blev så stor att folk vallfärdade till restaurangen där han jobbade för att få träffa honom. Även den här gången fick han behålla instrumentet efter avslutad filminspelning, och nu sålde inte hans mamma det. Än så länge kommer banjon väl till pass som rekvisita i alla de foton folk vill ta tillsammans med honom, men han pratar nu om att kanske lära sig spela på den också.

Här skulle berättelsen kunna vara slut. Förutom ett kort inhopp – som banjospelande redneck – i ett tv-program 2004 återgick Billy till sin mer tillbakadragna vardag. Men nästa år skrivs ett helt nytt kapitel i den sällsamma historien. Till våren kommer nämligen filmen Outrage, en thriller som precis som Den sista färden spelats in i Rabun County. Återigen syns Billy Reddens namn i rollistan. Som vilken karaktär?

"Banjo Man".

Klicka för större bild.
Källor: imdb.com, outragemovie.com, The New Yorker.
Bilder: Skärmdumpar.

5 kommentarer:

Jens sa...

Tackar =)

saom sa...

Varsågod!

Terra sa...

Skön berättelse!

Sammy Rose sa...

jag förstår inte hur jag har kunnat missa din blogg. den passar mig som handsken, jag lägger till dig på rss-en direkt.

saom sa...

Tack å bock! Det gör mig glad.