torsdag, april 29, 2010

Festen som inte blev

Det var avtackning på jobbet idag. Efter 34 år i företaget gick, vi kan kalla henne Sonja, i pension. Sonja är en av de raraste personer jag känner. Men jag fick höra en historia om henne som hemsöker mig en aning, jag ska försöka få den ur sinnet genom att berätta den här.

För en tid sen ordnade ett par kollegor ihopflyttningsfest för att fira sitt nyblivna samboskap. Alla arbetskamrater var inbjudna, de flesta som nappade var de gamla vanliga partyprissarna ur den lite yngre skaran, men den här gången bestämde sig även Sonja för att gå på fest. Både hon och värdparet var mycket glada och förväntansfulla över detta. Lördagen kom, och vi festade och firade. Men ingen Sonja dök upp.

På jobbet på måndagen gick Sonja till kollegan och gav henne en flaska vin. Det visade sig att hon visst hade kommit - men eftersom man behövde portkod för att ta sig in i huset hade hon blivit stående utanför. Hon hade inget telefonnummer till värdparet eller någon av partyprissarna, så hon ställde sig helt sonika att vänta på att någon skulle gå in eller ut. Men ingen kom. Så till slut åkte hon hem igen.
Bilden av världens snällaste Sonja med en vinflaska i handen, ensamt väntande utanför en låst port medan vi stojar och glammar inne på festen har gnagt i mitt bakhuvud hela dagen.

Livet, alltså. Ibland skaver det.

9 kommentarer:

Julia sa...

Å vad sorgligt! Jag har varit en Sonja.

Sara Ödmark sa...

Jag har nog också varit det, i alla fall i lite mindre skala.

Jag är ganska säker på att jag tycker den här händelsen är mycket jobbigare än vad hon gör, det är en tröst.

Anna Thunman Sköld sa...

Det där var såååå fint skrivet! Och sorgligt att läsa.

Sara Ödmark sa...

Tack Anna!

Burberry Fields Forever sa...

Hat ha ha. Det finns för mycket sonjas o för lite fesprissar där ute.

kanin sa...

Åh. Jag känner fortfarande som du när jag tänker på den där historien. Sonja har däremot sagt att hon inte tog det så hårt. Men vi ville ju så himla gärna ha med henne på festen!

Vad fint att du skrev om henne här. Det är tomt på jobbet utan.

Sara Ödmark sa...

Verkligen tomt! Men som sagt, det är jag med min sentimentala fantasi som tycker det är jobbigt, förmodligen inte Sonja.
Det känns hur som helst bra nu efter att ha skrivit av mig lite.

Anonym sa...

Hej!

Sonja är verkligen gullig.
Det kändes jättebra att jag hade möjlighet att komma och krama henne på hennes sista arbetsdag.

Sonjor växer inte på träd.

ha det gott//lulle

Sara Ödmark sa...

Det var gott att se dig också! Så det var verkligen bra att du kom.