onsdag, mars 23, 2011

FÖRST

A first

Först!

Det finns något djupt intressant i först-fenomenet. Ni vet, de ivriga typerna som vid varje nypublicerad artikel eller blogginlägg vill vara den förste av alla att kommentera. Jag ser dem framför mig, hur de med hungriga ögon scannar tidningarnas webbplatser, sitter med flera fönster uppe samtidigt och klickar frenetiskt på uppdateraknappen. Bara för att, när chansen dyker upp, hojta ett litet "först!" och sedan inget mer. Ingen åsikt, inget budskap, bara ett ord.

Det fascinerar mig. Vad tänker de? Vad känner de när de ser sitt namn och sitt lilla "först" som nummer ett? Blir det lite lättare att andas, blir dagen lite gladare, blir livet lite enklare att leva? Jag tänker mig att de med bultande hjärta dubbelkollar att ingen annan verkligen var före, och när beviset finns där svart på vitt undslipper de sig ett halvkvävt "yes!" och i bröstet lägger sig ett lugn. En känsla av fullbordande och framgång.

Sedan går känslan över och de börjar genast leta efter nästa. Uppdatera, uppdatera. Först!

Detta är en del av blogguppmaningen trettio dagar.

7 kommentarer:

Anonym sa...

... först! (kunde inte låta bli:))

Sara Ödmark sa...

Jag hade ju blivit mycket förvånad om det INTE kommit en sån kommentar... :)

Anonym sa...

Först!

(Jag får lov att representera de som verkligen vill vara först, men som blir slagna av någon annan. Förvisso torde det oftast ske med mindre marginal än några timmar, men men...)

Grovt Initiativ sa...

var är inbäddningen av detta klipp????? http://www.youtube.com/watch?v=ciG-Xs7mBwU

Sara Ödmark sa...

Anonym: Vad fint att de också fick representeras! Det är en väldigt stor och lite sorglig skara.

Grovt Initiativ: Ah, en klassiker. Självklart borde det varit med, tack för att du påminner oss!

Henrik Bennetter sa...

Wurst! kan man ju också säga, om man vill skoja till det.
Visst är det ett märkligt fenomen.
Det kanske är så att dessa människor känner att det är det enda de är bra på och att det rentav stärker deras självkänsla?

Sara Ödmark sa...

Vad oerhört tragiskt om de tror att det är det enda de är bra på. Men det kan säkert ligga nåt i det också.