onsdag, september 11, 2013

Anna Lindh

Jag stod bredvid Alf Svensson och Maria Wetterstrand när de första rapporterna började komma. Något hade hänt med Anna Lindh. Maria Wetterstrand pratade i telefon, pratade och pratade. Jag minns hur Alf Svensson rynkade pannan och skakade på huvudet, först långsamt och sen snabbare. Vi lyssnade på kvart i fem-Ekot i andäktig tystnad. NK. Kniv. Skada i handen.

Vi stod i en provisoriskt uppbyggd radiostudio på torget i Sundsvall. Jag jobbade med ett radioprogram som sände direkt från det som kallades Demokrativeckan. Min kollega skulle intervjua Wetterstrand och Svensson efter en paneldebatt de just genomfört. Anna Lindh skulle ha varit med i den paneldebatten, hennes namn stod fortfarande i programmet. Men hon kom inte. Det var bara ett par dagar till folkomröstningen om EMU och hon behövdes bättre i Stockholm, det är anledningen jag hört. Så när paneldebatten i Sundsvall började gick Anna Lindh i stället på NK.

Tillfälligheter, det är så att man blir tokig. Hade Anna Lindh åkt till Sundsvall kanske vi fått vår första kvinnliga statsminister. Eller inte. Det finns ingen mening i spekulationer.

Förfärligt, använde han det ordet, Alf? Det känns som det. Det är förfärligt, minns jag att han sa, men jag kan ha fel. Det är tio år sen nu. Vi var hur som helst överens om två saker: det fasansfulla i att attacken kunnat ske och vilken lättnad det var att det inte var värre.

Fast det var visst värre. Morgonen efter kom beskedet och på eftermiddagen satt jag i en radiostudio och ledde ett program som blivit tömt på allt förplanerat innehåll. Istället intervjuade jag vänner, bekanta, kollegor till Anna Lindh. Vilka vet jag inte. Jag minns ingenting av den där direktsändningen. Det var bara ett enda svart hål av fokus.

Vad jag minns av Anna Lindh? Mest positiva saker. Men jag träffade henne aldrig. Så det är inte min plats att säga något om hennes person, gärning eller arvet efter henne. Jag lämnar det till andra, de som kände henne. Läs till exempel Eva Franchell.

3 kommentarer:

Henrik Bennetter sa...

Minns det också, jag jobbade som hallå den kvällen. De första nyheterna fick det att låta som en liten incident, "skuren i armen" minns jag att jag fick höra". Att det inte var någon fara, hon mådde bra.
Sen mörknade det vartefter. Vid "skuren i magen" förstod man att det var illa. Kommer inte ihåg när tablån skrotades och nyheterna tog över helt, men det var mycket senare än vad jag hade förväntat mig när vi väl insåg hur illa det var.

Sara Ödmark sa...

Ja, jag minns hur förvirrande det var med informationen från läkarna. Många journalister visste inte vad ord som "kritiskt" eller "allvarligt" innebar rent medicinskt. De rapporterade som ett mantra i början att det var "inte livshotande" skador, fast det var ju helt fel.

VisaLiza sa...

Kände henne inte men träffade henne flera gånger och berördes av människan jag träffade. Minns ett möte när hon var utrikesminister och jag var engagerad i SSU och hon valde att prata om SSU och mindes väl att hon besökt orten där jag bodde. Hon var en bra förebild och är saknad. Liza