Oscarsgalan 2012
Enligt tradition följde jag Oscarsgalan i natt. Inga stora överraskningar, inga superminnesvärda tal, inga storslagna underhållningsnummer. Ändå en helt okej gala. Billy Crystal var stabil om än lite trist, vinnarna glada och kläderna snygga. Filip och Fredrik skötte sig bra som guider genom kvällen även om de stundtals verkade förvånansvärt dåligt pålästa.
Kul med Meryl, väntat med The Artist, hade gärna sett en statyett till Melissa McCarthy men det var nog välförtjänt att ge den till Octavia Spencer. Tyckte det var synd att de skalat bort momentet med fem kollegor som presenterade varsin nominerad i huvudrollskategorierna. In memoriam-segmentet kunde väl varit längre och än mer sentimentalt? Bara två nominerade för bästa sång kändes lite meningslöst (om än kul vinnare).
Det som mest störde mig var dock vikthetsen. Billy Crystal, röda-mattan-reportrarna, twittrarna, alla var de obscent fixerade vid folks kroppar. Melissa McCarthy var för tjock, Angelina Jolie var för smal och Jonah Hill var först för tjock och sen smal och sen lite tjock igen. Visst, jag kan hålla med om att vissa inte såg helt hälsosamma ut, men tror ni det hjälper om man får miljarder kroppskommentarer så fort man visar sig? LÄGG NER.
1 kommentar:
Håller med om att det var en helt ok, men förutsägbar tillställning. Ganska tamt. Såg den streamad så jag slapp F&F, det var rätt skönt faktiskt. Jag skulle hellre se att nån filmkunnig var programledare, Nils-Petter Sundgren, Hans Wiklund, Orvar Säfström, Gunnar Rehlin, Fredrik Sahlin eller nån.
Att In Memoriam-delen är kort är ju något positivt, att det inte är så många som gått bort under det gångna året.
Jag höll tummarna för Max von Sydow, men Christopher Plummer är ju också bra (även om jag inte tyckte att han var så särskilt fantastisk i Beginners... kändes lite som att han fick den för sin samlade gärning typ...)
Skicka en kommentar