fredag, oktober 20, 2006

Beklaga sorgen?

Det måste finnas bättre saker att säga när man träffar nån som förlorat nån än: "Jag beklagar sorgen." Va? Vad är det för uttryck? Här möter man en människa, kanske i djup förtvivlan, kanske med ett stort hål av saknad inom sig, och man säger artigt: Jag beklagar. Jag beklagar din sorg. Que? Typiskt svenskar att inte ha nåt vettigt uttryck för det. Svårt ämne att prata om. Eller har jag fel? Finns det några fantastiska alternativ som jag missar? "Jag är ledsen." Jag är ledsen? Det är väl personen man möter som har rätt att vara ledsen. "Det var tråkigt att höra om din mamma/syster/pojkvän." Tråkigt? Ja, jag gäspade av tristess när jag fick veta.
Tips på ord med mer hjärta bakom mottages tacksamt.

Peppar, peppar, peppar, peppar så har jag inte förlorat någon av mina närmaste ännu. Jag sörjer däremot vissa som jag aldrig hann träffa.

Dagens boktips: Svenska Ord & Co - Staffan Schöier och Stefan Wermelin.

3 kommentarer:

Freddi W sa...

"Baklagar sorgen" är verkligen förfärligt. Det är väl för bövelen inte någons sorg man beklagar?

Däremot kan jag "beklaga din förlust" eller ge dig "mitt varma deltagande i din sorg". Jag tror att jag lärt mig det av Magdalena Ribbing. Det och mycket annat.

Victor Zamanian sa...

Jag tycker det kan vara kraftfullt att säga: "Jag sörjer med dig/för din skull." eller kanske: "Mitt hjärta sörjer med ditt/värker med dig/för din skull."

Vad tror ni om det?

saom sa...

Mmm, det låter fint. Kanske lite för högtidligt för min smak, men det beror ju förstås på vem det handlar om.