söndag, november 02, 2008

Var god dröj

I natt drömde jag något som man varken behöver vara psykoanalytiker eller apachedrömtydare för att förstå att där finns paralleller till verkligheten att dra.

Det var en fasansfull mardröm (jag vet, jag jobbar för mycket) som eskalerade till det faktum att jag hade flera döende vänner runt omkring mig och var i akut behov av hjälp. Men när jag ringde nödnumret 112 tvingades jag först lyssna på några reklamjinglar innan jag kom fram till operatören.

Snälla säg att det är min hjärna som är sjuk och inte världen.

2 kommentarer:

The Bride sa...

Inga reklamjinglar kanske men när jag ringde dit för ett par år sedan så fick jag svaret "Det är många som ringer nu...vi besvarar ditt samtal så snart vi kan."
Ingen tröst när en barnvagn med ett barn i precis blivit påkörd utanför fönstret.

saom sa...

Herregud. Det är sånt som ger en hjärtinfarkter.