onsdag, juni 11, 2008

Du gamla, du fria, du sportgalna nord

Det är fotbollstider.
Sannerligen är det inte fotbollstider.
Fotbollstider innebär att allt jag gör, säger och på olika sätt konsumerar infiltreras av fotboll. Inte så att leken övertar all min tid och tankeverksamhet, men den påverkar på nästan alla fronter åtminstone en aning. Mitt i normala fall ickenationalistiska sinne fylls av märkligt nationalistiska tankar, min i vanliga fall hyfsat moderiktiga garderob får tillskott av hopplöst formlösa matchtröjor, mitt till vardags grundliga ointresse för rumänsk eller turkisk eller schweizisk fotboll byts ut mot en mild nyfikenhet. Jag kan inte värja mig.

Även de som delar min fäbless för språk och journalistik infiltreras av fotboll, politiken invaderas av fotboll och självklart består plötsligt en sådär sextio-sjuttio procent av mitt TV-tittande av fotboll. Hittills har jag sett alla matcher, vissa i sin helhet och andra mer sporadiskt. Att detta påfund smugit sig in i nästintill alla områden gör förstås att fotbollen också skaffat sig en varm gemenskap med musiken. SvD:s Stefan Thungren listar några historiska fotbollslåtar, jag har redan tidigare nämnt en dansk klassiker, men det finns så många, så många.
Klart är i alla fall att det bästa sättet att sjunga fotbollslåtar på, är tillsammans med tiotusentals andra.

You'll never walk alone - i Liverpoolfansens regi:


Pippisången i Eintracht Frankfurt-version:


Sen är det svårt att låta bli den här godbiten: GES, herrfotbollslandslaget anno 1994 och Rålambshovsparken sjunger När vi gräver guld i USA.


Det kan konstateras att allt var lite långhårigare då.

Andra bloggar om: , ,

2 kommentarer:

ogooglad sa...

Du känner säkert till sidan, tv-freak som du är. Men jag hittade den inte i din lilla google-sök så jag tipsar ändå om den.
http://www.jumptheshark.com

Där kan man se när olika teveserier, jumpedtheshark, vilket är synonymt med att de började gå utför i snabb takt. Folk röstar på anledningarna osv.

Ganska kul sida där man kan få reda på om ens favorit-serie egentligen är helt kass.

saom sa...

Ah, jump the shark! Rolig sida, men jag har inte botaniserat där alltför mycket. Kul idé i alla fall, som växt till nåt sjukt stort.