tisdag, september 08, 2009

Meddelande till alla Alex Schulmans där ute

Alex Schulman bloggar om mig idag. Jag läser med stor munterhet, trots att han kallar mig en befängd människa, säger att jag "förstör för den sanna feminismen" och tycker jag ska skärpa mig. Jag tycker om Alex Schulman. Han är en skicklig skribent och provokatör och inlägget är en komplett sammanfattning av den argumentationsteknik som så ofta används för att förminska och förlöjliga feminister och feminismen.

Det började med att jag på Twitter kommenterade en formulering han använt sig av. Jag sa:
Alex Schulman skriver att hans Charlie blivit undersökt av en "kvinnlig läkare". Alex. Har vi inte kommit längre än så?

Några personer verkade uppskatta min korta reflektion och "retweetade" den, det vill säga återpublicerade den i sina flöden för att skapa större spridning. Bland andra skribenten Isobel Hadley-Kamptz som Schulman på klassiskt härskarteknikvis döper om till
Isabella Upp-Till-Kamptz i inlägget där han skriver om oss: Meddelande till feministerna där ute. Han skriver bland annat:

Jag tror att det var första gången jag träffade en kvinnlig läkare. Därför skrev jag det. Jag tyckte att det adderade intressant information. I en värld av manliga läkare träffade jag plötsligt en kvinna. Det var kul! Jag skrev "kvinnlig läkare" på samma roade sätt som jag skulle skrivit "manlig sjuksköterska" om jag träffat på en sådan. Det var alltså INTE en inlaga i kvinnohatar-debatten. Det var INTE ett försök att krossa feminismen.

Alex Schulman menar förstås inte det han skriver. Han är en intelligent, medveten parodiker som vet exakt vilka knappar han ska trycka på. Jag läser inlägget med fascination, ser det som en stilistisk övning. Förmodligen är det skrivet med förhoppningen att den illa dolda ironin ändå ska framkalla våldsamma protester. Kanske tror han att jag inte ska se igenom det, att jag ska bli vansinnigt upprörd och bekräfta bilden av mig själv som aggressiv manshatare. Jag läser och skrockar och tänker att jag inte ska nappa på betet. Jag är inte dum. Inte aggressiv och manshatande heller.

Sen ser jag kommentarerna. Här försvinner all min munterhet. Här blir jag sittande modstulen och trött. Kommentarerna är helt oironiska. De håller med. De skrattar. De undanber sig attacker från de "bittra" rödstrumporna. De konstaterar att "mediefeminister" är som vilka onyanserade fanatiker som helst. Jag suckar och inser att jag inte kommer undan. Debatten är viktig, diskussionen bör tas. Jag måste svälja betet och mata trollen.

I en extremt komprimerad version:
Språk är viktigt. Vårt språk berättar hur vi ser på världen. Jag fällde kommentaren eftersom jag tyckte det var ett onödigt språkbruk. Att betona att det är en kvinnlig läkare signalerar ett avvikande från normen. Att prata om kvinnliga läkare, kvinnliga poliser och kvinnliga bilförare signalerar att läkare, poliser och bilförare normalt är män. Det är ett konstant befästande av de könsroller vi har i vårt samhälle. (Könsrollerna är då nånting jag tycker är DÅLIGT).

Jag var inte arg. Ingen skrev att någon var dum eller en idiot, det hittade Schulman på som en del i sin, låt oss säga, konstnärliga frihet. Vissa må tycka att påpekandet av ett ord är en liten sak i arbetet för jämställdhet, men den är inte obetydlig. Tvärtom.

34 kommentarer:

Agnes sa...

Jag tillåter mig att skratta trött åt Schulmans utspel.

Sara Ödmark sa...

Jag tror många känner som du. Haha, när jag väl skrivit så långt att jag kommit till att jag nog måste ta diskussionen ändå, var jag så trött att jag inte orkade argumentera på nåt vettigt sätt.

MD sa...

Jag tycker egentligen att det inte är principiellt att använda genus som epitet. Det finns i mina ögon ingenting som är varken ned eller uppvärderande med manligt och kvinnligt. Låt Alex reagera om han vill det, det borde vara hans rättighet. Precis samma rättighet lär de flesta kvinnor ha att reagera på att deras gynekolog är man, i de fallen handlar det knappast om genus.. bara det att många kvinnor vill ha kvinnliga gynekologer.

Sara Ödmark sa...

Det är inte att det är ned- eller uppvärderande som är problemet, bara att det är normavvikande.
Jag säger inte att man ska undvika att nämna kön helt och hållet, men man behöver inte göra det när det är onödigt. I det här fallet skriver han "hon" i flera meningar efteråt, så det är absolut ingen tvekan om vilket kön läkaren har, om man nu absolut skulle vilja veta det.

På det viset är pronomen praktiska. Det bästa är ju om man kan få folk att tänka till, genom att till exempel skriva "polis" och sen "hon" så kanske någon hajar till. Var det en hon? Varför tänkte jag automatiskt att det var en han bara för att det stod "polis"?

Att göra folk medvetna om våra könsstrukturer är ett viktigt steg.

Sara Ödmark sa...

Huruvida folk vill ha manliga eller kvinnliga gynekologer är väl ändå en helt annan fråga.

odenplan.nu sa...

You might överskatta Alex. Han är absolut en träffsäker stilist och klart begåvad. Men vet du..jag tror att han på allvar tyckte att det var ett rätt trött tilltag att yvas över att han fick med det där epitetet "kvinnlig". För det är ju rätt tråkigt..och rätt långt ifrån vad "vanligt folk" tycker är viktigt i den här i sig rerleveranta frågan om lika lön för lika arbete...till exempel.

Tror han tycker, och det är min åsikt inte minst, att den typen av debatt som hans blogginlägg skapade är av klart akademisk art...och därmed inte så hyperaktuell IRL. Han är ju känd inte miinst för sitt, ibland rätt klädsmma, akademikerförakt. ;)

Sara Ödmark sa...

Alltså, det här med att man ska fokusera på de relevanta sakerna som löneskillnader - förstår ni inte att allt hänger ihop? Allt hör ihop. Och det är ju inte så att man måste VÄLJA sina strider, att man bara får ta två eller tre saker som ska få bli jämställda. Bara för att jag råkar engagera mig i språkbruk betyder det inte att jag prioriterar bort något annat, något viktigare.

Det här var för övrigt ingen strid, bara ett påpekande. Som sagt, synliggörandet av vad vi gör och hur vi beter oss även omedvetet är viktigt.

Anja sa...

Jag är mest fascinerad över att han aldrig hade träffat en läkare som var kvinna förut. Jag träffar aldrig några läkare som är män nuförtiden. Har knappt gjort, någonsin, faktiskt.

Blajkel sa...

Applåd

Anonym sa...

Känns som du hoppas på Alex lite med flit... Nått gammalt groll? Eller hugger du på alla "mansgrisar" likt en icke-rökar-taliban hugger på alla som håller i en cigg?

Vad tycker du om uttrycket Brandman föresten?

/Kim

Sara Ödmark sa...

Anja: Nej, eller hur? Mystiskt. Därav också mycket av min ironitolkning.

Blajkel: Tack!

Kim: Tycker du jag hoppar på Alex? Har du läst texten? Det är ju kommentatorerna jag vänder mig emot.

Heter det ens brandman nu för tiden? Alla jobbar på räddningstjänsten, brandkåren finns inte längre. Räddningspersonal, kan det heta det tro?

Hur som helst, klart man kan använda ordet brandman om man vill det. Jag är inte särskilt språkradikal när det gäller ord som har mannen som norm, jag använder ordet "man" väldigt mycket till exempel (alltså som generellt ord, "man har ju sett en del i sina dar") och jag använder pronomen som han och hon istället för hen som många gör.

Men det finns ingen anledning att säga riksdagsman när man kan säga riksdagsledamot. Till exempel.

Det finns historia i språket, det finns kultur och kunskap i språket. Språkförändringarna måste följa med resten av samhället. Som sagt, jag är inte särskilt radikal, men det betyder inte att man inte ska tänka på hur man uttrycker sig och varför.

emma sa...

Nörd som jag är blir jag alltid glad att se kvinnliga befäl tituleras med "sir" i Star Trek. Japp, tänker jag varje gång, så var den tröskeln avklarad.

För genom språklig skillnad gör man skillnad. Vet egentligen inte varför det får vissa att tro att man hatar män. För att man inte gillar att "göras skillnad på"? Är det inte de som hårdast anser att det visst inte är några problem med jämlikheten i samhället? Varför då försvara den här sortens tydliga åtskiljande, det går ju stick i stäv med grundtanken?

Men men, logik passar inte in i det här ämnet. Här är det känslor det handlar om, intressant nog.

Marko sa...

Alex är en bra skribent. Men har en knepig humor...

Donny H sa...

JÄVLA RÖDSTRUMPA!











Närå. Ba' skoja.
Du har helt rätt.

Konsultpappan sa...

Jag är superförtjust i både den här bloggen, och i Schulmans sedan han fick barn och slutade gnälla över allt.

Men jag förstår inte diskussionens vikt. Jag noterade kvinnlig läkare på samma sätt som om han skrivit en rödhårig dörrvakt.

Det blev inte så viktigt för mig.

Jag har stor respekt för att det kan vara viktigt för andra.

Men det klickade faktiskt inte igång något inom mig. Inte ens efter att jag hört båda sidor fördjupa och förklara.

Sara Ödmark sa...

Det är inget fel i att inte reagera. Herregud, det finns mycket värre saker att säga. Att gå runt och rätta folk och påpeka ordval hela tiden gör ingen glad.

Men som jag sa, det är inte obetydligt. Och att ta upp diskussionen och peka på varför man säger som man säger... Det behöver vi göra lite då och då.

Ulrika Good sa...

Mycket bra! Det är det bästa jag kan komma på att säga så här sent på kvällen.

Unknown sa...

Jag gillar det du skriver då det har ett innehåll, en mening. Dessutom välformulerat.
Med Schulman är det tvärtom. Också proffsigt välformulerat, men tomt och meningslöst.
Och det är skit.

Sara Ödmark sa...

Tack och tack!

Anna sa...

Jag läste hos Alex och även om jag inte förstod ironin i hans replik blev jag lite beklämd över kommentarerna. "Fel fokus", "Ta de viktiga frågorna" och så de obligatoriska "feminismen har gått för långt" och "jäkla rödstrumpor".

Tack för det här inlägget, nu sjuder det inte lika obehagligt inne i huvudet. Och jag fick hjälp med argumentationen också. Du skriver så balanserat, det är en fröjd att läsa.

Sara Ödmark sa...

Ni är så snälla, det är så härligt att läsa!

När det gäller Alex ironi ska jag väl erkänna att det hörde till min taktik att övertolka också. Jag vet inte vad han menade och inte menade.

Julia sa...

Jag gillar röda strumpor. Bokstavliga och bildliga.

Gillar dig också.

Sara Ödmark sa...

Jag gillar dig med.

Kärlek!

Kurry sa...

Jag sällar mig till din beundrarskara. Jag blir galen på det där med "riktiga feminister" och allt bullshit. Nya frågeställningar dyker ju upp hela tiden och ska man verkligen stanna kvar i Bränn bh:n-formuleringarna?

Ifrågasättande av saker vi säger utan att ens tänka på det är liksom jävligt nödvändigt.
Jävla folk.

Anonym sa...

Alex Schulman är ett mediegeni och inte mycket annat. Han har lyckats med konststycket att få alla att tro att han hela tiden är ironisk och inte menar allvar. På så sätt kan han gömma sina åsikter och alltid flina om ironi när de kommer på tal. Och få medelmåttor som du att bli paranoida att inte "fatta skämtet" när det inte finns något. Det är också lustigt att en man med så konservativa åsikter slipper undan och jämt försvaras av feminister, jag måste säga att det både roar och oroar mig lite. Ni är verkligen dåliga. Naiva.

Sara Ödmark sa...

Anonym: Som jag tidigare antytt: Mitt sätt att lägga upp inlägget var en medveten taktik. Att låta bli att vara "naiv" och som du istället föreslår kasta skit på Schulman tror jag inte är rätt sätt att bemöta honom på.

Jag håller med om att han har satt sig i ett Schyfferskt läge som du beskriver, men jag tycker inte att det betyder att jag är dålig för det. Han har varit smart och jag gillar honom för det. Det betyder inte att jag försvarar hans eventuella åsikter.

Anonym sa...

Som fotboll och damfotboll? Men inte som bloggare och bloggerska? Spännande med genus i ala fall, med vilka vi är, hur vi ser på oss. Utan att tänka så noga.

Hur stenålders är förresten Alex egentligen, har han inte träffat en läkare som är kvinna förrän nu, 2009?

Måste förresten en kvinnlig läkare vara kvinna? Kan det inte vara så att Alex menade en läkare av manskön med ett kvinnligt sätt?

Heja!

Anonym sa...

"jag använder pronomen som han och hon istället för hen som många gör"

Vem säger hen? Vem säger HEN!!!!???

Sara Ödmark sa...

:)
Många.
Flera av mina favoritbloggare skriver ofta hen, och använder "en" istället för "man".

Det går om man vill. Finnarna gör det till exempel. De har inte olika pronomen för män och kvinnor (rätta mig nu nån finsktalande om jag har fel) utan bara "hen" för alla.

Håkan sa...

Stå på dig. Tack för en väldigt bra sida!

Anonym sa...

Trist att en så smart(?) person kan gå i en så enkel fälla.

Cis sa...

Hmm jag har aldrig gillat Axel Schulman. Han känns väldigt...oäta och överskatta på något sätt

Kristoffer sa...

Oavsett vilken förklaring Alex Schulman gav i efterhand är jag övertygad om att han skrev kvinnlig läkare för att bjuda in oss i hans historia. För honom var det inget inlägg i könsdebatten. Det var en iakttagelse precis som att skriva att han har en brun bil eller att någon har blont hår. Han vill måla upp bilden av hur det såg ut när Charlie träffade läkaren. Uppfattar också ironin i hans svar men kontentat håller jag helt och hållet med om. Som inlägg i könsdebatten är detta totalt irrelevant.

Oskar sa...

Jag är sist på bollen som vanligt, men snubblade över detta först idag.

Jag tycker du gör helt rätt. Och både du och Alex spelar inom samma ramar på något vis. Men sen flyttas ju debatten snabbt och blir väldigt svartvit bland hans kommentatorer.

Och egentligen är det ju inte DU som sväljer betet utan det är snarare alla "fanatiker" i kommentatorstråden på Schulmans blogg som bekänner färg. Och vilken ful färg det är. Som du skriver, så vill Alex säkert röra om i grytan och han gillar ju uppenbarligen att starta debatter. Men även han måste tycka det är lite skrämmande när han lyckas få så många människor med ganska inskränkta åsikter att trycka på tangenterna.

Men det är väl bra på ett sätt. Att det sägs något, och att man får se hur många verkligen tänker där ute, hur man än lockar fram dessa åsikter. Men det är verkligen ingen vacker syn.