Ny Maestro ska koras

SVT meddelar att det blir en ny säsong av dirigentdokusåpan Maestro. Vem som blir programledare är inte klart men det blir inte Kristian Luuk den här gången.

Jag vet inte vad jag ska känna för det beskedet. Bara det att jag skrev "dirigentdokusåpa" i meningen ovan kan ses som en indikation på hur konstigt det här konceptet är. Så här skrev jag om första säsongen när det begav sig:

Maestro är en guldkalkon

Foto: Johan Paulin, SVT.

Jag blir inte klok på SVT:s Maestro. Programmet har så många problem; en rätt fånig grundidé, en malplacerad programledare, en slätstruken jury och ett slentrianinkastat och onödigt utröstningsmoment. Och det allra värsta: den motsträvighet som skiner igenom hos vissa av deltagarna. När de själva verkar generade över sin medverkan och protesterar mot låtval och övningar som truliga tonåringar är det svårt att vara annat än besvärad i tv-soffan.

Trots detta har de två första avsnitten bjudit på guldkorn som borde gå till reality-historien: Claes Elfsberg och Ola Rapace vaggande mot varandra med ömsint sammanflätade fingrar. Claes Elfsbergs höftrullningar. Petra Medes bannande av tv-fotografen som inte ägnade henne tillräckligt stort intresse. Petra Mede överhuvudtaget! Ljuvlig och oförställt rolig i all sin självupptagenhet. Och icke att förglömma: Jörgen Kruths rörande hängivenhet i allt han gör, om det så är att sjunga en trevande version av ”Du gamla du fria” eller att ta på sig kräkmönstrade pyjamasbyxor och dansa afrikansk dans. För att inte tala om citat som: ”I måndags kunde jag ingenting men nu har jag lärt mig att det heter pakitur det här med noterna”.

Castingen är så märklig att den kan ha gått varvet runt till genial. Det blir till att härda sig igenom även de resterande avsnitten.