söndag, februari 17, 2013

Melodifestivalen 2013, del 3

Popsnörena Eddie, Amanda, Martin och Janet slogs om samma publik och tog ut varandra lite ikväll. Synd, för det fanns en del stabilt låtsnickeri och försök till svulstiga shownummer där.

Att det istället blev det där frisyrbandet som vann kan jag väl köpa. Helt okej snällrock, även om man glömt refrängen en timme efter sändning. Han kunde sjunga i alla fall.

Men Ravaflams. Sverige, jag kan inte förlåta er för detta? Har ni ingen känsla för BRA skit och DÅLIG skit? Jag är verkligen inget pretto i Melodifestivalsammanhang, köper barnmusik och skojmusik och det mesta (onanilåt med After Dark? Why not?), men det här är ju så GJORT. Och ska man göra om det måste man ju göra det bättre, inte med ögonbindel och med vänsterhanden. Linda Bengtzings och Markoolios sex år gamla hit är en miljard gånger snyggare, både till text och musik och jag ser till och med hellre de bedrövliga "We are the winners"-farbröderna från Litauen än det här hafsverket. Tommy Körberg själv verkade nästan generad över framgången, jag tror ingen av herrarna hade trott att folket faktiskt skulle gå på den lätta. Claes Malmberg hade inte ens lärt sig texten. Men ni ba' "ÅH VAD SKOJSIGT" och röstade gubbsen till final. Suck.

#blogg100
26.

3 kommentarer:

Alexandra M-O sa...

Mina barn tog det med ro. Nu blir det lättare för Yohio att vinna i finalen, sa den äldsta.
He he!

Sara Ödmark sa...

Ha! Jag håller också på Yohio så här långt. Trots slätstruken låt är han klart intressantast.

Nellan sa...

Jag håller just nu oxå på Yohio.
Usch jag tar sällan fram skämskudden för jag tål det mesta, men detta tamejfan var sååå pinsamt, med gubbarna ölmage.