fredag, oktober 10, 2008

Var är ditt liv?

Nästa år kan vi få återse klassikern Här är ditt liv i SVT. Redan i fjol gick Ingvar Oldsberg ut och sa att han var sugen på att leda en ny omgång av serien. SVT i Malmö kontrade med att erbjuda Anne Lundberg programledarrollen, men vem det nu än blir som axlar Lasse Holmqvists mantel så blir det inga inspelningar förrän tidigast nästa år.

Jag ser gärna en återkomst av formatet. Att kidnappa en intressant person (helst i direktsändning) för att sedan konfrontera denne med gamla lärare, barndomskamrater och glömda kollegor kan sällan bli fel. Även om det ligger en hel del nerver i överraskningsmomentet eftersom man aldrig vet hur föremålet för hyllningen ska reagera. Här chockas Muhammad Ali så att han nästan vänder och går i dörren, här överraskas en sval Phil Collins av några gatumusikanter och här börjar fotbollsstjärnan Ian Wright gråta hysteriskt vid blotta åsynen av programledare Michael Aspel och hans röda bok.

Det hela började som ett radioprogram i USA 1948 och har sedan dess sänts i tusentals upplagor i flera länder. 1954 var det Helan och Halvans tur att bli lurade in i vad som skulle bli parets enda framträdande i amerikansk TV. Något som inte uppskattades till fullo. Så här sa Stan Laurel efteråt: "[Oliver Hardy] and I were always planning to do something on TV. But we never dreamed that we would make our television debut on an unrehearsed network program... I was damned if I was going to put on a free show for them". Så här såg det ut:



Många gäster passerade revy, programmet utvecklades och såldes vidare, och några decennier senare var det megaproducenten Simon Cowell som blev tagen på sängen - mitt under inspelning av American Idol.



Programmet med Simon Cowell var stjärnspäckat och krossade också delvis hans image som hård och hjärtlös när ett par funktionshindrade barn dök upp för att tacka honom för all den hjälp han i smyg gett dem och deras kamrater. I slutet kom ett oväntat framträdande av popprinsessan Leona Lewis, tillsammans med operasmörarna i Il Divo.

Den svenska varianten med Lasse Holmqvist sändes 1980-1991. Mest kända ögonblicket därifrån är förmodligen ångesttoppen när Lill-Babs konfronterades med alla sina män, ett möte som skymtar förbi i den här gamla vinjetten från 1985.
Återstår att se vilka klassiska ögonblick som kan skapas framöver.

13 kommentarer:

Anonym sa...

Nu har jag suttit och gråtit framför alla de här klippen... Kommer själv ihåg programmet från 80-talet.

Hoppas, hoppas, hoppas det kommer igen!

...men har verkligen SVT råd med det? Det måste ju vara svindyrt.

Sara Ödmark sa...

Jag vet hur du känner dig, jag är lite mosig idag efter att ha tittat på klipp till 02.00 i natt... En del är helt fantastiska.

Jag minns också programmet, av nån konstig anledning kommer jag väldigt tydligt ihåg att Eric Gadd var med en gång. Men klipp från de svenska programmen var svåra att hitta.

Ja, undrar hur dyrt det är? Flygresor och hotellnätter för allsköns gäster förstås. Svårt att göra i budgetvariant.

Anonym sa...

Välkomnar gärna ett sånt program igen. Så man får sitta och snyfta åt lyckliga återséenden och undra hur i helskotta de lyckats nysta i alla hemligheter.

Aronson sa...

Som sagt... det är inte bara Ian Wright som gråter. Jag är så jävla svag för sånt här. Tårarna strömmar nerför kinderna just nu...

Gärna nya svenska program, men gärna också repriser på några gamla. Och kanske några utländska också...

-Maria N- sa...

Heeeej. Vad jättekul att du tittade in hos mig. För då tittar jag in hos dig och här skulle jag kunna BO :D För "ja se tv, det är mitt liv det, se" (sagt på min allra bästa värmländska);)

Jag minns också programmet. Hur vi satte oss vid tv´n och det var kväll och det var mysigt och pizzan var nybakt. Jag minns Lillbabs. Jag minns att jag inte alls begrep det där med alla männen. Det kanske vore kul att se det programmet igen. Bara vi slipper Helena Bergström och Mikael Persbrant. Fast det är klart.. man kan ju låta bli att titta *s*

Anonym sa...

Det där minns jag att man kollade på..

Just Lill-Babs och alla karlarna ja :) Tänkt då att hade det varit nån annan så hade den personen blivit uthängd som en karljägare.

Anonym sa...

Jaa, indiska brukar alltid ha nåt som man faller för! =)

Anonym sa...

kolla upp lund, bästa låten
pluggar du media i kalmar förresten?

Sara Ödmark sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Sara Ödmark sa...

micke: Jag skulle i samband med detta kunna gå in i en lång utläggning om synen på kvinnors sexualitet, resonera om skam och skuldbeläggande och väcka frågan om dubbelmoral eller diskutera vilken generation Lill-Babs kommer ifrån och vilka äktenskapliga och relationsmässiga normer som styr där, men jag vet inte om jag har lust.

Jag nöjer mig med att konstatera att det jobbiga med att se det där mötet mellan Lill-Babs och männen ligger i att jag vet att Lill-Babs själv tyckte att det var väldigt jobbigt.

kalle: Will do! Nej, jag pluggar inte media i Kalmar.

Anonym sa...

Saom - jag svarade på ditt inlägg på PING vs PONG. Vore intressant att höra vad just du tänker om det jag skrev (i kommentarsfältet)

Anonym sa...

Tja tja!

Tycker lätt du ska läsa boken, den är riktigt bra. Kul också att ha läst den innan man ser filmen sen =)

Sara Ödmark sa...

Jag har nu svarat på Johans inlägg "TV är inte framtiden". Den som vill läsa det kan göra det här.