Namndroppning

Vissa ord blir rätt fåniga när dom försvenskas. Namedropping är ett av dom. Namndroppning. Hmm. Förmodligen bara en vanesak. (Fnissade lite när jag var på en föreläsning om förföljelsebrott en gång och orden stalkning och stalkare användes. Låter som nåt som har med matsmältningen att göra. Men men, jag förstår poängen.)
Anyway (eller i alla fall eller hur som helst), namndroppningsfenomenet är rätt intressant. Vad vill dropparen uppnå? Hur namndroppar man på ett snyggt sätt? Funkar det? Eller ses det lätt som desperat och wannabe-aktigt?
Viggo Cavling är en mästerdroppare. Han markerar även (som många andra) sina dropps med fetstil. Wannabe? Nja, det är väl svårpåstått.
Förmodligen handlar det väl mycket om vem som droppar och hur. Eller?
Ja, min fascination kan mycket väl handla om att mina egna namndropp skulle te sig ganska ynkliga. Inte minst interna och rätt ointressanta. Nog om detta.

P.S I helgen var jag på kärleksfest med bland andra Olivia Svenson och Ronnie Sandahl. (OBS det var inte dom som var kära). Fast jag pratade mest med före-detta-Lilla-Aktuellt-Erik.
Sen var jag på konferens med meteorolog-Pär.
Olivia: mycket snyggare än sin bildbyline, framför allt mer verklig. Ronnie: har förvånansvärt stort huvud, men det är kanske därför han får plats med så många fina tankar. Erik: Lika go som alltid, är det nån naturlag att gotlänningar ska va supertrevliga? Pär: Galen frisyr verkligen, credd till dig för den. Kul att höra om astronautdrömmarna direkt från källan också. D.S