lördag, november 25, 2006

En smocka på distans

Gah. Nu är jag skitarg. Jag hittade en blogg av en slump, och läste ett otroligt idiotiskt inlägg, och började skriva en kommentar till det - men ändrade mig. Helt enkelt eftersom jag inte ville att den här människan skulle hitta till min blogg och börja jiddra här. Jag vill inte på något sätt förknippas med det här puckot, och vill inte att han ska veta nånting alls om mig. Fegt? Kanske. Kanske borde man ta diskussionen, måste man ta diskussionen närhelst den dyker upp.

Jag hade det här snacket med en kollega bara för nån dag sen, om hur viktigt det är att säga ifrån och argumentera emot till exempel vardagsrasismen, och hur jag vill förakta såna som bara hummar med - fast det går inte eftersom det är så lätt så lätt att hamna där själv. För ibland är det ju så svårt, och det är ett känsligt läge, och det är någon man inte känner, eller någon man känner, eller någon man är beroende av, eller bara vill hålla sig väl med. Och ofta är det någon som man vet att man inte kan påverka, hur hårt man än skulle försöka, eftersom dom har unkna värderingar och åsikter så djupt rotade i sig. Men ändå? Det är väl mitt ansvar, min uppgift att säga emot? Eller? Jo.
Jag hoppas på kraft och styrka att argumentera i varje situation som kräver det.
Tills dess fortsätter jag vara strutsen i sanden, i alla fall när det gäller den här människan. (För helst vill jag låtsas att han inte finns - en sverigedemokrat som vill försvara den "demokratiska nationalismen". Just det aktuella idiotiska inlägget handlade i princip om hur dumt det är att försöka bryta könsrollerna, och hur viktigt det är att barn vet vilka som är killar och vilka som är tjejer och hur såna ska se ut och bete sig. Hulk gulp urghh kräääääk).

Andra bloggar om: ,

14 kommentarer:

Erik Almqvist sa...

Och ofta är det någon som man vet att man inte kan påverka, hur hårt man än skulle försöka,...

Man kan ju också diskutera med någon för att det kan vara lärorikt att nöta sina argument mot någon med helt andra åsikter.


...eftersom dom har unkna värderingar och åsikter så djupt rotade i sig.
Jag tror du skulle må bra av att öppna dina vyer och vara lite mindre fördomsfull.


Just det aktuella idiotiska inlägget handlade i princip om hur dumt det är att försöka bryta könsrollerna, och hur viktigt det är att barn vet vilka som är killar och vilka som är tjejer och hur såna ska se ut och bete sig.

Skeptisk till om det verkligen var som du skriver. Posta gärna en länk till diskussionen så man kan bilda sig en egen uppfattning.

Sara Ödmark sa...

"Man kan ju också diskutera med någon för att det kan vara lärorikt att nöta sina argument mot någon med helt andra åsikter."

Absolut! Jag håller med. Det jag gav uttryck för var mina egna tillkortakommanden - att jag vet vad jag "borde" men ändå har svårt att göra det när det kommer till kritan.

"Jag tror du skulle må bra av att öppna dina vyer och vara lite mindre fördomsfull."

Hehe, humor. Håller med igen, det gäller förstås för alla. Här utgår jag mest från mig själv - mina åsikter och värderingar är väldigt djupt rotade i mig, och jag har svårt att se att en diskussion skulle ändra på det. Alltså antar jag att det är många andra som - enligt min syn - har unkna värderingar som jag tror reagerar ungefär likadant. Och nu pratar jag inte om sverigedemokrater, vilket det känns som om du tror att jag gör, utan om vardagsrasister eller homofober. Hela mitt inlägg handlade om när jag möter människor i min vardag som inte tycker som jag och hur jag reagerar då, och hade egentligen inget alls med sverigedemokraterna att göra, mer än att den som utlöste min ilska råkade vara sverigedemokrat. Uråldriga könsrollsperspektiv finns inom (nästan) alla partier.

Med det sagt måste jag också lägga till att alla sverigedemokrater jag nånsin träffat/lyssnat till har varit vardagsrasister och/eller homofober. Jag hoppas verkligen du är ett undantag.

Och innan du avfärdar mig som någon som bara har fördomar och inte vet vad sverigedemokraterna står för: Jag fick ert valmaterial med posten innan valet och läste allt, eftersom jag vill veta vad jag pratar om, men jag höll banne mig inte med om en enda fråga. I valbroschyren. Där det brukar stå typ "vi vill inte att våra gamla ska bli liggande i sin egen skit" eller "vi vill ge ditt barn en bra skola" eller "vi vill inte att jorden ska gå under" eller nåt annat som man omöjligt kan säga emot. Men i det manifestet? Nä, det mesta var så långt bort från mina åsikter man kan tänka sig.

Erik Almqvist sa...

Ok, då är jag med. Antagligen har vi olika åsikter och värderingar i grunden helt enkelt. Men också sådant kan ändras och utvecklas med tiden. För 5 år sedan var jag t ex själv medlem i LUF och väldigt liberal. Varken då eller nu var jag främlingsfientlig eller "smygrasist", vill jag dock poängtera. Hade jag varit rasist hade jag f ö inte smygit med det, utan troligtvis motiverat det ideologiskt och spridit mina rasistiska idéer till omvärlden. Jag har full respekt för intellektuella rasister (liksom kommunister, feminister, liberaler eller vad som helst)- men de ska banne mig kunna backa upp vad de säger. Men visst ideologer kan vara farliga så till den grad att man kan behöva döda folk pga av dem (se bara Hitler och Stalin). För den skull kan man respektera dess förespråkare.

Vad menar du med detta: "Uråldriga könsrollsperspektiv finns inom (nästan) alla partier."?

Jag ska poängtera att jag avskyr såväl mångkulturalism som feminism, men jag gör det av ideologiska själv och inte privata. Dvs jag avskyr inte mångkultur för att jag är emot invandrare och jag avskyr inte feminism för att jag är en mansgris. Tvärtom är halva min släkt antingen invandrad eller boendes utomlands, jag har väldigt många vänner av icke-svensk bakgrund och jag är den första att respektera och ställa upp på de tjejer jag haft förhållanden med - på alla sätt.

Hmm, nu kom jag lite ifrån ämnet kanske ;)

Sara Ödmark sa...

"Antagligen har vi olika åsikter och värderingar i grunden helt enkelt. Men också sådant kan ändras och utvecklas med tiden."

Absolut. Det är därför jag är på mig själv och grämer mig lite för att jag borde vara bättre på att ta den där vardagsdiskussionen med taxichauffören, läraren eller min mormor till exempel.

"Vad menar du med detta: "Uråldriga könsrollsperspektiv finns inom (nästan) alla partier."?"

Jag menade att det inom dom allra flesta partier finns människor med en syn på genus och könsroller som jag inte ställer upp på. (Det vill säga att dom anser att kvinnor och män är olika och bör behandlas olika. Att män är bättre på vissa saker och kvinnor är bättre på andra, och att detta är medfödda biologiska skillnader). Förmodligen finns sådana personer i precis alla partier, men det känns lite hårt att till exempel säga en sån sak om FI, vars stora fråga är att bryta könsmaktsordningen och förändra synen på könsrollerna. Ett parti som Vänsterpartiet är också uttalat feministiskt och vill motverka stereotyper inom manligt och kvinnligt. Det var därför mitt "nästan" smög sig in där.

Ditt avslutande resonemang går bara inte ihop för mig. Att vara feminist för mig innebär att jag inser att det finns en maktstrukturordning i samhället som gynnar män - och att jag vill ändra på det. Att jag vill bryta folks tankebanor när det gäller att se på pojkar och flickor som olika, och istället ge dom samma förutsättningar. Jag kan för mitt liv inte begripa vad det har att göra med att du "ställer upp på dina tjejer".
Vilket jag inte alls tvivlar på att du gjort.

Erik Almqvist sa...

Ang. "ställa upp på tjejer" osv så var poängen bara att illustrera att jag inte är anti-feminist av "mansgrisskäl", om du förstår vad jag menar.

Menar du på fullt allvar att du inte tror det finns några biologiska skillnader mellan könen? Du menade inte det ordagrant va?

Sara Ödmark sa...

Oh boy. Det här kan bli en lång diskussion. Kanske inte är rätt ställe att ha den på, men:

Helt kort kan jag väl säga att jag tror att det finns vissa biologiska skillnader mellan könen. Men de flesta och största skillnader som finns är kulturellt och socialt betingade. Jag tror att människor (då även jag) medvetet och omedvetet behandlar pojkar och flickor, män och kvinnor olika, utan att det egentligen finns någon grund för det.

Se även mitt inlägg "Kyss mig i arslet professorn" från oktober.

Erik Almqvist sa...

Ok, nu har jag läst "Kyss mig i arslet, professorn".

Jag tycker det mesta hon sa verkar rimligt. Dock är jag ingen vetenskapsman så jag kan inte uttala mig om hur korrekta hennes påståenden är. Jag tycker inte man ska blanda in politik i vetenskap.

Men just den biten om att barn behöver sin moder mer den första tiden i livet tycker jag verkar vara så uppenbart att man nästan kan se det som vedertaget. Det är ju ett mönster bland alla däggdjur (varav människan är ett), ett mönster vi människor följer i praktiskt taget alla kulturer och genom alla tider. Ur ett darwinistiskt perspektiv är det också lätt att förstå varför det blivit så - mamma betyder ju mat för de riktigt små barnen.

Däremot kan jag tänka mig att pappan får en viktigare roll när barnen blir lite äldre.

Om man menar att allt detta definitivt är felaktigt så bör man belägga det med någon seriös forskning som visar på motsatsen. Och då menar jag vetenskaplig forskning och inte politisk (a la Rosenberg).

Sara Ödmark sa...

Well, som vi redan konstaterat, vi har väldigt olika åsikter.

Anonym sa...

Problemet här tycks vara oförmågan att acceptera att andra tycker annorlunda. Om taxiföraren är en vardagsrasist, d v s han har åsikter mer eller mindre välgrundade om araber, så låt honom ha det.Som född polack har säkert andra omdömen om honom. Och den största fördomen är att tro sig om att vara ensam om att ha sett ljuset.

Det största hotet i dag mot en fri åsiktsbildning är det ökande tvånget att infoga sig i de hallstämplade åsikter om allt och alla som föreläggs oss. De som arbetar för denna förträngning av vårt samhälle är frihetens dödgrävare.

Och någon skulle känna motvilja till att två män vänslsades offentligt på offentlig plats är det dennes privilegium. Precis som det är homofilernas privilegium att utföra sin inte förbjudna handling. Lika rättigheter och noll diskriminering är en sak, att påtvingas anvisade åsikter är förtryck.

En japansk författare av nobelprisklass, han begick rituellt självmord efter ett spektakulärt framträdande på en japansk militärbas, var en glödande nationalist och samtidigt homosexuell. Denne Mishima skulle förstås aldrig kunnat få nobelpriset i litteratur då akademien alltid haft gårdvarar mot politiskt inkorrekta.

Ernst Röhm och åtskilliga till i SA-ledningen var öppet homosexuella samtidigt som de var hårdföra gatufighters. Hitler visste men såg inget skäl att ingripa.

Det finns åtskilliga exempel på hur man hittar homofiler i sammanhang där fördomen hos de fördomslösa säger dem att de inte kan finnas.

Och negern Arklöv som var revolutionär nationalsocialist och legosoldat i en verklighet som borde gjort åtskilliga inhemska vit makt-aktivister gröna av avund. Han gjorde det som de bara fantiserade kring. Han blev ju också deras beundrade kamrat.

Meningar om andra florerar i högre omfattning etniska grupper emellan än som riktat från den icke etniska gruppen svenskar mot "de andra". Ändå är det tydligen inget som oroar dem som vill regera över våra ord och tankar.

Tänk fritt, vägra halsband!
Uppmanar Kvalle i Mossatresk.

Sara Ödmark sa...

Kvalle: Hm. Stora ord och lite verkstad. Vet inte riktigt vart du vill komma med ditt brandtal.

Det viktigaste för en fri åsiktsbildning och en fri debatt och ett utvecklande samhälle är väl en hälsosam diskussion? Varför ska jag ignorera fördomar och "låta nån" vara vardagsrasist och bara vara tyst? Hur utvecklande är det? Självklart prackar jag inte på nån några "halsband", men så länge en fördom skadar människor och gör att vissa folkgrupper förtrycks eller behandlas illa, så tycker jag att det är min uppgift att verka för ett mindre fördomsfullt samhälle.

Erik Almqvist sa...

saom: I och med att du var så kritisk till professorns forskningsresultat undrar jag om du har någon pålitig vetenskaplig forskning som motsäger dem?

Är lite nyfiken men vi måste förstås inte ta diskussionen om du inte vill...

Sara Ödmark sa...

erik: Lite kort kan jag väl säga så här: Precis som du, tycker jag inte man ska blanda ihop politik och vetenskap. Nåt som självklart kan vara ganska svårt, eftersom det är praktiskt taget omöjligt att bedriva fullkomligt objektiv forskning. Det finns alltid hypoteser eller olika förutsättningar eller förkunskaper som väger in.

Det professor Dahlström gjorde var i högsta grad att blanda ihop politik och vetenskap. Jag ifrågasätter absolut inte de enskilda studier hon hänvisade till i sin föreläsning - utan det som gjorde mig upprörd var hennes tolkningar och dom slutsatser som drogs.
Hon redogjorde överhuvudtaget inte särskilt mycket för forskning, utan la i stor grad bara fram sina politiska argument, och gjorde väldigt vidlyftiga tolkningar av få begränsade studier hon hittat.

För att ta råttfallet som exempel: Den studien visade att råttungar som blev slickade och väl omhändertagna som små blev lyckligare råttor. Punkt.
Det var Dahlströms egen tolkning att överföra det till människor, och att säga att det MÅSTE vara mammorna som tar hand om ungarna.

Min tolkning av samma studie skulle vara att man inte kan dra nån slutsats alls om huruvida det är bättre om mammor tar hand om barnen än om papporna gör det, eftersom det inte var det som undersöktes. Däremot är det bra om spädbarn blir väl omhändertagna - vilket känns rätt självklart.

Angående om det finns "pålitlig" forskning kring detta: Absolut finns det mycket forskning kring genus och könsroller, forskning som man säkert kan tolka både åt det ena och det andra hållet. Jag efterlyser dock mer forskning, på ett vidare plan.

Sara Ödmark sa...

Ett tillägg: Du skriver "professorns forskningsresultat". I föreläsningen jag såg redovisade Dahlström inga egna forskningsresultat, utan det var mer ett allmänt föredrag där hon hänvisade till ett fåtal gamla studier av mestadels amerikanska forskare.
Föredraget innehöll också en del skämtteckningar (rätt sexistiska sådana), och mycket av professorns egna åsikter och var nog mer menat som ett underhållningsföredrag än något mer vetenskapligt.

Erik Almqvist sa...

Ok, då är jag med. Det var helt enkelt en "Tina Rosenberg"-professor - fast lagd åt andra hållet ;)