torsdag, november 09, 2006

Kläm kläm på dig lilla gumman

Norges statsminister Jens Stoltenberg kramar bara kvinnor. Kulturminister Trond Giske fyllde år och försökte sig på en kram, men tji fick han.
Jag känner att jag blir lite småarg. Smygförbannad. Ja, en kvällstidning skulle säkert få det till att jag rasar. (Okej, kanske en liten överdrift, men ändå).
Så här är det: Om han vill kramas eller inte kramas, och vem han vill krama, det får statsministern absolut bestämma själv. Jag kan själv tycka det är lite märkligt med krama-även-den-ytligaste-bekantskapen-kulturen som är på frammarsch.
Men - att låta sin presstalesman basunera ut att statsministern bara kramar kvinnor - det är banne mig homofobiskt i allmänhet och kvinnoförminskande i synnerhet.

Andra bloggar om: , ,

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag förstår inte. Varför skulle det vara "homofobiskt" att inte vilja krama män?

Själv har jag inga fobier mot kvinnor, men jag vill inte dansa tryckare med dem oavsett att det på min arbetsplats anses vara nästan ett måste. ALLA dansar ju med varandra - men jag vill inte.

För mig känns det inte bra. För Norges statsminister känns det inte bra att krama män. Men varför skulle detta tolkas som så att man har fobier?

Allra minst kan jag förstå varför kvinnor skulle känna sig förminskade bara därför att Norges statsminister vill krama dem (=oss).

Ser du nu inte spöken där de inte finns?

Sara Ödmark sa...

Jag menar så här: Han behöver självklart inte krama människor om han tycker det är obekvämt. Alla personer har olika intimzoner och tycker att olika saker är okej.

Men varför gör han inte den bedömningen från fall till fall? Det handlar väl om hur väl man känner en person, hur bekväm man är med en person. Varför skulle det vara mer naturligt för honom att krama sin ministerkollega om det var en kvinna än om det är en man? Jag förstår inte det. Har det med sexuell läggning att göra? Eller attraktion? Men inte kramar han väl kvinnor för att han är sexuellt attraherad av dom? Och får då bögar bara krama bögar?

Jag tycker absolut att det är förminskande att statsministern skulle vilja krama mig, men inte min manliga kollega. Menar han att jag som kvinna är mer... personlig? kärvänlig? öppen? mysig? varm? kramgo? Jag fattar inte. Det känns i alla fall inte lika respektfullt som ett handslag.

Angående spöken som inte finns - tja, det är väl tur att det finns några som tycker sig se saker. Annars skulle väl samhället aldrig gå framåt. :)

Sara Ödmark sa...

Ett litet tillägg: Det homofobiska i det hela ligger i uppfattningen att män inte ska ha fysisk kontakt med män. Att det är onaturligt för män att krama varandra. Om statsministern nu inte gillar att kramas, så är det väl en sak. Men kramar han såna han känner ganska väl - men absolut inte kan tänka sig att krama en man - ja då bottnar ju det i en föreställning att fysisk kontakt är nåt för en man och en kvinna att ägna sig åt. Heteronormativt.

Ett tillägg till: Självklart har jag respekt för att du inte vill dansa tryckare med dina kvinnliga kollegor (vad är det för en arbetsplats du jobbar på egentligen? låter som ett festligt ställe).

Anonym sa...

”Varför skulle det vara mer naturligt för honom att krama sin ministerkollega om det var en kvinna än om det är en man? Jag förstår inte det. ”
Av samma orsak som det är naturligare för mig (och troligtvis de flesta kvinnorna i Sverige) att dansa tryckare med en man än en kvinna? Ändå kan jag inte påstå att det sker något ”sexuellt” på dansgolvet oavsett vilken kön jag skulle dansa med. Och inte är jag ”attraherad” av mina danspartners heller – åtminstone inte de allra flesta.
Kramandet och dansande är helt enkelt kulturellt betingat. Man är inte van vid antingen det ena eller det andra och det känns konstigt. Lika konstigt som andra kulturella traditioner i andra kulturer. I Finland t.ex. kramar män inte varandra (åtminstone inte den äldre generationen). I Ryssland kysser män varandra som hälsningsfras. Vilka är mer homofobiska tror du?
Sedan gör du en märklig sak: du generaliserar statsministerns privata angelägenheter till något allmänt. Norges statsminister har endast sagt hur HAN gör. Vad andra gör blandar han sig inte i. Du däremot frågar direkt om bara bögar får krama bögar. Varför gör du det? Statsministern har i alla fall inte sagt ett ord om deras kramande. De får göra som de själva vill och känns bra för dem. Statsministern har helt enkelt sagt att det för HONOM känns inte bra att krama män. Kan du inte respektera hans privata känslor eller måste han krama alla bara för att vara till lags? (mycket kvinnligt drag i så fall ;-) Som du kanske vid det här laget har märkt har statsministern inte sagt ett ord om ifall han anser kramandet mellan män vara naturligt eller onaturligt för ANDRA än för honom själv. Jag lägger mig inte heller i huruvida mina kvinnliga kollegor bara dansar tryckare med varandra hela kvällarna – så länge jag själv slipper. Jag upplever det inte alls festligt utan mest bara pinsamt eftersom kollegorna tar illa upp när jag tackar nej :-o (vill inte säga namnet på företaget så här offentligt)
Det är förresten du själv väljer att se dig som mindre värd i männens ögon. Tyder på dålig självkänsla – men är absolut inte tecken på att män verkligen skulle se dig som något mindre än du är. Men av någon anledning vill du tolka det så. Det skulle vara värt att ta reda på varför du gör så…
En sak till: varför blev det inte himla rabalder när Norges före detta statsminister sa att han nog kramar båda könen men FINNER DET LÄTTARE att krama kvinnor :-o (nu fick du en till anledning att gå upp i taket ;-)

Anonym sa...

P.S. Skulle det hade varit bättre ifall statsministern hade sagt att han visserligen kramar både män och kvinnor MEN att han endast kramar personer som inte tillhör den ytligaste bekantskapskretsen eller att han helt enkelt inte kände för att krama just kulturministern för att han fann det obekvämt? Du sa ju själv att den anledningen skulle du personligen acceptera, men skulle journalisterna och allmänheten samt kulturministern ha accepterat detta?

Eller skulle man kunna säga att det var respektlöst av kulturministern att ”kräva kram” av statsministern och tro att det går bra att krama vem som helst utan att respektera den andra personens intimzoner? Du skrev ju själv att du upplever ett handslag mera respektfullt än en kram. Försökte alltså kulturministern förminska statsministern genom att visa för allmänheten att han fann honom som personlig? kärvänlig? öppen? mysig? varm? kramgo?

Eller var det helt enkelt så att statsministern borde ha kramat kulturministern mot sin vilja för att inte kränka eller förminska någon – någon annan än sig själv alltså…?

På vilket sätt kan man vara alla till lags så att alla är nöjda? Inklusive en själv?

(mycket engagerad i kramandets etik - som du märker ;-)

Sara Ödmark sa...

Kramande är absolut kulturellt betingat. Jag tycker väl det är synd rent allmänt att vi lever i en kultur som gör skillnad på män och kvinnor. Jag tycker man ska hälsa på människor likadant, just eftersom det inte är sexuellt betingat. (Det var så jag menade med bög - sex - attraktionsresonemanget, eftersom en kram är en hälsning och inget sexuellt borde det vara könsneutralt).
Det mest rimliga för statsministern hade förstås varit att inte kommentera det hela alls. Hade han inte gjort det så hade ju inte såna som jag gjort det till nån grej över huvud taget, utan då hade det bara varit en helt normal pinsam situation, såna som händer dagligen, när en person missbedömer vad som är lämpligt eller inte lämpligt att göra mot en annan person. Jag tycker verkligen synd om kulturministern som gjorde en liten tabbe här, men det hade som sagt inte behövt bli så mycket större än ett par rodnade kinder.
Men i och med att det blev nåt sorts "statement" från statsministern att han hade nån sorts kramkod som bara gällde damer - ja då blev det nåt större. För ett uttalande av en statsminister är trots allt nånting.
Det var ju därför det blev rubriker i tidningarna om det.

(Nu är jag också engagerad i kramandets etik. Märkligt hur det kan bli. :))