söndag, december 31, 2006

Gott nytt år

Jag hade tänkt lägga in en fin gott-nytt-år-hälsning här i form av en bild eller en video eller en välformulerad text, men inspirationsbrist och tidsbrist och lite datorstrul gjorde att det bara bidde en rubrik.
Så här i efterhand kan jag i alla fall bjuda på lite Jon Stewart, för som jag skrev i mitt allra allra första blogginlägg: Det kan inte bli fel.

lördag, december 30, 2006

Jaha

Så var det klart.

Making history

Tänk, snart kan han vara död.
Om bara några timmar.
Vem blir världens näste Saddam? För visst kommer det ännu en, ännu fler vars trycksvärteögon pickas ut av åttaåringar som hatar utan att förstå.

Till alla er som hatar för att ni förstår, ni som verkligen vet, hoppas ni får frid nu.

Andra bloggar om: , ,

fredag, december 29, 2006

Veckans sötaste låt

Tacka vet jag den ariska istiden?

Förutom att det ringer galna kvinnor till en i det här yrket ringer det också galna män. Det finns till exempel en som ringde när Anna Lindh precis hade dött (då jobbade jag på SR) och sa helt vidriga saker som bland annat gick ut på att hon dog eftersom hon var en överklasskärring som inte tagit ett redigt arbetstag i hela sitt liv. Hade man, som han, arbetat ärligt och hederligt hela livet skulle man överleva ett knivöverfall eftersom de inre organen skulle vara starkare.
Anyway, nu har samme härlige typ skickat hit en "insändare" angående klimatförändringarna. Den går ut på att naturen rättat sig efter invandringen. Att "väderleken har anpassat sig till medelvärdet av svenskarnas härkomst". Han skriver att när det bara fanns svenskar, finnar och tyskar i Sverige var det minsann långa och stränga vintrar.
Ja du lille vän.
Växthuseffekt och smältande isar aside, jag har i alla fall mycket hellre ett milt, mångkulturellt samhälle än karga vintrar i ett etniskt homogent land.

Mysteries of 2007

1. Ska vi lyckas fortsätta bekymra oss över spännande i-landsproblem, som till exempel hur besvärligt det är när det finns så lite tandkräm kvar i tuben att man måste använda båda tummarna för att trycka fram det sista, och då har man ingen hand kvar att hålla tandborsten i, och när man skyndar sig att greppa tandborsten och för upp den mot krämen så måste man ju släppa tubgreppet och genast smiter den lilla tandkrämssnutten in i tuben igen och man måste börja om? Eller har intresset för alltid och helt och hållet förskjutits till att diskutera global uppvärmning?

2. Hur kommer det att gå för Bionda?

3. Vad gör Sigge Eklund egentligen med bloggportalen?

4. Kommer det att komma någon ny amerikansk TV-serie i samma klass som tex Grey's anatomy, eller kommer vi att få se sjutton nya varianter av sitcom-i-kärnfamilj-där-det-läskigaste-som-kan-hända-är-att-någon-i-familjen-gör-nåt-utanför-sin-könsroll-à-la-usla-"The War At Home"?

5. Kommer den osannolika rymdhajpen fortsätta i form av till exempel att svensk rymdindustri beslutar att rida på vågen och lansera "första dalahäst i rymden" eller "första svenska allmogemöbel i rymden" eller kommer Christer Fuglesang att bli bortglömd fort som ögat och råka in i en identitetskris?

6. Hur lång tid kommer det att ta innan man vänjer sig vid att skriva 2007 istället för 2006?

torsdag, december 28, 2006

Den som söker finner?

Jag hade inte tänkt ägna mig åt google-humor, det vill säga redovisa termer människor sökt på för att hitta ens blogg, men det går inte att komma ifrån att det faktiskt är ganska roligt.
De senaste dagarna har folk till exempel hittat hit genom att söka på:

"Arne Weise homosexuell"
"bilder på stora blygdläppar"
och min favorit
"gör amfetamin snoppen mindre?"

De flesta måste ha blivit väldigt besvikna, som alla ni som sökt er hit via "snopp", "Peter Jöback naken" och "manlig kärlek" till exempel.

Du som hittade hit idag via "fjortis blir knullad" kan dra åt helvete.

Att vara en hjältedroppe i en ocean

Den galna kvinnan ringde nyss. Hon ville att jag skulle göra en omfattande, generell granskning av den svenska psykvården. Inte det lättaste.
I alla fall så berättade hon om några läkare hon har kontakt med som går på knäna nu. Såna där alldeles för sällsynta människor som blir läkare och psykologer för att de vill hjälpa människor. Som sen dukar under för systemet, som inte räcker till, som slår knut på sig själva för att komma runt byråkratin, komma åt den där lilla människan som behöver hjälp.
- Han fick mig att bli pillerfri, sa den galna kvinnan. Och nu är han blek och trasig själv. Ät kött! sa jag när jag såg honom.

Det finns mycket skit att säga om den svenska psykvården, och många av människorna i den, men vi ska heller inte glömma de där som faktiskt finns. De som försöker.

Jag ska till Mali

Jag har just sagt adjö till min vän som ska till Mali. Hon ska jobba för SIDA som biträdande bilateral expert på fattigdomsanalys. (Den du! Finare titel får man leta efter). Hon tror att hon blir kvar minst två år.
Jag ska åka och hälsa på henne.
Jag skriver det här mest för att sätta lite press på mig själv, så att jag faktiskt gör det. Så, nu vet hela världen.

Uppdatering: Av vännen fick jag torkad mango. Jag älskar torkad mango. Så här såg påsen ut när jag fick den:

...och så här såg den ut några timmar på jobbet senare:

onsdag, december 27, 2006

Dagens TV-tips

Världens modernaste land - SVT2 kl 20.00 ikväll.

Uppdatering: Programmet (som du självklart kan se på svt:s matiga hemsida) tar bland annat upp det svenska kösamhället. Intressant fenomen, minns min frustrations-kö-lista.
För övrigt slits jag under programmet mellan att irritera mig på att Fredrik Lindström pratar för mycket och avbryter Peter Englund hela tiden, och att irritera mig på att Peter Englund svamlar för mycket. Nåja, sevärt är programmet i alla fall.

Veckans video

Family Guy möter A-ha.

tisdag, december 26, 2006

Vem kan hota The Ark?

Så börjar spänningarna byggas upp inför årets glammigaste musikspektakel. Jag längtar redan. Särskilt efter att ha sett den slutgiltiga laguppställningen. Det kan bli kul, riktigt kul.
Hygglig dynamik ändå, med blandning av okända debutanter och schlagerrävar som nästan tillhör dekoren. Och med Kristian Luuk vid rodret... Ja, det kan bli riktigt kul.

Visst, jag kanske saknar några extra spjutspetsar, men show kan man vara säker på att det blir i alla fall. Det ska bli kul att se vad Uggla hittar på, om Andreas Johnson har en lika stark låt som i fjol, hur After Dark tänker spexa loss, och framför allt: Hur är The Ark-låten? Är den en riktig dänga kan det bli en neverendingklassiker.

Svenska ord och legender

Fick en av filmboxarna från AB Svenska Ord i julklapp och har förgyllt annandagen med "Mannen som slutade röka" och "Sopor".
Kan man sakna en person man aldrig har träffat? Ni förstår, jag saknar Tage Danielsson så väldigt.
Det känns som om det finns ett stort stort tomrum efter honom.

Det var roligt att se extramaterialet också, även om det var en hafsigt ihopsatt, spretig dokumentär med osedvanligt usla intervjufrågor. Skandal att inte förvalta ett sådant tillfälle och möten med sådana legender (Per Åhlin, Gösta Ekman, Mona Haskel m fl.) bättre.

Apropå möten med legender så träffade sambon Hasse Alfredsson en gång. Det var i ett jobbsammanhang, och för att göra en lång historia kort var det väldigt, väldigt struligt och saker och ting hade dragit ut på tiden och Hasse hade fått vänta och ryktet gick att han var sur och vresig, och mitt i kaoset skickades sambon för att ta hand om Hasse och installera honom i en studio där han skulle få vänta ännu längre. Med svetten i pannan gick sambon fram till denna grånande herre som såg aningen bister ut och sträckte fram handen och sa:
- Ja, eh, hej hej Hasse ursäkta ursäkta Peter heter jag.
Varpå Hasse Alfredsson blixtsnabbt och ytterst gladlynt replikerar:
- Nämen serdu det är väl inget att be om ursäkt för!

Till minne av

Idag minns vi.
Vi minns den där dagen för två år sedan, och dagarna som skulle komma.
Vi minns hur ingen förstod. Inte jag, inte du, inte någon.
Hur de första rapporterna var otydliga, svävande, abstrakta.
Hur det kändes avlägset, ogreppbart, ointressant.
Tills sanningen kom smygande. När vi såg fotona. På blonda, bleka, paradissemestrande svenskar vars idyll rasat samman.
När vi förstod att kvällstidningarna för en gångs skull inte överdrev.

Idag minns vi bilderna.
Vatten, förödelse, kroppar och ansikten.
Vi minns de som förlorade.
Förlorade tro, hopp och sina kära.
Hur de blev arga, galna eller tomma. Eller ville berätta.
Och vi lyssnade. Vi tittade på alla bilder, läste alla texter och lyssnade till alla berättelser. Vi kunde inte få nog.

Sedan anklagade vi dem som precis som vi inte hade förstått.
För de borde ha förstått.
Det var deras jobb att förstå, att ta reda på det vi inte kunde ana.

Vårt jobb är att minnas.
Så det gör vi idag.

Nej, inte politik. Humor.

DN:s Kurt Mälarstedt skriver om en dag med Public Service. Läsvärt.

söndag, december 24, 2006

Lucka 24 - Älskade jul

Today is the day! Sista luckan i min kalender! Självklart handlar det bara om jul, jul och jul. Här kommer en drös julhälsningar, bara till dig.
Gammal och ny, allvar och skämt, glögg och knäck.

God Jul önskar

The Beatles 1963



Ally McBeal



Judy Garland


Ricky Nelson


Dave Letterman och Ted Nugent


Adolphson och Falk



Conan O'Brien



Självklart GOD JUL från saom också!

lördag, december 23, 2006

Lucka 23 - Älskade Karl-Bertil

Idag är det dags att öppna den näst sista luckan i årets julkalender! Och vad hittar vi väl där om inte en referens till en vacker julsaga, skriven av en vacker människa.
Tage, det här är till dig.
Fem sköna citat från Sagan om Karl-Bertil Jonssons julafton:

1. "Det var förbanne mej det finaste jag har hört sen jag konfirmerades", utbrast han sen. "Vill du ha ett fikon?"

2. "Jag har närt en kommunist vid min barm!" Tyko Jonsson hörde till dem som tror att alla som frivilligt ger bort någonting är kommunister.

3. "Det var en välsignad jul", sa Karl-Bertils ömma moder och fick något religiöst i blicken, för den här sagan tilldrog sig som sagt på den tiden då julen fortfarande firades till minne av Kristi födelse.

4. "Faster Märta har skickat oss en handmålad porslinstallrik, Tyko!"
"Det var ju en herrans nåd att inte det kom fram. Tyst nu, jag ser på TV!"
"Men Tyko, hon slängde på luren i örat på mej! Hon skulle ringa till generaldirektören för postverket."
"Stackars man. Han ser nog också på TV."

5. "Stackars pojke", sa hans ömma moder, "ska han arbeta och slita på själva julafton också." "Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma", sa Karl-Bertil och såg lite extra trött ut. "Ett väl utfört arbete ger en inre tillfredsställelse och är den grund varpå samhället vilar."

fredag, december 22, 2006

Lucka 22 - Älskade julrim

Dan före dan före dopparedan måste det självklart bli en julig kalenderlista. Jag fortsätter på ett tidigare jultema och ger bort några klappar till:

Till Peder Lamm - en anger management-kurs

tänk lilla peder, du kunde bli arg
lammet blev plötsligt en frustande varg
och vad kom ut ur din garderob?

jo titta där, en sur homofob!

Till programutvecklarna på TV4 - Bondepraktikan

i denna finns säkert lösningar fem
till nya idéer som självklart går hem
hos lantis-längtande storstadsbor
och kändis-törstande mjölkekor
låt bonden få söka skatt och pastej
eller här kan ni få ett succégrepp av mej:
sök en regnbågslax eller dvärgar sju
eller varför inte: bonde söker gnu?

Till Ingvar Oldsberg - en tickle-me-Elmo

om du sitter i rutan med kalle
och känner dig ensam ett slag
så kan måhända en nalle
ge tröst till mörk juledag
för du ska ju skänka små tankar
till liten och vilsen och stor
ja, de som ensamma vankar
utan moster och svärson och bror
det du ingvar, är din lott
jag hoppas du ger dem svar
för är det någon jag vill gott
så är det den som ingen har


Apropå Virtanen

Dagens låt: Alla vägar har sitt pris - Lars Winnerbäck.

Lika som blåbär





SVT Nöje har ju redan hittat en fin look-a-like, men är inte Fredrik Virtanen rätt lik Jacob Dahlin?




Virtanenbild hämtad från Gurkbasurken.

Skönhet

Jag såg en American Beauty-påse idag. Den dansade med några löv alldeles intill vägen. Jag önskar att jag kunde säga att det var det vackraste jag sett, men det såg mest skräpigt ut.
Fast löven var fina.

Reinfeldt gör som kalkon-Bush

Fredrik Reinfeldt benådar grisen Smulan i Bingolotto. Hon slipper bli julskinka.
– Jag räddade grisen från att dö, säger statsministern till Aftonbladet.

Jaha. Kul för Smulan, men de andra då? Rutger och Jock och Engla och B134 och D6678 och AU-21-99 eller vad de nu heter. De som massproduceras i köttindustrin för att vi ska ha nåt smaskigt att smeta senap på till julmackan. Var de inte tillräckligt söta? Var de hormonstinna, feta och glåmiga och förtjänar att slaktas?
Tror du att du får gratispoäng nu, Reinfeldt? "Det spelar ingen roll hur många djurskyddsmyndigheter man lägger ner bara man blir fotad med en söt liten gris före jul?"
Nja. Det går inte hem hos mig i alla fall.

torsdag, december 21, 2006

Lucka 21 - Älskade parodi

Jag gillar parodi och satir. Rätt hanterat är det strålande humor, skickligt balanserat är det ett politiskt statement.
Sönderspelade låtar blir väldigt ofta parodierade. James Blunt - You're beautiful finns till exempel i många, många varianter. Dagens lista visar tre exempel:

1. Bäst alla kategorier är Sissela Benns version som Filippa Bark.

Fler Filippa Bark-videos hittar du här.



2. It's bloody cold




3. MADtv:s Nicole Parker.


För den som mot förmodan inte tröttnat på orginalet kommer det här:



Franska flinka fingrar

Gillar du förresten animation så har du en del att hämta här.

Drogade möss visar synapsstimulans

Är du intresserad av hur olika droger stimulerar hjärnan? Hittade en snygg sida som förklarar de kemiska och neurologiska funktionerna bakom våra vanligaste droger.

Att vara Peder Lamm

Nu ber Peder Lamm om ursäkt. Biter mig lite i läppen för att inte skriva "vad var det jag sa" angående det där med affekten. Vad gäller Peders nya, trevligare, slingrigare brev, säger jag bara: Nja. Det räcker nog inte, Peder. Bortförklaringarna var av det mer krystade slaget, och argumentationen läcker som ett såll. Well well, bra försök i alla fall.
Vill du veta hur man skriver ett vänligt och intelligent dissningsbrev, lär av Horace Engdahl.

Hur nutidsorienterad är du?

DN:s nutidstest är ett bra mått på hur väl man följer med i samhällsfrågor. Uppdateras ganska ofta också, och tar med både högt och lågt. Superlätta frågor blandas med helt omöjliga. Idag hade jag fem rätt av sju. Missade det chilenska palatset och ABB-höjdaren. Attans.

onsdag, december 20, 2006

Lucka 20 - Älskade noja

Inspirerad av Mats och Micke kommer dagens julkalenderlista att handla om nojor. Konstiga, irrationella rädslor eller tvångstankar som sökt sig in i mitt liv.
Topp fem nojor jag lidit av någon gång i livet:

1. Snor.
Min kanske mest långvariga noja. Om någon är snorig om näsan är det allt jag kan se. Som liten delade jag in barnen i de snoriga och de inte snoriga. Det hände ofta att jag dagdrömde eller fantiserade om personer som plötsligt fick snorforsar till näsor. Det tvingade sig in i mina tankar, det där slemmet. Än idag är det obehagligt. Ett barn som stoppar en kråka i munnen kan traumatisera mig i veckor.
2. Frigolit.
Hatar frigolit. Ryser bara jag ska försöka skriva om det. Värsta sorten är den tjocka, porösa som sitter runt TV:n eller stereon i förpackningen. Gillar heller inte den typen man gör matlådor av, till takeawaymat. Där sitter det ju en liten flärp, så när man ska öppna lådan gnider den mot kanten hur man än gör och gaaaah!
Jag har även lite svårt att äta riskakor. Det är ju nästan som frigolit.
3. Prosit. (inte Snövits kompis)
Jag gillar inte när folk säger "prosit!" efter att jag nyst. Det hör förmodligen ihop med noja 1. Att nysa = spruta ut snor är ganska otrevligt, och jag vill helst inte att folk uppmärksammar det med ett glatt tillrop. Det är ju helt sjukt egentligen, tänk om vi skulle ha ett litet artighetsord för folk som fiser? *bröööl* Halleluja! *fsssss* Mazel Tov! eller *prttttbrrr* Skål tamejfan?
Eller när jag rapar? Ska de runt omkring lyckönska mig eller gratulera mig eller skydda mig från faror eller vad det nu är man gör när man säger prosit? Knäppt. Jag vill helst att alla låtsas som om det aldrig hänt - ungefär som när man råkar lägga av en brakare i hissen.
4. Knäskålar.
Såna där typer som i högstadiet roade sig genom att visa för andra hur dom kan flytta runt sina knäskålar? Inga favoriter hos mig. Knäskålar är broskiga, känsliga, obehagliga ställen på kroppen. Jag får krupp av att höra berättelser om folks knän som "vikt sig åt fel håll" eller stackare som fått knäna krossade av baseballträn.
5. Undervattensvarelser.
När jag badar i sjöar eller andra vattendrag kan jag plötsligt få för mig att det simmar hungriga gäddor under mig som har spanat in mina tår. Eller att de där algerna som stryker sig mot mina ben egentligen lever och kommer att svepa sig runt mig och dra mig ner under ytan. Eller att okända sjöodjur helt plötsligt kommer att dyka upp framför båten när man är ute och ror.

Jag har också de där normala tvångstankarna att jag vill slänga i värdefulla saker i vattnet när jag går över broar, eller bara hoppa ut över relingen på färjan, eller "tappa" saker från balkongen.

När jag var liten hade jag också svårt för Ika i rutan. Kanske inte så att det kan räknas som en noja, jag såg det ju fortfarande (med skräckblandad fascination) men man såg ju vad som helst som var stämplat som barnprogram. Man tar vad man får liksom. Nån skrev nånstans att Ika Nord är min generations motsvarighet till Staffan Westerberg.

Peder Lamms strid med Böglobbyn

Nu har antikpojken Peder Lamm gjort bort sig ganska ordentligt.
Peder, Peder, att du inte lärt dig? Om man är en någorlunda offentlig person ska man aldrig, aldrig skriva brev i affekt till någon/några andra i offentligheten. Det är nämligen regel på kvällstidningarna att få fatt i brevet, slå upp det stort och skriva skruvade rubriker till.
I det här fallet med all rätt. Utdragen ur ditt brev till Böglobbyn-redaktionen är häpnadsväckande.
Jag undrar vad Olle Palmlöf skulle säga om jag gick ut och kallade honom pedofil eller nekrofil, eller om jag antyder att han tänder på getter?
Ja, det skulle nog Olle Palmlöf inte tycka så mycket om. Även om han gissningsvis inte skulle bli så upprörd över det, om det inte fanns något spår av sanning i anklagelsen vill säga. Men det avslöjar ganska mycket om dig, Peder Lamm, om hur du ser på homosexuella. (kille-kille, kille-get, kille-lik = lika illa).
Att bli utmålad som homosexuell är inte den bild jag arbetar för.
Inte? Det kan man ju annars tro, med rosa kavajer och lila-randiga skjortor och välslickad Tintinfrisyr och förkärlek för vackra ting och användandet av ord som...
Skämt åsido, vad programmet faktiskt gjorde var att "utmåla" din röst som något fjollig. Det kan du mycket väl bli sur över om du vill, men det är knappast anledning att riva upp mark för. Och absolut ingen anledning till att förolämpa en hel hög människor genom att tydligt deklarera att du inte vill ha någonting att göra med dem.
Okej, Peder, du har sagt ditt. Du har skrikit för full hals att du är hetero, du har tydligt berättat om din syn på homosexualitet. Fine. Kanske förväxlade redaktionen överklass-snobb-fjolligheten med bögfjolligheten. Det är lätt hänt.
Jag skulle då mycket hellre bli "beskylld" för att vara gay än för att vara en homofobisk överklass-snobb.
Men jag antar att det är en av många skillnader mellan dig och mig, Peder Lamm.

Andra bloggar om: , ,

tisdag, december 19, 2006

Lucka 19 - Älskade skräp-TV

Ja, eftersom jag haft en underskattad TV-lista, varför inte lista de överskattade också? Sämst just nu:

1. Martha, TV4. Konservativ, moraliserande smörja. Leds av en före detta fängelsekund vars största uppgift är att berätta för kvinnor hur de blir ljuva och behagfulla och skapar fläckfria hem.
2. Bingo Royale, SVT. Okej, jag har inte gett det här programmet en chans, men de få minuter jag sett av det har varit vedervärdiga. Helt outhärdligt. Och vad håller Mona Seilitz på med?
3. Det okända, TV4. Yada, yada, yada, skräp, skräp, skräp.
4. Ondska, TV3. Populistisk skrämsel-TV med bitvis pinsamt dåligt faktaunderlag.
5. The Tyra Banks show, kanal 5. Gapig talkshow med stundtals intressanta ämnen, som ofta förstörs av en forcerad programledare. Håll dig till Top Model Tyra!

P.S. House var bra idag. Nice.

Dagens skratt

Oh my God. Det här var roligt. Jag hade helt glömt den där visan!

Dagens sötchock

Hunden Spudgy är så trött så trött...

Filippa for president....s wife

Katrine Kielos skriver vasst och intressant om fenomenet och "tjejen" Filippa Reinfeldt idag.

Fotnot: Är det inte lite kul att vårt number one couple heter Fredrik och Filippa? Jag kommer osökt att tänka på kanal 5:s number one couple... Jag har dålig koll på grabbarna grus politiska referenser, men skulle nog nästan hellre se att de styrde Sverige än Mr och Mrs Perfect som gör det nu.

Bättre ensamstående mamma än två föräldrar?

Apropå mitt tidigare inlägg: Lesbiska nekas adoptera sina barn.

måndag, december 18, 2006

Barn sökes - Kärleksfulla pappor finnes

Såg just andra delen av TV4:s dokumentär Längtans tider. Missade första, men är glad att jag såg den här. Är just nu barnsligt förtjust i adoptionsberättelser och vi-har-väntat-så-länge-men-äntligen-berättelser, och det var ju en sån historia även här. Caroline och Björn hämtade sina tre fina, efterlängtade barn i Polen och levde lyckliga i alla sina dar. (Förhoppningsvis).
Men den kanske viktigare historien, den jag tänkte ta upp här, var den som berättades parallellt. Den om Robert och Fredrik Skoglund.
Det här är deras berättelse:

Robert och Fredrik Skoglund träffas för nio år sen, blir kära efter några års vänskap och gifter sig 2002. Som för många andra gifta makar kommer en längtan efter barn så sakta smygande.
2003, så fort lagen om homosexuellas rätt till adoption börjar gälla fyller de i sin ansökan. Och tänka sig! I februari 2004, som första homosexuella par i Sverige godkänns de som föräldrar av hemkommunens politiker. Lyckan är total. Kamerorna blixtrar och medierna visar stort intresse för den blivande familjen.
De vet att vägen är lång, och att hinder finns att besegra, men hur svårt det ska bli anar de inte, de där första veckorna.
– Det ska vara mycket leksaker och fina barntapeter, säger Robert och Fredrik till Sveriges Radio i mars 2004, och visar runt i sitt rymliga, barnvänliga hus. Då har paret vänt sig till Adoptionscentrum och är fortfarande hoppfulla.
Men det som följer därefter är: tystnad. Journalisterna har fått det de ville och ringer inte mer. Från Adoptionscentrum hörs inte ett ljud. Och de blivande papporna väntar och väntar.
Det visar sig att de väntar förgäves. Inget givarland accepterar Fredrik och Robert. Inget land vill ge dem ett av de föräldralösa, ensamma barn som väntar på ett hem.
Efter två år går paret Skoglunds medgivande ut. De måste ansöka på nytt. Börja om igen.
Så det gör de. För de längtar ju så. Och har ju väntat så länge.
Och skönjer de inte en attitydförändring i något givarland? Jo, kanske i Sydafrika. Och Sverige förstås, i Sverige finns inga lagliga hinder! Och så sa ju Maud de där fina sakerna på Pridefestivalen, om att trycka på givarländerna, och att jobba för att de verkningslösa lagändringarna faktiskt ska betyda något.
Så kanske kanske.
Om inte nu, så kanske nästa år.
Eller nästa.

Så vitt jag vet väntar de än.

Lucka 18 - Älskade doldis-TV

De stora amerikanska TV-serierna känner vi alla till. Men det finns faktiskt (jo, faktiskt!) andra produktioner också. Fem underskattade TV-program just nu:

1. Först och Sist, SVT2. Norsk pratshow, som underhållande blandar tungt och lätt.
2. Ett herrans liv, Kanal5. Skämmes ta mig fan att den enda kvinna de tycker är intressant nog att intervjua är Victoria Silvstedt. Men men, Fredrik och Filip är söta och spännande i all sin genanta fumlighet, och lyckas allt som oftast visa upp nya sidor av intervjuobjekten. Även om man ibland bara vill gömma sig under en kudde så pinsamt det är.
3. Gokväll, SVT2. Klassisk mys-TV. Tryggt och säkert.
4, Förkväll, TV4. Ett av de mest utskällda programmen i år. Men dåligt är det faktiskt inte. Inte nu, när programledarna hittat sina roller och känner sig tryggare. Visst, det är inget jag sitter klistrad framför, (jag är nästan aldrig hemma då) men som förkvälls-trevnads-snackis-TV fungerar det alldeles utmärkt. Sen avgudar jag ju Carina Berg. Det hjälper till förstås.
5. Studio 24, SVT24. Mycket skräp. Men när det är intressanta ämnen är det ett av få forum med plats för ordentliga samtal, utan den sedvanliga snuttifieringen. Ska läggas ner nu.

Fotnot

TV4:s hemsida söker de nya medium till De okända. "Har du gåvan? Drömmer du om att arbeta som medium i tv? Maila oss!"
Jag skulle vilja se hur inkorgen kopplad till den adressen ser ut...

Person of the Year

Jag är Årets Person. I alla fall enligt Time.

Åh, tack! Det kom så oväntat. Det är ju en ära bara att bli nominerad. Det här är en fullständig överraskning, men jag har ändå förberett en liten lista på folk som jag vill tacka. Det vore ju förargligt att glömma någon.. Hehe.. äh.
Jag vill tacka...
Jaså? Du med? Är du också Årets Person? Och du också? Säger du det.

Skämt åsido, bra val. Makten finns i bloggen, i YouTube och Myspace. Välkommen till vår värld.

söndag, december 17, 2006

Lucka 17 - Älskade animation

Animation är en trevlig konstform. Dagens lucka tillägnas därför denna skaparteknik.
Mycket nytt och bra har kommit de senaste åren, dumt att försöka räkna upp några titlar, men Glenn the Great Runner av Anna Erlandsson är ett bra exempel, vann en Guldbagge 2004.
Klassiker finns förstås också, som Burtons fantastiska Nightmare Before Christmas.

Här kommer två söta animerade småfilmer som jag hittat på sistone + en annan Tim Burton-klassiker.

Kiwi


Sugar baby love - Live long enough to find the right one

(heteroversionen finns här)

Vincent


Passar också på att skicka ut en efterlysning: Som barn blev jag skrämd från vettet av en ytterst obehaglig tecknad film som visades på TV. Jag minns inte vad den hette, men den handlade om en pojke som är på ett nöjesfält, och som vinner en stor tygpanda i ett stånd. Den där pandan visar sig vara en sällskapssjuk, klängig, obehaglig typ och förföljer honom sedan genom hela nöjesfältet. Jag vet inte om den var menad för barn - jag har svårt att tänka mig det eftersom jag minns den som suggestiv, mardrömslik och genomsyrad av en krypande ångestkänsla. Men det kanske bara var jag. Detta skulle alltså vara sent åttiotal, möjligen tidigt nittiotal. Någon som känner igen den?

Animera mera!

lördag, december 16, 2006

Lucka 16 - Älskade julklapp

Det börjar lacka mot jul på allvar nu, och julklappshetsen är inne i sin peak. I dagens julkalenderlucka tänkte jag därför göra en lista på julklappar jag skulle vilja ge bort - självklart med tillhörande rim.

1. Till Christer Fuglesang - en brevkurs i origami.

när du nu båda fötter på jorden fått
och insett att ditt livsmål du uppnått
att det du väntat på i hundra år
nu är över, bara minnet består
du kanske tänker, vad gör jag nu?
bara mata duvor och va med min fru?
då har jag hört att det här ska va
en tusenårskonst att bemästra bra
ett nytt projekt att attackera
för dig som behöver något mera

2. Till Idol-Markus - en dag på spa

åh vad jag hoppas att skivan du gjort
låter som du, fint och stort
men lite tid och andra bestämmare
tror jag verkar som personlighetshämmare
så ta dig en extra spa-dag att vila
då kan du på din EGEN skiva fila

3. Till översvämningsdrabbade västkustbor - Operaskivan O Sole Mio

jag förstår att det kanske jobbigt varit
men har ni försökt med gondoler farit?
prova! och lär er sjunga denna bit
så kanske turisterna hittar hit
och även om tronen inte är ledig
tar ni över sitsen som Sveriges Venedig

4. Till Britney Spears - en businessportfölj

nu när du är av med barlasten
slipper den där Fedex-masten
you go girl och gör karriär
gå i nån skola, se och lär
ta inte efter Paris alltför mycket
skvallrarna pallar inte trycket
och om papparazzin inte dollar ska få
är det säkrast att behålla trosorna på

5. Till Tomtemor - ett tomteskägg

nu har du slitit ett långt långt år
här får du så ditt ansiktshår
för om man in i julstöket spejar
står mor och barn och putsar och fejar
men när stjärnan ska sättas i toppen
då kommer han, han med snoppen
den som alltid hela äran tar
det är självklart tomtefar
så om man vill ha status och högre lön
verkar det bästa va att byta kön

Fler kanske kommer närmare julafton.

Andra bloggar om: , , ,

Luuk is in da house

Såg Hos Jihde ordentligt för första gången idag. I alla fall delar av det. Måste erkänna att jag har lite svårt för Jihde, det är mycket med honom som är bra, men det är mycket som går överstyr ibland också. Men vad gör det med en sån ypperlig gäst som Peter Jöback. Jöback var öppen och personlig utan att bli privat, glad och bubblig och bjöd på sig själv. Jag föll nästan tillbaks till gamla takter.
Och när sen Kristian Luuk är hemlig gäst... Vilken lyckträff. Luuk bjöd på en kysskupp som kvällstidningarna kommer att gotta sig i, ett musikalshownummer med Jöback, skjutjärnsintervjuade programledaren, och slängde på slutet in lite armbrytning. Underhållning på hög nivå.
Jag längtar till melodifestivalen.

Andra bloggar om: , ,

Vem fan är Nisse Hult?

Några små tankar om SVT:s temakväll om lördagsunderhållning.

  • Jag är kär i Anders och Måns. Inte var för sig, men tillsammans. Så söta och fina och bra.
  • Karin Falck är en utsökt vacker kvinna. Som ung var hon en Audrey Hepburn-kopia. Titta själv i det här klippet, så får du också se en ung Arne Weise.
  • Så underbart att få se hela Estrad-sketchen med sällskapsspelande Krook, Ekborg, Bergqvist och Grönberg. Den är rolig även idag. Och Margareta Krook, vilken kvinna.
  • Nä, det var nog inte bättre förr. Även om det inte alltid är bra nu.
  • Vem tar vem var ett gräsligt program. Jag rodnar över hela kroppen när jag ser det.

Sen såg jag inte mer för jag fastnade i Jidhes intervju med Peter Jöback. Mer om det i nästa inlägg.

Kräks du på jullåtarna?

Sambon kom hem med en nykomponerad, alternativ julskiva. Omslaget kan beskådas här nedan. Låtlistan är som följer:

01 Winter Wonderland - Macy Gray
02 Christmas Time - Smashing Pumpkins
04 Önska dig en stilla natt - Bo Kaspers Orkester
06 X-mas in february - Lou Reed
07 White Christmas - Moses
09 Don't mess with tända ljus - L Pearl vs Triad
11 Staffan var en stalledräng - Plastic Casio Band
12 Winter Killing - Stina Nordenstam
13 Den tragiska historien om tomten, näcken och den svarta madam - Lars Demian
14 God Glögg - Plocka Päron vs Androgynerna
15 Blue Christmas - Eilert Pilarm
16 O Holy Night cha cha cha - Bravo Combo
17 Pyhä Lucia - Edu Kettunen

(En "julskrutt" är för övrigt vår benämning på en uttjänt julgran, med bara barrlösa, tufsiga grenar kvar.)

Andra bloggar om: , ,

Kristian Lundberg gör en byracka

Lundberg ber om ursäkt. Recensenten som sågade en bok som inte skrivits. Nu menar han att texten var ett misstag som inte var menat för publicering. Det var en "omfångsberäkning".
OK. Om detta vill jag säga två saker.

- Ursinninga hatmejl med personliga påhopp bör ingen få på grund av en sak som denna. Jag begriper fortfarande inte hur människor kan bygga upp så mycket hat och ilska inom sig och dessutom ta sig rätten att kommunicera detta till personen i fråga. Obehagligt. Han gjorde ett misstag och jag kan kalla det oprofessionellt, men att skriva att han är lönnfet, vill våldta barn och borde gasas? Que?

- Ointelligent misstag, mycket intelligent svarsbrev. Har ni läst det? Det där om pudeln, schäfern och byrackan är genialt. Han bagatelliserar också skickligt sitt eget misstag och flyttar över fokus till en större fråga. Snyggt. Jag blir genast mycket mer välvilligt inställd.

Ursäkten godtagen. Fast nu är det väl inte jag som ska säga nåt om detta egentligen, utan Britt-Marie Mattsson. Och där är nog de flesta broar brända.

fredag, december 15, 2006

Lucka 15 - Älskade nostalgimusik

Jag gillade nostalgi-TV-listan, och nostalgibegreppet är värt att bredda lite. Dessutom blev jag lite inspirerad av min värmande musiklista, så varför inte lite nostalgimusik? Dagens lucka avnjuts kanske bäst om man har vissa referenspunkter gemensamma med mig - man bör till exempel vara född 75-85 eller så, och kanske vara mer åt pojkbandshållet än MC Hammerhållet.

Dagens julkalenderlista: Nostalgimusik som du kanske glömt - eller förträngt - eller vårdar ömt i ditt hjärta och fortfarande lyssnar till i smyg.

1. New Kids On The Block. Dom kunde sjunga OCH dansa. Och så var dom snygga. Jag var elva år och dödligt förälskad i Jonathan Knight.



2. Bryan Adams. Tryckarlåten nummer 1.


3. Ebba Grön. "Die Mauer" var vår klasslåt, vi sjöng den jämt. Den här har man dansat till några gånger också.


4. Twisted Sister. Älskade den här låten. (Fast jag trodde dom sjöng "We're not gonna take it, no, we ain't gonna take it, we're not gonna take it, Ellinor!)


5. White Lion. Den här låten tyckte jag var världens bästa när jag var 13. Hjälp.


6. Marky Mark. Han var lillebrorsa till Donnie i NKOTB. Bara det var värt att trycka på "record" på videon för.


7. East 17. Dom kunde inte tävla med New Kids, inte heller med Take That, men nån dunderhit hade dom allt.



8. 4 non blondes.


9. Richard Marx. När jag fick välja vilken låt jag ville från jukeboxen på fotbollscupen i Örnsköldsvik valde jag den här.


10. Tommy Nilsson och Tone Norum. En annan klassiker med Tommy hittar du här.

Bubblare: Kriss Kross, Dia Psalma, Culture Club, Dr Alban, Midi Maxi och Efti, Leila K, Anki Bagger, Troll, Haddaway, Army of lovers, Uggla och Just D.
Listan känns inte helt komplett. YouTube har vissa brister när det gäller obskyr svensk pophistoria. Jag hittar till exempel inte The Pinks eller Niklas. Men men, man kan inte begära allt. Jag har ändå nämnt så många och glömt ännu fler.

Dömd på förhand

Hoppsan hejsan. Här har vi ännu en recensent som skriver utan att veta. Att såga en bok som aldrig blivit skriven är nog inte det smartaste man kan göra. Vi minns väl alla Kerstin Hallert och hennes pinsamma blunder.
I den här historien är nästan recensenten Kristian Lundbergs egna uttalande det mest anmärkningsvärda:
– Jag har gjort mig lustig över Britt-Marie Mattsson på förhand eftersom jag tycker så fruktansvärt illa om henne. Men vi får hoppas att boken kommer ut så jag får chansen att såga den på riktigt, säger han till tidningen Svensk Bokhandel.

Tjena. Han verkar ju ha en professionell inställning till sitt yrke.
Måste vara skönt för Britt-Marie Mattsson och alla andra författare där ute att veta att ens verk bedöms utifrån sig självt, och att åsikter inte färgas av förutfattade meningar eller fördomar om upphovspersonen.

(Jaja, jag vet, en recensent påverkas alltid av förutfattade meningar. Recensenter är också människor. Men lite integritet kan man väl ändå begära av folk som har betalt för att tycka.)

Avslöjande

Fotbollsfrun är ute ur garderoben.
Ska bli spännande att se om hon är lika vass och utlämnande nu när hon är outad.
Jag hoppas det - men det är inte så lätt att spy ur sig sanningar (och osanningar) när hela världen ser ens nuna.

Sverige, Sverige älskade land

Ni såg väl premiäravsnittet av SVT:s världens modernaste land? Om inte, gör det. Det känns som om det tillhör allmänbildningen, även om Fredrik Lindström inte presenterar så många fakta och inte ger så många svar. Bara diskussionen i sig känns hälsosam. Och tonen i programmet är utmärkt.

Det gjorde du bra Hjalmar.

Passa på att göra lagom-testet också. Jag blev 78 procent lagom. Hur man nu ska tolka det.

Andra bloggar om: , ,

torsdag, december 14, 2006

Lucka 14 - Älskade musik

Nu börjar det bli mörkt och ruggigt på riktigt, och utan snön som lyser upp behöver vi nog lite värmande musik. Därför har dagens lista i julkalendern musiktema. Go' och tröstande livemusik, en topp tio som värmer själen:

1. Eva Cassidy - Somewhere over the rainbow. Live från Blues Alley. En sångröst som tystnade alldeles för tidigt.


2. Ben Folds - The luckiest. Hoppa fram ca 2.30, det är nån störande australiensare i början.



3. Antony and the Johnsons - Your are my sister. Live från London.



4. Bob Marley - Redemption song.



5. Kelly Clarkson - Beautiful disaster.


6. Imogen Heap - Just for now. Här bygger hon upp låten helt ensam, med bara sin röst och sin kropp, live. Galet imponerande.


7. Laleh och Stefan Sundström - Han tuggar kex. KASS kvalitet, men låten är så bra så bra.


8. Dolly Parton - I will always love you.


9. Cranberries - No need to argue.



10. Simon and Garfunkel - The sound of silence.



Gott och blandat blev det... Kanske inte de allra bästa versionerna eller inspelningarna, men känslan kommer fram i alla fall.

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Givmilda nordbor

Getter är tydligen populära att ge bort. Typiskt västerlänningar att vilja döva sitt dåliga samvete i juletid.
Nåja, nu ska vi inte vara så cyniska. Kampanjen ska man inte se ner på, kul idé, och smart med så konkreta saker. Det funkar nog. Fast det är ju trist att vi ska vara såna att vi hellre ger bort fotbollar än HIV-test och sjukförsäkringar.
Köp kondomer eller en flock höns själv vettja.

Andra bloggar om: , ,

onsdag, december 13, 2006

Lucka 13 - Älskade jultecken

Idag är det Lucia och allt - så en julig kalenderlucka är väl på sin plats. Här listar jag tio säkra tecken på att julen är annalkande:

1. Bloggvärlden fylls av fallande snöflingor, änglabilder, julkulor och animationer av brinnande ljus, snögubbar, smällkarameller och tomtar och mest av allt av fetstilta, kursiva, understrukna OCH färgglada julhälsningar i versaler.

2. Coca-cola gräver fram sin urfrejdiga julreklam och försöker lansera sig som ett gemytligt, genuint litet familjeföretag som slår ett slag för "the good old days". Äckligt uttänkt kommersiellt, särskilt med tanke på att det fungerar. Det är ju julstämning i den där jävla trudelutten.

3. Man hittar Klas julsaga igen. Inte i klass med Karl-Bertil, men ändå mysig på nåt sätt. Och snygg.

4. Artister försöker febrilt krama ur några extra kronor ur lydiga konsumenter genom att göra jullåtar. Vissa kör sin grej rätt igenom och då kan det funka, som för Tyskarna från Lund och Peter Jöback. Men för dom flesta andra blir det rätt kasst.


5. Sveriges elförbrukning ökar med ca 175 procent.

6. TV-kanalerna börjar febrilt köra sina trailers för "Ensam Hemma", "Ett päron till farsa firar jul" och årets variant av "A Christmas Carol".

7. Ohyggligt många reklamslogans är plötsligt på rim.

8. Storföretagen börjar lansera alla möjliga produkter med nån sorts julkoppling. Vad sägs om det här micro-julbordet? Praktiskt eller bara sorgligt?

9. Den vanliga organisationshetsen börjar. I moderna familjer är det många som ska hälsas på under ganska få dagar. Far- och morföräldrar, svärföräldrar, styvföräldrar, mostrar, kusiner, helsyskon, halvsyskon, plast-styv-låtsas-bonussyskon och tant Olga. Till slut inser man att den lugna julhelgen som var tänkt som avkoppling med familjen har ett schema bokat in till sista halvtimmen.

10. Det börjar bli kallt, ungefär samtidigt som man tappar bort sina nya fina skinnhandskar. Snyft.

Andra bloggar om: , , ,

En skön film

Klassiker på SVT1 just nu: Nyckeln till frihet.

Fjuckby - the place to be

Apropå Älskade ortsnamn fick vi ett roligt pressmeddelande från en nyhetsbyrå idag:

"Invånarna i Fjuckby, Uppsala, är trötta på att förknippas med "könsrelaterade aktiviteter" och kräver att stavningen av ortsnamnet ändras till "Fjukeby".
"Namnet väcker löje, retsamhet och munterhet hos allmänheten, vilket leder till känslor av leda, pinsamhet och betingad skam hos ortsborna", står det i skrivelsen till Lantmäteriverket. Lantmäteriverket begär nu yttranden från Institutet för Språk och folkminnen samt från Riksantikvarieämbetet.
Ett beslut i frågan kan bli vägledande även för ett antal andra orter runt om landet med tvetydiga sexuella associationer, som ortsborna hänvisar till i sin skrivelse. Bland dessa: Onansbygd, Flateby, Rumpsjön. Lem, Bögholmen. Muslickberget, Knulfjället, Ballekkåtan och Kukasjärvi."


Fjuckby. Jag tyckte det var ett fantastiskt bra namn.

H sa det

Årets bästa kommentar om Linda "Bionda" Rosing:

saom: Ja, hon kallar sig ju för Bionda nu.
H: Va?? Är det sant?
saom: Ja. Bionda.
H: Ja, hon har ju alltid varit lite... beyond.

tisdag, december 12, 2006

Lucka 12 - Älskade djur

Så här dags i julkalendern är det väl hög tid att titta lite närmare på människans bästa vänner. Då pratar jag inte bara om hundar - djurvärlden är bra mycket mer intressant än så. Förbered er på en sötsliskgullesnutteplutt-chock i bästa kvällstidningsstil.

Topp tio sköna* figurer i djurvärlden:

1. Lama. The picture says it all. Men bara det att den spottas? Nice.















2. Panda. Som gjord för att krama. Kanske just därför inte direkt tagen på allvar. Nu är dom för få, på grund av puckade människor. (Kolla tungan!)




















3. Dikdik. Bara namnet är värt en plats på listan. Sen är det ju även jordens kanske sötaste djur. Snacka om rådjursögon. (Fast det är faktiskt en sorts antilop).














4. Katt. Mitt favoritdjur måste ju vara med. Finns hundra bilder att välja på men det får bli den här.














5. Säl. För att man bara vill klappa den. Och för att jag VET att den är ett jätteproblem för yrkesfiskarna, men det är faktiskt inte sälens fel. Den är ju bara hungrig.














6. Igelkott. För att den alltid har taggarna utåt men egentligen är mjuk och tycker om mjölk. (Men ge den hellre vatten om du vill vara snäll). Foto: Sean Soznik.














7. Pingvin. Den som sett "Pingvinresan" vet vad jag pratar om.



















8. Utter. Också ett snyggt namn på ett djur. Och vilket djur som helst som kan se så jag-är-snyggast-och-bäst-och-fiiiinast-och-förtjänar-att-heta-von-Snobelhoben-eller-nåt-liknande ut på bild är värd en placering på listan.














9. Gris. Underskattat djur. Den här stjärnan verkar gilla dom i alla fall.















10. Fisk. Buntar ihop dem alla till en enda listplats. För att vissa är färgglada och söta och andra är grå och ohyggligt fula. Foto: Shelley Sanders.















* notera: inte de allra skönaste. En sån lista skulle kräva mer tankekraft och research. Här är tio sköna.
Bilder från Cute Overload, tack för det.

Udda typer

Gillar du listor så finns det även en här: 10 Most Bizarre People on Earth.

måndag, december 11, 2006

Lucka 11 - Älskade blogg

Dagens lucka i julkalendern innehåller bloggtips. För dig som vill ha lite underhållande läsning i julhelgen. Topp tio bästa bloggarna just nu:

1. Brudens blogg om brudar
Vilket språk. Vilken humor. Vilken brud.

2. Läget just nu
Välskriven populärkulturblogg. Vi verkar ha rätt lika smak också.

3. Tolvårsliv
För att det är bump. Hon är cool.

4. Att vara Alex Schulman
Varför? Därför!

5. Tjuvlyssnat
Bara ett måste, även om hypen och förälskelsefasen är över.

9. I'm so modern that everything is pointless
Darling cherry med skönast bloggnamn. (Namn-tvåa efter smarta "dyslesbisk")

7. Antigayretorik
Som ett uppslagsverk när det gäller HBT-debatt.

6. Ye olde blog in
Marie Fjellborg skriver sånt som jag önskat jag kom på först.

9. Fotbollsfrun
Rak, rolig och spottar ur sig blogginlägg i ett vansinnigt tempo.

10. SVT Nöje
Fantastiska lika-som-bär. Uppdaterar lite för sällan för att hamna högre på listan.

At the top of my head så jag har förmodligen glömt några jättebra, sorry för det i så fall.

Dom sämsta bloggarna tänker jag inte namnge, men på den listan hamnar alla bloggar som:
- bara uppdateras en gång i månaden eller ännu mer sällan
- bara innehåller dåligt skrivna och osjälvupplevda sexskildringar
- bara innehåller inlägg som "idag var jag och fikade. det var gott."
- är översållade av änglar och hjärtan och stora bokstäver och fetstil och understruket och kursivt samtidigt, och olika färg på alla textstycken och massor av utropstecken och kedjebrevsämnen och PUSSSARRR Å KJAMAJJJ!!?!
- innehåller främlingsfientligt och/eller homofobiskt material

Andra bloggar om: , ,

Sött sällskap

Jag önskar mig en sån här i julklapp:

söndag, december 10, 2006

Lucka 10 - Älskade Nobelfest

Noterat från Nobelfesten 2006:

  • Jens Lind gör underbara nedslag i verkligheten. Vilken humor att Sankt Görans huvud inte fick plats på väggmosaiken i Gyllene salen.
  • Var inte det mesta av dansunderhållningen mesigt och intetsägande?
  • Magdalena Ribbing stod med näsan så högt i vädret att hon sträckt nacken om det inte vore för många års träning.
  • Magdalena Ribbing försökte inte ens dölja sin förskräckelse när Alexander Norén använde ordet "pinka" när de pratade om huruvida personer ibland ursäktade sig och gick från borden. "Nej, men Alexaaaander" sa Ribbing genom näsan. Och passade på att flika in att de lite finare människorna vid honnörsbordet minsann aldrig behövde ursäkta sig.
  • Katarina Sandström var strålande vacker.
  • Fredrik och Filippa Reinfeldt såg ut att trivas som fiskar i vatten.
  • Det känns lite absurt att man samlar ett gäng framgångsrika forskare och vetenskapsmän, erkända författare och andra ur kultureliten, kungligheter, toppolitiker, ja gräddan av vårt intellektuella samhälle - och sen ägnas huvuddelen av kvällen till att kommentera vad den kvinnliga delen av sällskapet (som i många fall är där i egenskap av hustru) har på sig för kläder och smycken.
  • Men absurt eller inte - det är svårt att motstå glamouren och voyeurismen i att få ta del av detta spektakel. Jag såg ju stora delar av sändningen, i år igen.
  • Drottning Silvias japanska kreation var fantastisk.
  • Könsfördelningen bland pristagarna var förstås skandal - bra att ämnet berördes även mitt i festligheterna.
  • Orhan Pamuk verkar vara en mycket diplomatisk man. Spännande att anses vara en så viktig politisk röst utan att själv alls ha det som syfte. Läskigt att länder har lagar som gör det förbjudet att kritisera den egna nationen och dess invånare.
  • Jag blir alltid lika imponerad av mat- och serveringspersonalen. Jag skulle vara dödligt nervös.
  • Vilken fantastisk fjäder i hatten Nobelpriset är för Sverige. Mycket skickligt av Nobelstiftelsen att förvalta prisets status, och till och med öka värdet av utmärkelsen.
  • Avskaffa monarkin. Inget glitter och glamour i världen kan rättfärdiga det grundläggade oacceptabla i principen. Kungahuset står förmodligen för en ovärdeligt betydande PR för vårt land, och det råder ingen tvivel om att de är skickliga på sitt jobb, men det har ingen betydelse. Jag har träffat och intervjuat Kronprinsessan Victoria - om henne kan jag bara säga ett ord: Professionell. Oerhört professionell. Som en vandrande PR-docka med oklanderligt uppträdande. Log, vinkade, konverserade artigt med mig och la mitt namn på minnet, behöll lugnet trots en kaotisk situation och lät sina livvakter ta konflikter och stök. Tillmötesgående, trevlig, vältalig. Som ett skal av väluppfostran och skolning. Imponerande - men likafullt en del av ett omodernt, orättvist, orimligt system.

lördag, december 09, 2006

Lucka 9 - Älskade nostalgi-TV

För att öppna dagens lucka - klicka här.

(Tidsbrist...)

fredag, december 08, 2006

Being Bionda

Jag hade inte tänkt kommentera det här, men det är nästan så att jag måste. Har ni sett Biondas video? Linda "Bionda" Rosings debutvideo? Den ligger ute på Aftonbladets hemsida. Jösses. Nä, jag kan inte. Det känns som att sparka på nån som ligger. Det finns förmodligen heller inget att säga om den som inte redan är sagt. Titta själva istället.

PS 1. Linda hur tänkte du? Du som skulle lansera dig som nåt annat. Vilken helomvändning.

PS 2. Det är olika reklambanners som rullar, men när jag tittade på videon första gången blinkade hela tiden en banner i nederkant med texten Vill du ha större läppar? Humor. Jag kan säga att det är det sista jag vill efter den där visuella upplevelsen. (Hon är ju så snygg egentligen, varför blåsa upp överläppen till blåsfiskproportioner? Nåt jag aldrig kommer att förstå).

Lucka 8 - Älskade annons

När vi öppnar dagens lucka i julkalendern hittar vi några exempel på annonsplacering när den kanske inte är som allra bäst.

1.

2.

3.
4.
5.

Det är sexigt att betala TV-avgift

Den allra hetaste och ivrigaste TV-avgiftsdebatten har väl kommit av sig lite, efter den hysteriskt roliga men lite skrämmande minister/radiotjänst/polisanmälan/oj-vad-många-som-kom-på-att-dom-ville-betala-cirkusen.

Men jag ser ändå lite då och då hur det klagas på detta system, och som public-serviceförespråkare kan jag inte låta bli att bli lite ledsen och bekymrad.
Eftersom debatten känns lite ensidig ibland måste jag vara lite stiff här och stoppa in några argument FÖR TV-avgiften:
Tanken med TV-avgift är att göra det möjligt för Sverige att ha Public Service-TV. En icke-kommersiell, allmännyttig TV i publikens tjänst. Att göra det statligt finansierat vore inte bra - då skulle vi sitta i händerna på politikerna (dom vi ska granska kanske mest av alla) som skulle ha makt över att höja/sänka skatter och kunna strypa våra tillgångar.
Vårt uppdrag är att vara fria och oberoende och tydligt ta ställning för demokratin. Nåt som inte gäller för de kommersiella kanalerna - dom har enbart sina annonsörers intressen att ta till vara, och där är det tittarsiffror som gäller.
Nåt sorts pay-per-view-system skulle innebära att även SVT-kanalerna blev beroende av tittarsiffror och av att så många som möjligt vill teckna abonnemang. Det skulle betyda att vi får svårt att göra smala program, riktade till en liten publik.

Ett vanligt argument är att man inte vill betala för nåt man inte vill ha, och det förstår jag. Men jag tror på solidaritet. Att vara med och betala för allt det där som några andra vill se - och förhoppningsvis hitta några egna favoriter också. Och förstås stödja oberoende maktgranskning och demokrati.

Visst finns det en hel del att ifrågasätta, varför är till exempel avgiften knuten just till TV-innehavet? Men en TV-avgift är väl helt enkelt det bästa alternativet. Just nu i alla fall, vi får se hur länge det håller. Den nya generationen kommer att ha helt andra medievanor och en helt annan syn på TV-tittande, så en förändring måste nog till.

Jag tycker att SVT behövs. Alla alternativ till kommersialismen behövs.

(Ber om ursäkt om argumentationen är aningen högtravande, men vad ska man förvänta sig av någon som pratar om den "nya generationen" när hon själv uppnått den respektingivande åldern av 25 år.)

torsdag, december 07, 2006

Lucka 7 - Älskade Douglas Adams

Dagens julkalenderlista blir en onumrerad sådan. Jag har valt att kalla den: Älskade Douglas Adams och den är, föga överraskande, en hyllning till den brittiske författaren Douglas Adams. Adams gick bort alldeles för tidigt i maj 2001 och är mest känd för sin trilogi (på fem böcker) Liftarens guide till galaxen.
Nästan lika bra, och kanske viktigare, är boken "Last chance to see" eller på svenska "Sista chansen" som han skrev tillsammans med zoologen Mark Carwardine. Det är en bok om utrotningshotade djurarter skriven i resereportageform. Gripande, engagerande och hysteriskt rolig. Läs den!

Douglas Adams skrev tillsammans med John Lloyd även ordböckerna "The Meaning of Liff" och "The Deeper meaning of Liff". Dom tänkte så här: Det finns massor av situationer, upplevelser, känslor och föremål som inte har ett eget namn. Samtidigt, så är världen full av ord som inte har nån annan funktion än att sitta på en skylt och peka mot en plats. Så varför inte föra samman orterna med dom ordlösa företeelserna, så kan även platsnamn göra en större insats i samhället?

Tio favoriter ur The Meaning of Liff, A-K

Aasleagh (n.) - a liqueur made only for drinking at the end of a revoltingly long bottle party when all the drinkable drink has been drunk.

Abilene (adj.) - descriptive of the pleasing coolness on the reverse side of the pillow.

Ahenny (adj.) - the way people stand when examining other people's bookshelves.

Corriearklet (n.) - the moment at which two people, approaching from opposite ends of a long passageway, recognise each other and immediately pretend they haven't. This is to avoid the ghastly embarrassment of having to continue recognising each other the whole length of the corridor.

Dipple (vb.) - to try to remove a sticky something from one hand with the other, thus causing it to get stuck to the other hand and eventually to anything else you try to remove it with.

Dorridge (n.) - Technical term for one of the lame excuses written in very small print on the side of packets of food or washing powder to explain why there's hardly anything inside. Examples include "Contents may have settled in transit" and "To keep each biscuit fresh they have been individually wrapped in silver paper and cellophane and separated with corrugated lining, a cardboard flap, and heavily industrial tyres."

Glinsk (n.) - a hat which politicians buy to go to Russia in.

Goosnargh (n.) - something left over from preparing or eating a meal, which you store in the fridge despite the fact that you know full well you will never use it.

High Offley (n.) - goosnargh three weeks later.

Kettleness (adj.) - the quality of not being able to pee while being watched.

TV-tips

Reportaget om Bump sänds i sin helhet i Mittnytt ikväll SVT2 19.10 och i en kortare version i Lilla Aktuellt SVT1 19.00.

onsdag, december 06, 2006

Lucka 6 - Älskade World Wide Web

Dagens lucköppning då? Nej, jag har inte glömt min julkalender. Här kommer dagens lista: Älskade World Wide Web.

Internet har inneburit en revolution i kommunikation och har blivit en praktiskt taget oändlig källa till information. Något som visserligen har sina nackdelar, men en sak är säker: vi sitter inte längre helt i händerna på traditionella medieföretag och gatekeepers. Istället bildas till exempel nätforum, sammanslutningar av människor med liknande intressen som föder varandra nyheter och information. En utveckling som vi ännu inte sett slutresultatet av.
Det här innebär också att dom traditionella medierna ibland riskerar att hamna på efterkälken - en ny sits för vissa som det ska bli spännande att se hur dom hanterar.

Nåja, detta var egentligen en liten utsvävning för att leda mig in på det jag egentligen ville visa. Nämligen tre kvällstidningsnyheter som blivit nyheter enbart via den nya tidens villkor - och som jag hade hittat och sett innan kvällstidningarna gjorde det. Efterkälken var det ja.
En typ av journalistik som inte fanns bara för några år sen.

1. Nazisternas attack på Linda Bengtzing.
Slås upp som nåt sorts försök att svartmåla Bengtzing som nazist. Eller möjligen nåt sorts marknadsföringsknep från nynazisthåll. Hur dom nu kunde få den här roliga videon (som till och med varnar för sin sarkasm) till nåt sånt:



2. Svensk bebis gör skrattsuccé på nätet.
Skrattande William kunde ingen motstå. Skrattet som skulle till mormor och morfar i Örnsköldsvik nådde hela världen.



3. Nakenbilder ute på nätet.
Såna här rubriker ser vi lite nu och då i kvällstidningarna. Nu var det Idol-Cissi. Det här var lite intressant eftersom hon inte ens var särskilt upprörd, och det var hon själv som lagt ut bilden, men kvällstidningarna slår ändå på stora trumman.
Det var för övrigt en väldigt oskyldig bild, men jag publicerar den inte här eftersom det känns som ett beslut upp till Cissi Ramsby att ta.

Att vara en bump

Idag har jag träffat Bump. Hon är bra och söt och tuff. Man blir glad av henne. Fast lite ledsen också, för att hon inte fattar hur bra hon är. För att hon säger att allt möjligt konstigt är hennes fel fast det inte är det och att hon aldrig är nöjd med nånting hon har skrivit och att hon säger att hon inte klarar av saker som hon visst klarar av.

Fast å andra sidan sätter hon fast stora gula örhängen i klänningen bara för att dom är fina och har glittriga silverhjärtan i sängen som hon gillar att spegla sig i och svarar smart och vasst och enkelt på dumma intervjufrågor.
Som när vi pratar om att folk på nätet som läser hennes dikter inte tror på att hon är tolv, och jag frågar: "Men känner du dig som en gammal eller särskilt mogen tolvåring, eller bara som vilken tolvåring som helst?" och Bump svarar: "Jag vet inte hur det känns att vara tolv. Jag vet ju bara hur det känns att vara jag."

Åh så bra.

Bortförklaringens förlovade land

Jorås'att... Det var säkert så det var.

tisdag, december 05, 2006

Lucka 5 - Älskade Alex Schulman

Det kommer en tid i våra liv (då och då faktiskt) när vi stöter på människor som Alex Schulman. Dagens julkalenderlista blir därför att förklara de olika faser det är möjligt att gå igenom när man möter sådana människor. Listan den femte december har jag valt att kalla: Älskade Alex Schulman.

1. Skepsisfasen. När du först blir medveten om att Alex Schulman finns. Han är en kille som jobbar med media. Han har en blogg, som han inte vill kalla för blogg, och en tidning som heter Stureplan. Han bor på Östermalm. Det vet man ju hur de är.

2. Föraktfasen. Det vet man ju hur de är. Och efter att ha ströläst några blogginlägg får du alla fördomar bekräftade. Du inser snabbt vilken idiot Alex Schulman är. En pretentiös, verklighetsfrånvänd överklassvalp. Du ser bilden på honom där han smilar högdraget i sin lilla fluga och du ryser av obehag. Dessutom har han en bror som ser likadan ut, men du kan inte bestämma dig för om den ena är en förväxt variant av den andra, eller den andra är en förkrympt variant av den ena. Du kan för ditt liv inte förstå hur någon kan vilja läsa den där smörjan.

3. Nyfikenhetsfasen. Du kan för ditt liv inte förstå hur någon kan vilja läsa den där smörjan. Men många verkar göra det. Du hittar fler och fler som länkar till bloggen, fler och fler som beskriver den som "rolig" med "äkta humor". Vissa som hyllar den verkar vara vettiga människor. Hur kan det komma sig? Du börjar läsa lite noggrannare.

4. Förvirringsfasen. Du börjar läsa lite noggrannare. Och blir förvirrad. Vad menar karln? Du blir förbannad ibland och fnittrar ibland. När är han allvarlig, när skämtar han? Vad är ironi och vad är sanning? Hur ironisk är den uppenbara ironin egentligen? Är ironin så ironisk att den tar ut sig själv? Som dubbla negationer? Du börjar följa bloggen slaviskt utan att veta var du har honom. Men förvandlingen är igång. Du har börjat skratta.

5. Frälsningsfasen. Du har börjat skratta. Plötsligt ser du självdistansen, intelligensen, skärpan. Han har gjort en Ebba von Sydow i kubik  lanserat sig själv så stenhårt att det är omöjligt att misslyckas. Och han är rolig, han är jätterolig! Du kan inte förstå hur du tidigare kunde missuppfatta den uppenbara humorn. Visst, han kanske dissar fel personer ibland, och det kanske inte är alla skämt som går hem, och han kanske är lite för elitistglammig för din smak, men det mesta är genialt. Genialt. Du läser och roar dig kopiöst, bland annat åt alla inskränkta haters som är kvar på fas 1 och 2.

6. Jag vet inte vad nästa fas är. Jag har inte kommit så långt än. Kanske tröttnar jag, kanske dissar han en kompis så jag börjar avsky honom, kanske blir vi bästisar för livet. The future will tell.

Avslutande moralkaka: (Sjunde himlen-musik tack). Poängen är att dessa faser kan uppkomma på många andra plan och i samband med många andra människor du möter i din vardag. Och det kan vara viktigt att tänka på att fas fem ligger därborta nånstans, inom räckhåll, bara du öppnar upp och låter nyfikenheten komma fram. För det är bra mycket tråkigare att vara en av dom som fastnat som haters.

(Fast nån får gärna berätta för mig poängen med Karolina Lassbo  glamourprinsessan. För när det gäller hennes storhet i bloggvärlden är jag fullkomligt oförstående. Men men, smaken är som baken.)

Böglobbyn bättre än bra

Apropå föregående inlägg (som egentligen inte har någonting alls med detta att göra men ändå) så var Böglobbyn riktigt bra igår. Riktigt bra. Jag missade början, men det jag såg om det komplicerade ämnet pedofili/homosexualitet/gubbsnusk/sexualiserande av tonåringar/RFSL-bagage med mera var riktigt bra. Nyanserat, problematiserat, tydligt.

Blir lite småförbannad på att dom valde offentligt-sexprogrammet som första program. Korkat, korkat. Provokativt, visst, men är provokation det enda målet? Förmodligen ett av dom, men knappast det viktigaste. Hade det programmet kommit som nummer fyra i serien hade det inte alls uppfattats som så kontroversiellt. Då hade det varit tydligare att det gäller för just cruising-gruppen bögar och inte alla bögar. Att det var ännu en belyst aspekt av manlig homosexualitet. Nu satte det nån sorts standard, la ut riktlinjer, oavsiktligt definierade böggruppen. Risken är stor att nyfikna som såg programmet blev avskräckta och inte tittar mer. Tråkigt, tråkigt, och så onödigt.

Jag saknar nog Sverker lite ändå. Inget ont om den nya, han var söt, men han var inte bög när det var olagligt i Sverige att vara det.
Sen är det inget annat än skrämmande, skrämmande att vissa (se till exempel chatten efter programmet) inte verkar förstå det humoristiska i rödhårigadoptionsketchen, och den klockrena parallelldragningen till homoadoptioner. Jag säger det igen. Skrämmande.

Andra bloggar om: , ,

Snipp, snopp, snorum

Vilket galet snopp-program kanal 5 visade igår. Det var veckans avsnitt av Outsiders - ett freakshowprogram som känns obehagligt som fenomen, men som ibland kan vara generande intressant. Och igår var det med skräckblandad fascination man betraktade tv-apparaten. Manliga könsorgan så långt ögat nådde. Dom sträcktes och töjdes och stretchades och böjdes och tatuerades och brändes och piercades och förlängdes, och visades upp som underhållning i form av muppgestalter, surfingbrädor och atombomber. Dom blev sparkade på och spändes fast i selar till knän. Allt på bästa sändningstid.
Jag vet inte vad jag ska tycka om det. The Penis Puppeteers var underbara (jag skulle länka, fast min jobbdator tycker inte att jag får titta på såna sidor), skönt med lite avdramatisering av nakenhet och könsorgan. Penisförlängarmannen var sorglig, väldigt sorglig, även om han gjort nåt konstruktivt av sina komplex.
Knäa-min-pung-hårt-tack-mannen var mest obegriplig.
Det var väl jag-vill-smycka-min-penis-på-alla-möjliga-och-omöjliga-sätt-mannen som sa det bäst: Det är väl bara så att en kille har ett speciellt förhållande till sin snopp.

När gör dom ett snippa-program då undrar jag? Det är nog en bit kvar dit. Kvinnans könsorgan har ju inte ens ett vettigt namn än som är utbrett i folkmun.
Ojojoj, jag skulle vilja se ett par tjejer göra show av att göra lustiga figurer med sina blygdläppar... Då har väl jämställdheten nått långt.
Eller?

måndag, december 04, 2006

Lucka 4 - Älskade OS-grenar

Julkalendern tuffar vidare och dagens lista heter: Älskade OS-grenar

Topp fem nya vinterOS-grenar det skulle vara kul att se:

1. Konsthockey - en bedömningssport. Lagen döms både utifrån hur många mål dom gör och hur snyggt dom gör dom. Piruetter och paljett-trikåer ger extrapoäng.

2. Rodelbowling - det gäller inte bara att åka fort, man ska också slå ner så många käglor som möjligt under färden.

3. Backskytte - som skidskytte fast med backhoppning i stället. Kan medföra vissa säkerhetsproblem för åskådarna.

4. Skotervoltige - har faktiskt själv deltagit i en uppvisning i denna sport! Som voltigegymnastik på häst, fast på skoter i stället.

5. Längdcurling - åk längdskidor så långt du kan med fem curlingstenar i ryggsäcken.

Vad skulle du vilja se?

söndag, december 03, 2006

Lucka 3 - Älskade Kösverige

Dagens lista i saoms julkalender: Älskade Kösverige

Förutom folk som tränger sig före, folk som gör allt orimligt långsamt och det faktum att man alltid väljer fel, finns det också fler finurliga falluckor att trampa igenom i kösystemens förlovade land.

Topp fem mest frustrerande köfenomen. Jag börjar nerifrån för spänningens skull.

5. när man stått väldigt väldigt länge i en lång kö, så man hamnat nånstans i mitten, och det plötsligt öppnas en ny kassa, och alla bakom en springer dit, så man vips står sist igen. Visserligen har det ingen betydelse för hur lång kötiden blir, men det är ändå jobbigare att stå sist än att kunna vara lite nöjt halvvägs.


4. när man hamnar i telefonkö hos nåt företag med såna där talstyrda menyer, och mitt bland folk tvingas säga vissa nyckelord på ett absurt tydligt sätt. Jag känner mig alltid som en idiot när jag artikulerar "art-ond-e feb-ru-ari" eller "till Stock-holm" och försöker vara så begriplig som möjligt, och framför allt är det svåra att inte bli irriterad när automatrösten svarar: "Du vill åka till - Alingsås - den - tionde - september".


3. när man är supersuperhungrig och har jättebråttom och bara har en person före sig i kön till McDonalds och den personen glatt säger: "och så fem happy meal tack". Och så vet man att praktikanten där bakom disken omsorgsfullt ska vika fem kartonger och göra i ordning fem små individuella måltider och fem små ungar som inte kan bestämma sig för nånting ska välja vilken liten leksak dom vill ha.


2. när det är rea och extremmycket folk och det ringlar en enda lång kö till två eller flera kassor, och 90 procent av alla köande förstår att det är en enda kö som sedan delar upp sig på de olika kassorna och att detta är ett mycket rättvist och väl fungerande system, medan de resterande 10 procenten tänker: "varför står alla i den här långa kön när det är så kort kö till den där kassan?" och resolut kliver före ett tjugotal personer. Stressen är alltid lika total. Vem säger till, nån säger väl till, hon gick ju före, nån måste säga åt henne, ska jag också gå dit, nej det går ju inte, alla kommer att stirra och sen är det alltid nån som säger till, för det är det alltid, och personen i fråga blir antingen väldigt generad eller väldigt sur. Båda sakerna är jobbiga. Och sen har man förflyttat sig ett halvt steg framåt och man vet att denna procedur kommer att upprepas om och om igen ända tills man är längst fram.


1. när man släpper före sig en liten tant eller farbror som bara köper ättika och en rova, och känner sig urnöjd med sin goda gärning trots att man håller på att missa bussen, och kassören börjar med att säga: "vet du vad den här kostar..?" och det vet förstås inte den söta lilla tanten eller farbrorn och så måste kassören gå och titta och sen vill tanten eller farbrorn betala allting med mynt men efter mycket skrammel och noggrannt räknande inser dom att det inte räcker och då ska tanten eller farbrorn betala med ett kort som dom inte kan med riktigt och det är förmodligen inte aktiverat eller nåt för det fungerar inte och den svettiga kassören hämtar chefen och sen kommer tanten eller farbrorn på att dom glömt att visa den där rabattkupongen, och sen när allt är löst och klart och kallsvetten börjat torka och ättikan och rovan är nedlagd i den medhavda tygpåsen och man tror att det äntligen är ens tur, då kraxar den söta tanten eller farbrorn: "ja och så var det ju en trisslott också."


Fotnot: Jag är ofta en väldigt balanserad köperson, och bryr mig sällan om hur lång tid det tar om jag inte har bråttom av en speciell anledning. De flesta i min närhet blir bra mycket mer stressade av köer än vad jag blir. Det är dessutom absolut inte min mening att verka nedlåtande mot lite äldre personer av det slaget som ofta handlar ättika och en rova (vad äter dom? vad gör man med ättika egentligen?) eller mot lite yngre personer som har svårt att bestämma sig för vad dom vill äta eller leka med.

Salo + sambo

Sambon var förstås tvungen att gotta sig i min avundsjuka. Fick den här hälsningen: "Han hade stickigt skägg". Suck.

lördag, december 02, 2006

Ola, my darling, I need you

Okej, nu är jag officiellt rejält avundsjuk. Sambon är på firmafest. Vilka som står för underhållningen? The Ark.
När jag går på fest med jobbet är det karaoke som gäller. Men där jag jobbade förut? Där spelar The Ark på personalfesten. Blurk.
Ola Salo, kom och rädda mig från verkligheten.

Kompis-kärlek i sing-a-long

Treans lördagsunderhållning Sing-a-long är verkligen ojämnt. Dels beror det så oerhört mycket på vilka som är gäster - dels funkar programpunkterna väldigt olika bra.
Det roligaste är nästan alltid det första momentet, där gästerna gör imitationer. Ikväll var det till exempel hysteriskt kul att se Anders&Måns-Måns sjunga som Lordi och Morgan Alling göra en Bamsesjungade E-type.
Anders och Måns förresten, hur söta är dom inte? Det bara strålar kärlek om dom. Dom bara... passar. Som hand i handske, som ler och långhalm, som Carola och hennes fejktandleende, ja som om dom bara vore halva utan varandra. 2000-talets Hasse och Tage for sure. Åh, love Hasse och Tage.
Oops, sidospår.
Sing-a-long var det alltså: Jo, kul i början som sagt, men sen dör det. Mesigt, skråligt, blekt. Känns mest stressat och högljutt. Lite kul igen på ett mycket, mycket sjukt sätt när det är dags för programpunkten "musikvideon". Ikväll fick vi se Ken Lennard i paljettklänning framföra La dolce vita. Extremt absurt och lite sorgligt. Det gillar jag. Då skrattade jag igen. Minns också tidigare videos med Alice Timander bland annat, och Frank Andersson som försökte göra en Christopher Walken.
Oj oj oj. Då tittar jag hellre på orginalet.