söndag, mars 04, 2007

Dagen efter

Jag får erkänna mig besegrad i melodifestival-tippandet. Det blev Så ska det låta-Sanna och Charm-Sonja ändå. Nannes icke-låt räckte helt enkelt inte, Uggla känns lite sliten och Jessica (som har en bättre låt än Sanna egentligen tycker jag) nådde inte riktigt fram genom TV-rutan. Jag gråter inte för det, så länge The Ark vinner är jag nöjd.
Om jag får gissa heter det enda hindret för Ola och gänget på väg till Helsingfors Måns.

Andra bloggar om: , ,

5 kommentarer:

rigg sa...

I filmen e.t. finns en scen där e.t. klär ut sig och har på sig en peruk. Han är då på pricken lika som bär men Nanne Grönvall.

Ehhh, jag tyckte det var lite synd att inte Magnus Uggla nådde ända fram till final!

Sara Ödmark sa...

Hahaha! Själv skrattade jag gott åt Luuk när han kallade Nanne och Uggla för två små penntroll.
Fantastiskt träffande!

rigg sa...

Javisst, det var en underbar kommentar av Luuk...

Chockrosa sa...

Synd att inte Uggla gick vidare! Han var helt klart bäst live! :D Rosvalla publiken var som tokiga när han framförde sitt bidrag andra gången.. alla var helt säkra på att han skulle gå vidare...

Anonym sa...

Sanna Nielsens bidrag var kanske inte den bästa låten, det är jag den förste att hålla med om til syvende og sist. Betydligt bättre låtar framförde Andreas Johnson och Sarah Dawn Finer. Den enastående herr Magnus Uggla behöver man inte ens ta på något som helst allvar i sammanhanget eftersom han spelar i elitserien. Att Magnus Uggla blev bortröstad är åter ett exempel på att svenskarna är mer korkade än lovligt. Andreas Johnson låt är den i särklass bästa och på andraplats kommer Sarah Dawn Finer med sitt kärlekskomihåg. Om jag till sist skall ge mitt slutgiltiga omdöme blir det till förmån för Das Fräulein Sanna Nielsen und der Ring des Nibelungen. Som en Wagnersk valkyria äntrar hon scenen med sitt brutna svärd för att rädda sin älskade Siegfried med sitt kväde Vågar du, vågar jag. Som självaste Brynhilde, med en kvinnlig utstrålning som bedövar, vågar hon där hjälten Siegfried faller till föga och mist sitt mod, framföra sin egen villkorade kärlekssång till hjälten, som dräpte den förfärliga draken Fafner med ett nålstick från en grop.