lördag, februari 03, 2007

Melodifestivalen 2007 - summering 1

Att säga om melodifestivalen 2007, Jönköping:

- Tunt startfält. Hörde låtarna först en gång på radion och tyckte att alla var slätstrukna. Men jag minns att jag (nästan) alltid brukar tycka det, och försökte hålla ett öppet sinne.
- Och visst, alla låtar var bättre i TV, när det var andra gången jag hörde dem och scenshowen kom till.
- Alla låtar - utom en. Clubbin med Addis Black Widow. Mon Dieu. De maskeradutstyrda typerna slog nya rekord i falsksång. De var långt svajigare än Excellence och slog till och med Jemini på fingrarna när det gäller komma-in-i-fel-tonart. Låten - som jag faktiskt tyckte var rätt hygglig när jag hörde radioversionen - förvandlades till freakshow.
- Andreas Lundstedt var värd såååå mycket mer. Maffigt klubbig produktion, tajt show och en hel del rumpskakande borde räckt till minst andra chansen.
- Anna Book? Anna Book till final? Med dansbandsdängan från helvetet? Verkligen? Gäsp. En icke-låt med en icke-artist. Men ändå - när hon sitter där och håller tummarna och väntar på resultatet med tårar i ögonen och det är så spännande och hon vill så mycket och hoppas så mycket så vill man bara att hon ska gå vidare. Snälla, det måste vara Anna, ropar mitt hjärta när den femte låten ska läsas upp. Och det är det, och hon blir så glad så glad, och jag blir så glad så glad, och hon vinner och blir ännu gladare och jag svär över att mina favoriter inte vann men blir ändå så glad. För Annas skull. Varför?
- Uno och Irma skulle kommit till Globen. (Såg ni att det stod Uno och Sofia i grafiken när Luuk stoppade in dem i andra chansen? Mystiskt.)
- Jag gillade country-Garfunklarna. Kanske spelade lite Catch the Moon-nostalgi in.
- Kristian Luuk ägde. Kristian, om du läser det här, lyssna inte på the bullshitters. Du är bäst. Nu har min underkropp börjat rotera så här. Vilken kväll!
- Jaså det är Tommy Nilsson ni vill ha... Tja. Vad ska man säga. Vilket klyschpekoral. Fast han kommer ändå undan med det på nåt sätt, bara för att han är Tommy Nilsson. Jag tror att han faktiskt menar all den där smörjan han sjunger. (Jag menar han är ju ändå gift med flumsjälagudinnan Malin Berghagen). Så det känns äkta ändå på nåt vis. Och det är inte illa.
- Sissela, det där gick ju bra. Succé ju. Du är hundra gånger bättre än multi-instrument-tysken från ifjol.

Andra bloggar om: , , , ,

5 kommentarer:

Gunnar sa...

Anna Book är FOLKKÄR. Det spelar ingen roll att hon är fet som ett hus och inte kan sjunga. Låten var helt ok men framförallt är hon FOLKKÄR. Glöm inte det.

saom sa...

gunnar: Jo, jag antar att det är det där som känns i hjärtat och som gör att man vill henne gott som gör henne folkkär.
För övrigt tycker jag hon är skitsnygg.

Sara sa...

Ja, det var ju knappast nån överraskning att Anna gick vidare. Allt som påminner om 80-tals dansbandsschlager går hem hos röstarna.. Att hon är söt, tjock och dansade sig in i svenska folkets hjärtan förra året skadar ju inte heller..

mymlan sa...

apropå Anna Book. Jag satt och konstaterade för mig själv att hon hade kunnat bytas ut mot Kicki Danielsson. Man hade inte hört mycket skillnad, och inte sett så stor skillnad heller.

För övrigt har jag väldigt väldigt svårt för Uno Svenningson, men jag gillar Irma... hmm...

Anders sa...

Luuks inledningsnummer var ju också något helt obetalbart. Sjunga bättre än många i startfältet kunde han, fydig text var det helt klart och finalen i numret, med romerska krigare och guldvagn... minnesvärt!