tisdag, januari 16, 2007

Mars och Venus? Nu är det JORDEN vi bor på.

Nu är hon igång igen, Annica Dahlström. Jag har skrivit om hennes åsikter förut, och jag orkar knappt ta upp debatten igen. Måste bara konstatera att jag har så svårt att förstå, hur hon å ena sidan kan säga att alla människor är blandningar av manligt och kvinnligt (hon tror till exempel att hon har mycket "man" i sig eftersom hon kommit upp sig så pass högt i karriären...) och sen i nästa andetag säga att vi är så olika och att barn kan fara illa av att bli omhändertagna av män. För att män inte har samma ögon och öron och barnpassningsförmågor som kvinnor.
Suck.
Snälla Annica, om det skulle vara så att det finns ett korn av sanning i det du säger, om det skulle vara så att kvinnor genom år av förtryck och förpassande till hemmet utvecklat en större "intuition" gentemot spädbarn, och att män är ointresserade och okunniga och okänsliga för bebis-signaler, då är väl det något vi ska motverka? Inte bara resignera och säga "Det verkar som om det är fler kvinnor än män som kan ta hand om barn, jamen då bestämmer vi att det är det de är bra på och att män ska syssla med annat."
Jag blir så arg.
Generellt sätt är det säkert som du säger, Dahlström, det är säkert fler kvinnor än män som kan och vill ta hand om barn. Men med tanke på hur samhället ser ut, är det inte rätt rimligt att det till största delen har kulturella och sociala orsaker?
Man ska inte se ner på kvinnor som väljer att vara hemma och ta hand om sina barn. Men jag vägrar se ner på män för att de på något sätt skulle vara sämre omhändertagare än kvinnor.
Jag känner inte en enda, Dahlström, inte en enda manlig bekant som skulle vara en sämre pappa än jag skulle vara en mamma.

Andra bloggar om: , ,

11 kommentarer:

sk sa...

Ha-ha-ha! Dahlström är professor i histologi (= läran om biologisk vävnad, studerad i ljusmikroskop eller elektronmikroskop och genom histokemi) och neurobiologi (som är en så perifer vetenskap att den inte ens finns som uppslagsord i varken NE eller på wikipedia.

Nu har jag dock forskat lite i ämnet och lärt mig följande: tiopoängskursen på Göteborgs universitet behandlar allt "från molekylär nivå till övergripande funktioner som inlärning och minne".

Inte illa!

I Uppsala klarar man enligt presentationen på nätet bland annat av allt från synsinnets "ljusdetektion till medvetande, molekyler som är biologiska klockor, luktsinnets roll i partnerval, inlärning-minne-medvetande, psykiatri och neurofarmakologi, galna kosjukan och människans prionsjukdomar, Alzheimers sjukdom, kroppens eget morfin och cannabis, och neurobiologin bakom aptitreglering och anorexi.

Någon liknande megalomani har jag väl inte hört talas om annat än från sociologiska institutionen. Jag trodde att detta var det enda ämne som visste allt om allt, men professor Dahlström måste uppenbarligen ha det mycket trångt i hatten. Bäst att vi tar av våra ynkliga små mössor och bugar djupt inför denna encyklopediska kunskap.

Sen får vi väl helt enkelt kravla in under våra stenar igen. Eller söka till tiopoängskursen.

SKRIVKRAMP sa...

Fort gick det och anonymt blev det. Nu ska vi se om det syns vem jag är!

SKRIVKRAMP sa...

En sista harkling bara: vill ni läsa lite om Dahlströms "vetenskapliga förhållningssätt" till de här frgorna, så hittade jag en dräpande drapa här: http://www.louisep.com/node/1318.

Mycket underhållande för den som är uthållig.

saom sa...

Tack skrivkramp!

salt sa...

Jag vet inte varför, men jag ber att få protestera.

Jag må sakna både bildning och folkvett, men AD har formulerat många av mina teorier på ett sätt som gör världen mer begriplig.

Jag skiter i hur vetenskapligt det är, om hon läst skiten i kaffesump, men jag köper resonemanget rakt av med kvinnliga och manliga hjärnor.
Sen håller jag inte med henne om vad man ska göra åt våra skillnader alla gånger, men de ser jag som hennes privata åsikter snarare än forskningsresultat.

Jag tror det vore djupt olyckligt att tvinga en karl att stanna hemma med sitt barn om han inte vill det. Jag tror det kan hända jävligt obehagliga grejor.

Man kan träna sig i att flytta på gränserna, men jag tror att biologin sätter gränser. Hittills är det ingen som lyckats flyga med ren viljekraft. Och endast ett fåtal kan suggerera fram mjölkproduktion.

Men, jag borde inte säga nåt högt, förstås, för jag har inga forskningsresultat att luta mej mot där.

saom sa...

salt: Man får absolut protestera. Det är nog många som har delade åsikter i den här frågan.

Jag tror det vore djupt olyckligt att tvinga vem som helst att vara hemma med barn om dom inte vill det. Varför det skulle vara nån skillnad att tvinga mammor det kan jag inte förstå.

Det är möjligt att biologin har satt vissa gränser, men jag tror att dom sociala och kulturella gränser vi sätter själva är mycket konkretare och mer betydelsefulla.

kanin sa...

Kan inte säga annat än: väl talat/skrivet, saom!

salt sa...

Vi är nog överens i stort, men har vi egentligen så starka krafter som försöker tvinga mödrar att ta ut sin mammaledighet?
Som jag ser det verkar sverige vara ett land där det är kvinnor som skaffar barn, vare sig de har män eller ej, vare sig männen är sugna på att vara aktiva fäder eller ej.
Det ser för mej ut som om detta med att skaffa barn är en drift som ett flertal kvinnor har, men som desto färre män "lider" av.

Jag hör till de kvinnor som aldrig velat ha egna barn, men jag förmodar att det har mer med miljö att göra än att min hjärna kan vara 52% manlig. Men det betyder inte att jag motsätter mej att det kan finnas biologiska förklaringar bakom vissa beteenden.

Ja, nu är jag ju extra "känslig" som såg programmet om hiv i Kambodja, men nog fan verkade det som om fäder har lättare att ge upp sina barn eller använda dem att tillfredsställa sig med, än vad kvinnor har. Jag kan inte tänka mej att det skulle bero på att kvinnor uppfostrats till omvårdare utan att det finns en inbyggd spärr som gör att hon i långt högre grad värnar om sin avkomma på bekostnad av sin egen välfärd.

Jag vet inte vad mitt resonemang leder fram till... mer än att det finns jävligt crappiga människor här i världen (och att man önskade att de inte ynglade av sig).
Bara lite småbittert i största allmänhet sådär.

Anonym sa...

Till Sk, eller skrivkramp men även en del andra,
Om kritiken mot Annika Dahlström skall baseras på att hon är en vetenskaplig charlatan i en “perifer” vetenskap, ja då gör ni bara bort er.
För det första är inte neurobiologi något perifert inom forskning utan snarare det mest centrala och aktuella man kan tänka sig. Det innefattar en uppsjö av olika sorters nervsjukdomar som Alzheimer, Parkinsons sjukdom, Huntingtons sjukdom, stroke, depression, schizofreni med mera. I princip varje stort universitet, eller medicinsk universitet har mer än en institution som koncentrerar sig på detta fält och även så är en hel del av nobelpristagarna i medicin forskare inom neurobiologi. Vad Skrivkramp hänger up på är snarare en förvirrande terminologi. Neurobiologi, kan även kallas neurokemi, neurovetenskap (eng. Neuroscience) eller neurologi, beroende på vad universitet ifråga anser det bäst att döpa institutionen till. Men skillnaderna slutar oftast här. Och det kan naturligtvis ses som ett tecken på “megalomani” att fältet är så pass stort, men det är ju snarare så att en institution består av en bunt forskargrupper, och de i sin tur är oftast rätt koncentrerade på en eller möjligen 2-3 frågor. Det betyder dock att det kan vara stort spann mellan de olika ämnena och grupperna, istället för att varje individ eller professor skall vara expert på allt.
Ej heller är Annika Dahlström någon speciellt kontroversiell eller utflippad forskare. Hon har publicerat mer än 300 artiklar, och var en av pionjärerna med att karakterisera dopaminsystemet i hjärnan, vilket har fått otroliga kliniska följder. Och det är inte konstigt att hon är professor i histologi, då denna metodik länge var dominerande för neuroforskare, innan andra metoder utvecklades.
Nu är visserligen forskning inom kön och könsroller ganska komplicerat rent biologiskt, och jag vet heller inte om Annika Dahlström själv aktiv inom detta fält. Så vitt jag har förstått så använder hon snarare sin breda kunskap inom medicin för att ta del och sammanställa resultat från andras forskning om kön inom biologi, och sedan blanda upp det med hennes egna åsikter samt nååågot tillspetsade formuleringar. Med all säkerhet så håller naturligtvis inte alla forskare inom biologi och medicin med henne i vad hon säger. Men Annika Dahlström står trots det betydligt närmare ett medicin-bilologiskt vetenskapligt konsensus än många av hennes kritiker. Så att beskriva henne som någon form av extrem och isolerad kocko-bello i forskarvärlden, ja det håller helt enkelt inte.
Niklas

Christel sa...

Om ni hade studerat den forskning som bedrivits rörande transsexuella och intersexuella så hade ni på punkt efter punkt sett att Annica Dahlström har absolut rätt.Transsexuella föds med en hjärna av motsatt kön än kroppen och inga sociala faktorer kan någonsin förändra detta faktum.Transsexuella som genomgår en könskorrigering av kroppen gör detta enbart pga att de vill få ett normalt liv som kvinnor eller män.

kjell lindqvist sa...

Ganska snabbt efter att ha sett rubriken och ingressen till en så aggressiv artikel som attacken mot Annica Dahlström, letar jag upp författarnas signaturer. Finner då en apart kvartett med tveksamma meriter inom det aktuella området: neurofysiologi. Ingen specialistkompetent och bara en disputerad, och då inom ett avlägset fält, dvs få gedigna kunskaper inom det attackerade området.
Förstår då att attacken är politiskt, och inte vetenskapligt, grundad. När de dessutom angriper Dahlström för att använda resultat från djurexperiment som odugliga, förstår jag att kompetensen än nära noll. Upprepade experiment med samma utfall är vetenskapens enda sätt att belägga uppställda hypoteser. För neuriområdet kan bara djur, oftast råttor eller möss, gälla. Man experimenterat nämligen inte med människor. Förhållandet kallas etik. Indirekt kan man dock i stora epidemiologiska undersökningar få vissa belägg om resultaten från djuren kan överföras till människans värld. Och ska resultat av undersökningar på människor vara trovärdiga krävs mycket:
många, många deltagare– många tusen, där hälften ska vara kontrollgrupp som inte utsätts för någon behandling, men heller inte vet om detta. Dessutom ska de vara slumpmässigt utvalda. Svåra krav som sällan uppfylls, men som t ex krävs för att ett nytt läkemedel ska kunna släppas ut i handeln.
Inom neuroforskningen vet man mycket om mushjärnan, mer än om människans. Och i dag kan man jämföra dem med varandra för det finns en undersökningsmetod som inte skadar. Det går att se hur vi människor tänker och hur hjärnan reagerar på olika händelser och intryck. Funktionell magnetröntgen kallas det och är i dag neuroforskarnas verktyg nummer ett. Dagligen kommer nya rön från sådana studier och bygger upp vetandet om hur vår hjärna fungerar i olika situationer. Dessutom märks tydligt hur olika våra hjärnor är, inte bara mellan könen utan också mellan individerna med samma kön. Resultaten är helt i samklang med vad Annica Dahlström redovisar på sitt personliga och begripliga vis. Kolla själv genom att söka på webben (eller google) om neurologi och hjärnforskning och kombinera med sökord som barn, män, kvinnor, sex, osv, på engelska såklart. Och du förvånas över denna värld av kunskap som döljer sig där. Få mäktar med att tillgodogöra sig detta. Men specialisten kan nästan klara det inom sitt område, som Annica gör inom neurologin. Men en mikrobiolog vandrar i ingenmanslandet när neurologi är sökordt, en psykolog och en primärvårdsläkare likaså. Märk också att Annica Dahlström som mentor haft det karismatiska geniet professor Nils-Åke Hillarp, den varme professorn bakom Göteborgsskolans neurobiologiska framgångar. Samma skola som ödmjuke Arvid Carlsson också gått i med ett nobelpris som följd. Undervärdera inte Annica Dahlström för att hon törs förenkla de komplicerade förlopp i hjärnan som styr vårt själsliv olika hos män och kvinnor, och är extra känsliga hos nyfödda barn.
Kjell Lindqvist, erfaren medicinjournalist